Julklappstips 2025

Textarkiv

Julklappstips 2025

Ett julklappstips till alla fotbollsnördar

Det fanns en tid då affären, macken, kiosken, skolan och idrottsplatsen var varje liten bys livsnerv.
Så ser det inte ut längre.
I boken Det var en gång en idrottsplats har Göran Bergmark och Mats Tallkvist rest land och rike runt för att dokumentera tiden då det verkligen fanns ett fotbollslag och en idrottsplats i varje by.
Ett alldeles underbart julklappstips för vilken nörd eller fotbollsnörd som helst.

Och skulle du mot förmodan skulle vara intresserad av mer seriös fotbollsjournalistik, varför inte ge bort eller ge dig själv en prenumeration av Offside.
Anders Bengtsson och Johan Orrenius levererar oförtröttligt vecka ut och vecka in. För en billig peng får du inte bara tidsskriften, du får tillgång till massor av material. Du får en podd varje onsdag, en app, Fredagsbrev, Lördagsquiz, Spelarbussen, Offside Story, Offside Fokus, Drömelvan och mycket mer.

Både Offside och Bergmarks och Tallkvists bokprojekt är värda att få den uppskattning de förtjänar, värda att vi stöttar dem genom att prenumerera eller köpa boken därför att det är journalistik som är viktig att bevara och slåss för.
Göran Bergmark och Mats Tallkvist har bara, om nu uttrycket tillåts med tanke på det enorma jobb som gjorts, skrapat lite på ytan i den slakt som svensk gräsrotsfotboll gått igenom under det senaste halvseklet.
2024 rapporterade Idrottens Affärer att 108 Småland tappat 108 seniorlag den senaste tioårsperioden.
2017 skickade Fotbollskanalen ut en enkät till samtliga distriktsförbund, fyra svarade inte. 1986 fanns det 5 399 a- och b-lag på herr- och damsidan på seniornivå. 30 år senare, 2016, var den siffran 3 366, en minskning med 30 procent.

Samtidigt är svensk fotbolls utveckling motsägelsefull. Efter pandemin upplever svensk fotboll en sällan skådad boom. Från 2019 till 2024 har antalet deltagartillfällen ökat med 23,3 procent.
Men det är på ungdomssidan.
Den gamla nötta slogan ”Ett lag i varje by” var redan från början dömd att misslyckas med tanke på utvecklingen.

I sin bok har Göran Bergmark och Mats Tallkvist en faktaruta. Där gör de bland annat en bedömning, på en skala från noll till tio, hur stora chanserna är att det någonsin kommer att spelas fotboll igen på idrottsplatserna de besökt.
Om vi gör en blekingsk variant, hur många vågar tro och hoppas att föreningar som Torhamns GoIF, Eringsboda SK, Blåningsmåla IF, Tvings GoIF, Ringamåla IK, Gammalstorps GoIF, Hanö IF, Svängsta IF, Halasjö AIF, Hemsjö AIK eller Gränums IF kommer att återuppstå?
I Det var en gång en idrottsplats får vi berättelserna om bortglömda pärlor där naturen tagit över. Där eldsjälarna till slut gav upp. Där kor, hästar, får och lamm går en envis kamp mot slyn. Där gamla omklädningsrum till slut rasar samman. Där man bara lämnat allt så som det var, kanske med en förhoppning att någon ska komma tillbaka och ta på sig matchtröjorna som ligger där.
Eller den underbara historien om eldsjälarna i Nordanede Bygdeförening i Medelpad. 1965 spelade Nordanede IK den sista matchen på Näsvallen. I 60 år har bygdeföreningens medlemmar klippt gräset, trots att det inte spelats en match där på de 60 åren.
Eldsjälar? Naiva drömmare? Bygderomantiker?

Alldeles oavsett är det är ljuvlig läsning. Det är fantastiska bilder. Det är vemod och sorg. Det är texter, berättelser, historiebeskrivningar och bilder som vittnar om en tid som varit, en tid som aldrig kommer tillbaka.
Det finns förstås undantagsfall. Som smålänningen som hittade kärleken på ön och trotsade oddsen.

Totalt har Bergmark och Tallkvist, under många års arbete, dokumenterat 65 idrottsplatser. Det är underbara bilder, miljöbeskrivningar där man också gett sig tid att söka upp föreningsmänniskor som fått berätta sin historia, byns historia, föreningens historia och idrottsplatsens historia.
På sitt sätt är det många sorgliga berättelser där man till slut tvingades ge upp kampen på grund av sviktande engagemang och befolkningsunderlag, men det finns också små pärlor.

En är den om Färingtofta IK. Färingtofta IK tvingades till slut kasta in handduken, men vad många kanske inte vet är att det fick konsekvenser för två små Blekingeföreningar.
En företagsam ledare i en förening i länet såg till att Färingtofta IK:s matchklocka hamnade hos en grannförening. Själv såg han till att målställningarna kom till nytta i hans egen förening.
Just den här ledarens förening finns för övrigt med i boken. Som ett exempel på att det går att sparka liv i en förening och en igenväxt fotbollsplan igen – om bara viljan, orken och engagemanget finns.
Det finns ytterligare en klassisk idrottsplats från länet återgiven i boken, men där är oddsen små på att det någonsin kommer att spelas fotboll igen.

Bredsjö IP

Bredsjö idrottsplats, Bredsjö IF, Västmanland.
Foto: Göran Bergmark

Varje idrottsplats historia har en rubrik, vad sägs om följande exempel:
”Till salu!”
”Det växer hallon i avbytarbåset!”
”Det svarta fåret.”
”Den lutande planen i Almvik.”
”Huggormen som vände på matchen!”
”Bland betande kor.”
”Kom och ta vad ni vill ha.”
”Vildsvinen tog över.”
”Bilkyrkogården.”
”En linjeman med jaktkniv.”
”Kungligt straff, ilskna jordgetingar och FIB-aktuellt.”
”Älgjakten var viktigare än kvalet.”
”Där korna stormade planen.”

Jag vet av erfarenhet hur mycket jobb Göran Bergmark och Mats Tallkvist lagt ned för att få boken färdig.
Jag gjorde själv en liknande resa i min tidigare profession. Jag kan fortfarande ångra att jag inte letade upp fler än det tiotal nedlagda och bortglömda fotbollsplaner jag lyckades hitta i Blekinge.
I dag har många tyvärr fallit i evig glömska eftersom de som hade kunnat berätta historien inte längre finns med oss.
Själv kan jag varmt rekommendera en resa till Spjutsbygds idrottsplats. Gå ner bakom klubbstugan. Där, bland sly och en jättesten, spelades det otroligt nog fotboll en gång i tiden.

Och för dig som inte har koll så har Jämjö GoIF haft två fotbollsplaner innan den nuvarande kom till. En är om du går förbi de nuvarande gräsplanerna och nere genom svackan, ta vägen till höger upp mot de öppna fälten. Där, precis där åkrarna börjar, spelade Jämjö GoIF en gång i tiden.
Samma om du går ner i underbara Ådalen.
Klättra upp för pulkabacken, där uppe har Jämjö GoIF också spelat fotboll.

Göran Bergmark och Mats Tallkvist är två ideella entusiaster som är så värda att få spridning på denna sin kulturskatt.
Boken kan du beställa genom att gå in på idrottsplats.se.
Om Göran och Mats bara orkar hoppas jag verkligen att de letar och söker vidare till en uppföljande bok. Det finns hur mycket grundmaterial som helst, men jobbet måste göras innan det är för sent.

Jag läser ett reportage i Smålandsposten från 2016 om Mats Tallkvist och hans ”böjelse” för att dokumentera idrottsplatser. Då hade Mats besökt och dokumenterat 391 idrottsplatser.
Han berättar bland annat om Hagavallen i Midingsbygden i gränslandet mellan Småland och Blekinge.
”Vägen dit med åkerlandskap, hästar, kor och slingriga vägar gör att man dras tillbaka i tiden. Stenmursläktare med tak, enkla avbytarbås inbyggda i stängsel med presenningar över.”
Jag minns också Midingsbygden från året då jag tränade AIK Atlas.
Tyvärr har Hagavallen och Midingsbygdens IF gått samma öde till mötes som många andra småföreningar.

Jag vet inte hur stort lager som Bergmark och Tallkvist ligger på eller om de har möjlighet att leverera innan jul, men alldeles oavsett är det en fantastisk kärleksförklaring till så mycket.
Eller som Mats Tallkvist träffande skriver om Snälleröds idrottsplats:
”Så släcks ljuset på ännu en idrottsplats. Domarvisslan har blåst för sista gången, men minnet av Snälleröds idrottsplats, av regniga matcher, doften av nygrillad korv och ljudet av segerglada spelare, det kommer att leva kvar – så länge någon minns.”

Så länge någon minns … Göran Bergmark och Mats Tallkvist har sett till att vi aldrig glömmer.

Connie Nilsson