Snömatchen i Gelsenkirchen 1973. Sverige mötte Österrike i den direkt avgörande omspelsmatch om en plats i VM 1974. Natten före matchen slog en snösmocka till över Gelsenkirchen, men matchen spelades ändå. Här jublar Roland Sandberg efter att ha gett Sverige ledningen med 1-0.
Foto: Svenska Fotbollförbundet.


”Snömatchen” där Sandberg sköt Sverige till VM

Snö och Gelsenkirchen 1973.
Vilket fotbollsnamn är synonymt med det?
Den yngre generationen skakar uppgivet på huvudet.
Vi som minns dramat svarar kanske Roland Sandberg.

En del fotbollsspelare blir starkt förknippade med en viss match eller en viss händelse.
Roland Sandberg gjorde mycket för svensk fotboll, men han kommer för alltid att bli mest sammankopplad med den direkt avgörande matchen mot Österrike om en plats i VM 1974.
Men Roland var så mycket mer än Gelsenkirchen, snö, november, 1973, Österrike och det där klassiska 1-0-målet som till slut gav en svensk 2-1-seger och en plats i VM i Västtyskland 1974.
Därför, ni lyckliga ungdomar som varje år får ta emot Jämjö GoIF:s Roland Sandberg-pris, ska veta att Roland Sandberg är inte vem som helst.
Ta emot priset med största respekt.

Den lille Törnåkrapojken som 1958 cyklade till Jämjö för att få spela fotboll är definitivt inte vem som helst.
Här ett litet axplock från den digra meritlistan:
Svensk mästare med Åtvidabergs FF 1972 och 1973.
Allsvensk skyttekung 1971 (17 mål). 1972 delade han titeln med klubbkamraten Ralf Edström på 16 gjorda mål.
- Vi var verkligen ett radarpar, säger Roland från hemmet i Djursvik, Söderåkra.

Som proffs i FC Kaiserslautern gjorde Sandberg 60 mål på 118 matcher.
Han var tysk cupfinalist 1976.
Han spelade VM för Sverige 1974. Där gjorde Sandberg två av de svenska målen.
- Inte ens Zlatan Ibrahimovic gjorde mål i VM.
På 37 landskamper gjorde Sandberg 15 mål. Det tar honom in på plats 28 bland alla tiders svenska målskyttar i landslaget.
Hans åtta säsonger i Kalmar FF har inte gått obemärkt förbi. Som nummer 29 har Sandberg fått sitt namn förevigat i Kalmar FF:s så kallade ”Wall of Fame”.
Dessutom, inte minst viktigt att poängtera, Roland Sandberg är hedersmedlem i Jämjö GoIF. Det är inte alla förunnat.
Roland började sin karriär i Jämjö GoIF. Lagbilden på pojklaget från 1958 är klassisk med den där lille Sandbergspojken stående längst ut till höger.
- Jag var ju liten, konstaterar Roland.

Historien om hur Roland egentligen hamnade i Jämjö GoIF tål att upprepas. Och nyanseras.
Det har alltid sagts att Kristianopels GoIF ansåg Roland vara för liten för att spela i ”Nopeln”. Det är, visar det sig, en liten halvsanning. Sant är att det var ett Kristianopelslag som ansåg att Roland var för liten, men den som tog beslutet att ställa Roland på tillväxt var ledaren för laget, Rolands farbror Karl.
- Jag var väl inte jätteglad när han sa det.
Roland bet ihop, kastade sig på cykeln och trampade ner till Jämjö. Där möttes han med öppna famnen av ledarna Percy Persson och Stig Mattisson.
Pressad på namn från den tiden vill inte Roland nämna några, av respekt för att missa någon.
- Det jag vet är att en hel del från den lagbilden tyvärr inte finns med oss längre.

Sejouren i Jämjö GoIF blev relativt kortvarig. Roland lämnade för Lyckeby GoIF, mycket beroende på att mormor och morfar bodde där. Samtidigt som lösningen passade bra eftersom han gick i skola i Karlskrona.
I Lyckeby hittade Roland en själsfrände på planen i Mats Sunesson.
- Vi hade ett riktigt bra lag och vann DM.
Roland briljerade med sin snabbhet och sin målfarlighet.
”Lyckebyexpressen” blev ett begrepp som spred sig i vida kretsar.
- Jag gjorde 11,5 sekunder på hundra meter när jag testade en gång på Bosön. I gymnastikskor.

1966 skulle Sandberg göra lumpen på flygflottiljen i Kalmar. Kalmar FF kände vittring och kom till Lyckeby för att förhandla. Roland satt själv med vid förhandlingsbordet.
Kalmar FF:s förhandlare kom en fredagskväll, utan kontanter. Bankerna var stängda. Lyckeby ville ha kontanter innan man släppte Roland för den överenskomna summan 5 000 kronor (motsvarar cirka 60 000 kronor 2025).
Det slutade med att Kalmarförhandlaren lämnade sin bankbok i pant som ett bevis på sin trovärdighet och sin vilja att göra rätt för sig.
Roland hade ingen agent. Det fanns inte på den tiden, men han var ”hård” om de egna villkoren.
Han skrattar gott när frågan om de personliga villkoren kommer upp.
- Jag fick en Volvo PV, en begagnad 61:a.

Tiden i Kalmar FF, som då låg i det som motsvarar superettan, var lite upp och ner. 1967 kom en ungersk tränare och något hände med Roland Sandberg under ungrarens ledning.
I en kvartsfinal i svenska cupen möttes Kalmar FF och Östers IF, som då låg i allsvenskan och blev svenska mästare 1968. Kalmar FF vann med 3-2. På plats fanns u-landslagets förbundskapten Georg ”Åby” Ericson. ”Åby” såg något i Roland Sandberg och skickade tipset vidare till a-landslagets förbundskapten Orvar Bergmark.


Ett uppslag i tidningen Lektyr från 1974.

Och sedan gick det snabbt. Den 6 augusti 1969 debuterade Sandberg i landslaget borta mot Sovjet. Sandberg kom in från start i andra halvlek, men något mål blev det inte. Inte den gången. Ryssarna vann med 1-0.
- Det var ändå lite unikt eftersom jag kom från ett lag som spelade i divisionen under allsvenskan.
Redan då och många gånger senare var det många som tvivlade på Roland Sandberg som fotbollsspelare. Roland fick ofta hör att han egentligen inte kunde mer än satt springa snabbt.
I ett reportage i Lektyr från 1974 hade en pojklagsbild från Jämjö GoIF plockats fram.
Rubriken löd: ”Den där Sandberg blir aldrig något!”
Sandberg:
- Det fanns många tvivlare. Mest i pressen, men det inspirerade mig bara mer att ingen trodde på mig.

Hårdsatsande Åtvidabergs FF trodde på den målfarlige ”sprintern”. 1970 och 1971 kom Åtvidaberg tvåa i allsvenskan. 1972 och 1973 blev Åtvidaberg svenska mästare. Stor del i framgången hade Firma Sandberg/Edström.
- Ralf och jag gjorde massor av mål.

Innan Åtvidaberg hade Sandberg tackat nej till både Djurgården och IFK Norrköping. Franska Nantes fick också nobben.
- Jag kände mig inte mogen och så kunde jag ju ingen franska.
Men när FC Kaiserslautern hörde av sig gick det inte att tacka nej.
- Lite tyska hade jag ju med mig från skolan.
Roland kom sommaren 1973. Vid juletid anslöt Benno Magnusson och året efter utökades svenskkolonin med Ronnie Hellström.
Roland är ingen vän av stora ord. Han beskriver de fem åren i Kaiserslautern som ”jättebra”.
Tacka tusan för det! Kaiserslautern, i sydvästra Tyskland är ingen stor stad. Fotbollen betyder allt. Benno försvann till Hertha Berlin på grund av utlänningskvoten, men Roland Sandberg och Ronnie Hellström, har för alltid en plats i FC Kaiserslauterns historia.
Hellström motade det mesta i bollväg och har till och med fått en gata uppkallad efter sig. Framåt gjorde Sandberg 60 mål på 118 matcher i Bundesliga.
- Om någon skulle känna igen mig om jag åkte dit? Nu var det sex år sedan jag var där senast, men kanske att någon från min generation skulle känna igen mig.

Det var också under tiden i Kaiserslautern som Sverige försökte kvala in till VM 1974.
Sverige hade Österrike, Ungern och Malta på sin lott.
Sandberg gjorde fyra mål i kvalet, men allt ställdes på sin spets när Sverige och Österrike landade på exakt samma poäng och samma målskillnad.
En omspelsmatch måste till.
Den där omspelsmatchen hade aldrig behövts om Sverige bara klarat av att slå Malta borta med mer än ett mål.
Malta hade på den tiden inga gräsplaner. Matchen spelades på en stenhård grusplan, sopad på det översta lagret grus för att få fram något som liknade en betongyta. Stenarna från det bortsopade gruset använde delar av de 15 000 i den fanatiska publiken till att kasta på Sandberg och hans lagkompisar. Stämningen runt planen var minst sagt hetsig.
Sverige vann till slut, men ”bara” med 2-1.

En avgörande match mot Österrike måste till. Sverige ville att den att skulle spelas i någon av baltstaterna. FIFA ville annat och valde Gelsenkirchen som spelplan.
Matchen spelades den 27 november 1973, drygt två veckor efter bataljen på Malta.
Sverige kom till Gelsenkirchen dagen innan match. När Roland Sandberg tittade ut från sitt hotellrum kvällen innan matchen var allt lugnt.
När han gjorde samma spaning morgonen efter möttes han av ett vinterlandskap.
- Klart man undrade om det skulle gå att spela, säger Sandberg.

På två veckor gick landslaget från en stenhård betongplan till det som i svensk fotboll för alltid kommer att nämnas som ”Snömatchen”.
Skrönorna säger att det var en decimeter snö på planen när matchen startade.
Överdrivet, hävdar Roland Sandberg.
- Lite överdrivet var det. Det var lite snö på planen, men det var mjukt under och linjerna hade de sopat fram. Det snöade heller inte under matchen.
Roland körde sin vana trogen med skruvdubbar.
- Jag spelade aldrig med gummidubbar, men jag hade längre och kortare skruvdubbar beroende på underlaget.
I Gelsenkirchen plockade Roland fram de längsta dubbarna han hade för maximalt fäste.
Ett lyckat drag.
Redan i den nionde minuten sprintade Sandberg ifrån Österrikes försvar och gjorde 1-0. Ove Kindvall slog en öppnande passning. Sandberg kom i högerläge längst ut i straffområdet, men lyckades få in bollen vid bortre burgaveln.
19 minuter senare satte Bo Larsson 2-0 på straff. Österrike reducerade visserligen, men Sverige var klart för VM, mycket tack vare Roland Sandbergs mål.

Se de svenska målen här.

I det inledande gruppspelet kryssade Sverige mot både Bulgarien och Nederländerna utan att få till något i målväg. I sista matchen mot Uruguay lossnade det. Sverige vann med 3-0. Roland Sandberg gjorde ett av målen. Det räckte för avancemang till nästa gruppspel och kampen om medaljerna.

I Sveriges grupp fanns Polen, Västtyskland och Jugoslavien.
Sverige inledde olyckligt. Polen vann med 1-0 sedan målvakten Jan Tomaszewski gått åt rätt håll och räddat Staffan Tappers straff.
- Miss eller räddning, det beror på hur man ser det, säger Sandberg.


Sveriges startelva i den mytomspunna VM-matchen mot Västtyskland 1974.
Från vänster: Bo Larsson, Ronnie Hellström, Jan Olsson, Kent Karlsson, Björn Nordqvist, Jörgen Augustsson, Ove Grahn, Ralf Edström, Staffan Tapper, Conny Torstensson och Roland Sandberg.
Foto: Svenska Fotbollförbundet

Så kom den där ikoniska regnmatchen i Düsseldorf inför 53 700 åskådare mot hemmanationen Västtyskland. Västtyskland med en startelva som kunde skrämma slag på vem som helst med namn som Maier, Breitner, Beckenbauer, Gerd Müller, Hoeness, Overath, Schwarzenbeck, Bonhof och Grabowski.
Sverige kom med spelare som Jan Olsson, Kent Karlsson och Jörgen Augustsson.
Men också med spets som Ralf Edström och Roland Sandberg.
Ralf drog tidigt in 1-0 volley via ribban och in.
Ett klassiskt mål. Man såg liksom regndropparna trilla ner från ribban.
Kommentatorn Bengt Grive sa de berömda orden: ”… och vad är klockan?”
Klockan var inte mycket. Det var långt kvar. Västtyskland var chockat, men kvitterade och tog ledningen med 2-1. Minuten senare gjorde Roland Sandberg 2-2.
Ny chock, men till slut gjorde Västtyskland både 3-2 och 4-2. Det sista på straff med bara minuten kvar.

I tredje matchen vann Sverige med 2-1 mot Jugoslavien, men förlusten mot Polen blev dyrköpt. Sverige slutade trea i gruppen och femma i VM.
- Om vi blivit etta eller två hade vi fått spela om medaljerna, säger Sandberg.

När Roland Sandberg tittar tillbaka på karriären finns det egentligen inga karriärsval han ångrar. Succén i Kaiserslautern gjorde att Bayern München hörde av sig, men mer blev det inte.
- Vi trivdes i Kaiserslautern, det var bra på alla sätt.
Likt Björn Borg och många andra var Roland Sandberg elitidrottsman i en tid då de stora pengarna ännu inte hunnit rulla in.
Pengar är inget Sandberg vill prata om.
- Men lite blev det väl över.

På planen beskrevs Roland som något av en gentleman. Han var sällan eller i aldrig i kontakt med rättvisan. Faktum är att han bara blev varnad två gånger under karriären.
- Den första varningen kom i en match med Lyckebys reservlag. Den kan jag köpa. Den andra kom i Bundesliga. Jag ropade på hörna. Det var hörna, men domaren dömde inspark och varnade mig. Efter det bestämde jag mig för att vara tyst.

I dag bor Roland i Djursvik utanför Söderåkra. Han har så gjort sedan 2014. Han klipper gräs. Han hugger ved. Fotbollsinresset finns kvar. Kalmar FF följer han förstås.
Jämjö GoIF har han en naturlig koppling till, både som hedersmedlem och genom Roland Sandberg-priset som delats ut sedan 2010. Ofta med Roland själv på plats.
- Jag och Jan Olsson brukar försöka se i alla fall en match varje säsong. Det är alltid trevligt att komma till idrottsplatsen i Jämjö.


Roland Sandberg var själv på plats på Jämjö idrottsplats för att dela ut priset till 2025 års pristagare av Roland Sandberg-priset, Axel Karlsson och Elin Filipsson.


Fakta / Roland Sandberg
Född: 16 december, 1946.
Bor: Djursvik.
Klubbar som aktiv: Jämjö GoIF, Lyckeby GoIF, Kalmar FF, Åtvidabergs FF, FC Kaiserslautern, Kalmar FF, BK Häcken.
Klubbar som tränare: FC Kaiserslautern (juniortränare), IFK Malmö, Alvdal IL, Norge.
Landskamper: Sex u-landskamper och 37 a-landskamper, där Roland gjorde 15 mål.

Connie Nilsson