Krönika / Connie Nilsson: Lagbilder väcker minnen

Det går egentligen att välja vilken som helst av alla lagbilder vi har publicerat på Jämjö GoIF:s hemsida.
Gemensamt för alla är det oerhörda värde de har för många.
Ett värde för Jämjö GoIF som förening.
Men också ett värde för nära, kära och de som nu för alltid får sitt Jämjö GoIF-cv bekräftat och förevigat.

Pojklagsbilden ovan är från 1960. Roland Sandberg syns längst upp till höger. Roland är född 1946. Han var bara 14 år när bilden togs. Ingen kunde då ana hur karriären skulle komma att flyga.
Det går direkt att se att det är ett lag där ålderskillnaden måste ha varit relativt stor. En sökning bort visar att långe Kurt Filipsson är två-tre år äldre än Roland när bilden togs.
Det var lite så det var på den tiden.

När jag själv dyker upp på den första pojklagsbilden i Jämjö GoIF 1968 är det tillsammans med spelare som är födda 1954. Våra yngsta i det laget, Tomas Svensson och Kjell Mattsson är födda 1957. Tomas och Kjell, stora talanger redan då, var bara elva år när de fick spela tillsammans med äldre pojkspelare som Sven-Olof Hjalmarsson och den väldige Anders Weinsjö.
Det var alltså ett ålderspann på fyra år i 1968-laget. I laget från 1960 var spannet lika stort.
Inget reflekterade över att varje yngre eller äldre pojklag, knattelag fanns inte då, kunde ha så många årskullar i ett och samma lag. Man tog vad som fanns för att få ihop ett lag. Ingen gnällde eller klagade på att det kunde skilja en halvmeter eller mer i längd.
Ingen klagade på att det kunde skilja 20 kilo eller ibland mer i matchvikt. För motståndare gjorde det ont att springa in i Anders Weinsjö, men sådana var förutsättningarna på den tiden.

I dag ser ungdomslagen helt annorlunda ut. Helst ska det vara hela årskullar. Möjligen att två årskullar slås samman för att kunna bilda ett lag. Överåriga är egentligen inget alternativ.
Dels vet jag av egen erfarenhet hur jobbigt det kunde vara att komma med en överårig, en överårig med godkänd dispens som dessutom kunde sticka ut.
Det togs sällan emot väl av motståndarlaget.
Lika lite som det omvända togs emot väl av oss som någon gång fick möta ett lag med någon eller några överåriga.

Det som ändå slår mig mest med Jämjö GoIF:s alla publicerade lagbilder är vilket gensvar, vilken glädje och känsla av samhörighet och engagemang bilderna har skapat. Jag kan skriva en, som jag själv tycker, krönika i ett för mig viktigt ämne. Jag kan skriva en veckobrevstext som jag hoppas ska nå ut och fram till Jämjö GoIF:s följare. Det gör de förstås. Det finns krönikor som blivit lästa, vår match mot kommunen har väckt känslor. Texterna om Reservlagshjältarna, Skorpan och hans två målvaktssöner och den om Lundgren/Karlsson är andra bra exempel.
Men generellt sett är det få texter som matchar onsdagarnas tre lagbilder i fråga om sidvisningar.



Jämjö GoIF, fotboll, äldre pojklag, 1975.
Bakre raden från vänster: Peter Pettersson, Conny Gustavsson, Jörgen Karlsson, Mats Andersson, Bengt Johansson, Nils-Erik Nilsson.
Främre raden från vänster: Pär Hansson, Mikael Svensson, Ulf Pettersson, Mikael Karlsson, Tony Jonsson, Glenn Pettersson.

Ta bara det här pojklaget från 1975. Hur många profiler som helst. Pär Hansson tittar åt ett håll. Glenn Pettersson åt ett annat. Coola. Spjuvern Peter Pettersson. Vår kassör Jörgen. Vår grillare Bengt. Mats i Jämjöhallen. På den tiden gick han underartistnamnet ”Charlie George”, Arsenalspelaren som var känd för sitt långa hårsvall. Och då ska man veta att på den här bilden var Mats ändå relativt korthårig. Jag såg själv en blixtrande snabb Mats springa ifrån försvarare i hårlängder som ingen annan. Jonny Lagerbergs lillebror Mikael, Mikael och Tony Jonsson som tog sig till Blekingelaget. Mikael Gustavssons bror Conny. Uffe, Tony, Glenn och Nisse som vi sett som matchvärdar i år. Målvakten Mikael, då Karlsson, nu Steinbach. Mikael får väl anses vara en jobbglobetrotter i ordets rätta bemärkelse. I Ericssons tjänst är han just nu stationerad i Saudiarabien sedan ett antal år tillbaka.
Det går att hitta många ingångar i den här bilden.
Det går att hitta ingångar i vilken lagbild som helst.

Själv kommer jag aldrig att glömma resan jag gjorde med ”mina” Buster Cup-grabbar födda 1965-1966 (text och bilder kommer). Ett oförglömligt minne. Om jag vänder blicken uppåt och bara lite åt vänster från där jag nu sitter och skriver så ser bilden på de 16 grabbarna. Tänk att vi tillsammans gjorde det vi gjorde. Lilla Jämjö. 94 procent hemvävt (15 av 16 ungdomar).
Lika lite glömmer jag Gothia Cup-äventyret vi gjorde med två lag.

Det jag lite allmänt kan tycka är att föreningar är väldigt dåliga på att bilddokumentera sina lag från säsong till säsong.
Lika självklart borde det vara att den tränaren som inte lämnar in lagstatistik för sitt seniorlag inte får ut decemberersättningen förrän det är gjort.
Det är enkla och fullt rimliga krav, men som alltid när mycket ska göras så blir det här en uppgift till. Någon ska dokumentera, någon ska driva in dokumentationen om någon slarvar.

Jämjö GoIF bildades 1929. Vi har snart soppatorsk i vår jakt på bilder. Cirka 110 publicerade bilder kan låta bra, men med tanke på att föreningen snart fyller hundra år är det inte förstås inte godkänt.
Det är synd därför att lagbilderna berör. Lagbilderna väcker sinnen och minnen. Lagbilderna kan berätta elva olika historier beroende på vem du frågar. Målvakten kanske minns en avgörande straffräddning. Skyttekungen minns alla sina mål just det året. Alla kanske bäst minns seriesegern.
Någon kanske minns ledarna runt laget det året, ledarna som gav så mycket under en period av sitt Jämjö GoIF-engagemang. Ledarna kanske minns spelarna i laget det året när de ser bilden.



Jämjö GoIF, fotboll, F83, 1995.
Övre raden från vänster: Jessica Svensson, Tina Johansson, Ida Daleke, Sofie Hansson, Josefin Andersson.
Nedre raden från vänster: Lennart Hansson, Sofie Andersson, Sara Nordenhielm, Lina Nilsson, Camilla Åkesson.
Liggande: Therese Johansson.

En bild som alldeles uppenbart väckt något i många är den jag fick av Lennart ”Basen” Hansson i samband med en av Jämjös hemmamatcher. Lennart frågade lite försynt om jag var intresserad av en flicklagsbild, ett F83-lag från 1995, som han då var ledare för eftersom hans dotter spelade där.
Jag kan ärligt säga att jag inte hade några större förhoppningar på den bilden, men den tickade på. Ett rubrikskifte gav den extra vingar och i dag är den på väg upp mot 800 visningar.
Alldeles uppenbart fanns det känslor och beröringspunkter för många runt den där bilden.
Jag skickade nyligen ett sms till ”Basen” och berättade om bildens framfart. Känslan var att han var både stolt och glad över att ha kunnat bidra med bilden.



Jämjö GoIF, fotboll, pojklag, 1960.
Stående från vänster: Bengt Persson, Kurt Filipsson, Karl-Erik Persson, Jim Toresten, Roland Sandberg.
Knästående från vänster: Olle Olsson, Ove Andersson, Roland Karlsson, Lennart Holgersson, Börje Olsson, Jan Sjögren.

En annan bild är den på pojklaget från 1960. Den där Roland Sandberg finns med.
Jag har från och till lite kontakt med Kurt Filipsson, som också är en av ungdomarna på bilden. Kurt brukar hjälpa mig med lite namn och årtal när jag själv går bet på uppgiften. Gunnar Cornelius, Alf Olausson och Roland Karlsson är andra minnesmästare.
Den här gången skickade jag ett sms till Kurt samma dag som bilden skulle publiceras. Lite bara så att han inte skulle missa den.
Nu har jag inte sms:et sparat, men Kurt svarade något i stil med:
”Den där bilden väcker många gamla minnen till liv.”

Det är just det som är så fantastiskt med lagbilderna.
De väcker minnen till liv.
De får någon att kanske tänka på hur allt var i Jämjö GoIF under den perioden av livet.
De får kanske någon att tänka på hur livet var för just den personen vid det tillfället i livet.
Var fotbollen viktig för mig?
Var jag med bara för att kompisarna var med?
Varför slutade jag? Varför lade jag av så tidigt?
Ångrar jag att jag inte fortsatte?
Det var så länge sedan, kommer jag ihåg alla spelarna på bilden?
Han eller hon som står till höger eller vänster om mig på bilden, var gör hen nu? Var bor hen? Vad jobbar hen med? Har hen familj? Jag skulle kanske höra av mig? Eller, hemska tanke, vet jag ens om hen lever?
Tänk sedan tanken att det numera finns en bra bit över hundra bilder på Jämjö GoIF:s hemsida. Bilder där det går att dra igång liknande funderingar runt.

Om jag nu ska ta upp tråden med Kurt igen så tänker jag på sonen Jörgen. Det måste vara känslomässigt starkt att få se pappa på en lagbild från något lag i Jämjö GoIF, föreningen där han själv nu gör en ledargärning. Kanske att Jörgen börjar ställa frågor om det där laget och om Kurt. Hur bra var ni med Roland Sandberg i laget? Såg man redan då att Roland kunde gå långt? Hur bra var du själv, pappa, du tog dig ju hela vägen upp till a-laget.

Eller Elin Filipsson, Jörgens dotter och Kurts barnbarn.
Kanske att Elin har samma frågor att ställa till farfar.
Kanske Elin kan fråga farfar, när han ser henne spela i Jämjö GoIF:s damlag, om det finns någon eller några likheter mellan dem som spelare. Bara Kurt sitter på det svaret. Jag tror Kurt skulle bli glad om han fick frågan.

Eller spelaren längst ner till vänster på bilden, Olle Olsson. Olle som tyvärr inte finns med oss längre. Olle syns på bilden tillsammans med sin storebror Börje.
Olle är pappa till Jämjö GoIF-ledaren Nils Wester. Det måste vara en speciell känsla för Nils att få se sin pappa som en blyg och försynt liten knatte på den där bilden. Visste ens Nils att bilden fanns?
Eller Nils och Anna Westers barn, Märta och Sixten. Märta har lämnat byn för studier på annan ort, men Sixten etablerade sig som startspelare i Jämjös a-lag hösten 2025. Sixten har precis lika mycket boll i sig som Olle och Börje hade.
Märta och Sixten måste ha frågor att ställa om farfar.
De kan själva se på bilden. Finns det några drag av farfar i oss?
Hur var farfar som spelare?
Nils skulle då kunna berätta saker som att farfar var en jäkel på att både dribbla och göra mål. Oftast spelade han inner eller ytter. Helst på vänsterkanten eftersom han var vänsterfotad.


Den här texten är en krönika. Den är skriven helt utan direktiv, inverkan eller påverkan av någon. Åsikter, tyckanden och funderingar är skribentens egna.

Connie Nilsson