Ingvar Sandberg sitter i Jämjö GoIF:s klubbstuga och bläddrar i sin mobil på alla lagbilder som finns på Jämjö GoIF:s hemsida. Han hittar snabbt en bild på ett yngre pojklag från 1970 och minnena om tiden i Jämjö GoIF kommer snabbt över honom.
Foto: Connie Nilsson
Ingvar minns hysterin när han värvades16 år gammal, på sitt 17:e, värvades Ingvar Sandberg till Åtvidabergs FF.
För Jämjö GoIF beskrevs övergången 1973 som den mest inkomstbringande i föreningens historia.
- Jag vet inte vad övergångssumman var. Åtvidaberg tog mig helt osedd, de köpte väl lite typ ”grisen i säcken”, säger Ingvar.”Grisen i säcken” är självkritiskt i överkant. Ingvar hade redan i unga år gjort stora avtryck som fruktad målskytt i Jämjö GoIF.
Ingvar, som kom till Jämjö GoIF från Kristianopels GoIF eftersom han bytte skola, fick tidigt nya Jämjökompisar.
För Jämjö GoIF var det lite av en skänk från ovan att få Ingvar Sandberg. Det fanns redan talang i ett par pojklag från 1969 och 1970. Med Ingvar som anfallare blev det om möjligt ännu bättre.
Ingvar vräkte in mål i pojkfotbollen.
På en arrangerad träff för volontärer i Jämjö GoIF:s regi i mars 2025 fick Ingvar, som själv var på plats, berättat för sig att i en match där Jämjö påstods ha gjort 17 mål så svarade Ingvar för tolv av dem.
Sant eller inte? Kanske lite skarvad med extra knorr på? Vem vet, men sannolikt var det inte långt från sanningen.
- Jag hade en fantastisk tid i Jämjö GoIF. Man blir nästan lite rörd och nostalgisk när man tänker tillbaka på allt det fina.
Jämjö GoIF, fotboll, pojklag, 1969.Stående från vänster: Ingvar Sandberg, Kjell Mattsson, Tomas Svensson, Alf Eriksson, Hans Olsson, Göran Flygare.
Knästående från vänster: Per Ingvarsson, Bengt-Allan Heideman, Roland Eriksson, Nils-Erik Blomqvist, Connie Nilsson och maskoten Mats Andersson.
Ingvar var blixtrande snabb.
Han hade näsa för mål.
Till spelstilen inte helt olik, men ändå så olik sin tio år äldre bror Roland.
Klart att Åtvidabergs FF ville ha en sådan spelare.
Kosta vad det kosta ville. Var lillebror bara i närheten av storebror kunde det bli en lönande affär och en ny sandbergsk framgångssaga.
Men innan Åtvidabergsäventyret hann Ingvar göra sin första seniormatch för Jämjö GoIF. Våren 1973 fick han göra debut på Korpavallen mot Torhamns GoIF.
- Jag tror att vi vann med 1-0. Jag gjorde i alla fall mitt första a-lagsmål i den matchen.
Roland Sandberg, som värvades från Kalmar FF till Åtvidabergs FF 1970, tros ha haft ett finger med i spelet att även lillebror gick samma väg.
- Det är i alla fall vad jag har hört.
Sejouren i Jämjös a-lag blev därför kortvarig.
Redan i augusti gick flyttlasset till Åtvidaberg.
Ingvar lämnade tryggheten i Törnåkra där han bodde i det gamla stationshuset tillsammans med mamma Margit och pappa Edvin.
Lokalpressen skrev att Jämjö GoIF gjort en kanonaffär i förhandlingarna med Åtvidabergs FF. På den tiden fanns det pengar i Åtvidabergs FF, då hårt uppbackat av bygdens stora arbetsgivare Facit.
Kvällstidningarna var inte sena att haka på.
Expressen och Aftonbladet gjorde hemma hos-reportage i Törnåkra och skrev att Åtvidabergs FF gjort Edvin och Margit ”barnlösa” inom loppet av bara tre år.
- Det var en jäkla uppståndelse.
Bo Hasselberg, den tidigare Karlskrona AIF-spelaren som också spelat i Jämjö GoIF, hade redan värvats till storsatsande Åtvidaberg.
Roland Sandberg kom 1970.
Ralf Edström kom året efter.
I laget fanns under den här perioden profiler som Ulf Blomberg, Lars-Göran ”Knalin” Andersson, Kent Karlsson, Jan Olsson, Weine Wallinder, Conny Torstensson, Reine Almqvist och Benno Magnusson.
Bo Hasselberg minns att det var han som fick uppdraget att hämta upp Ingvar i Törnåkra i augusti 1973.
- Det var en nervös liten grabb, minns Hasselberg.
Trots den inledda satsningen hade Åtvidaberg ”bara” blivit tvåa i allsvenskan både 1970 och 1971.
Nu skulle guldet hem. Kosta vad det kosta ville.
Att bygga på sikt ingick också i strategin. Ingvar var en av många unga talanger som värvades för att sättas på tillväxt.
Men han fick en tuff start.
- Jag hade stark hemlängtan.
Åtvidaberg satte 17-åringen i en betald lägenhet. Han fick mat. Han fick en tänkt utbildning som verktygsmakare.
- Inomhus, det var inte min grej.
Lite bättre blev det när han fick plugga vidare på bygg- och anläggningslinjen i Linköping några mil bort.
Fotbollsmässigt fick Ingvar känna på en del pass med alla stjärnorna, men lagmässigt tillhörde han Åtvidabergs juniorallsvenska lag och laget som fanns i det som då hette reservlagsallsvenskan.
Åtvidabergs målmedvetna satsning på att vinna allsvenskan betalade sig. Åtvid vann allsvenskan både 1972 och 1973, det året då Ingvar kom till Åtvidaberg.
När Ingvar kom till Åtvidaberg tillsammans med Bo Hasselberg i augusti hade storebror Roland redan lämnat under sommaren för en framgångsrik proffskarriär i tyska Kaiserslautern.
1972 gjorde Ralf Edström tre mål i 4-4-landskampen mot Sovjetunionen och försvann också han, till PSV Eindhoven i Holland.
När Roland lämnade Åtvidabergs FF gjorde han det med 52 gjorda mål på 71 matcher.
Lillebror hade lite att leva upp till och han erkänner att han kände av förväntningarna.
- Det var inte alltid så lätt att jämföras med Roland, jag tycker inte heller att vi var riktigt lika som spelare.
Det lyfte aldrig riktigt i Åtvidaberg för Ingvar Sandberg.
Därför höll sig Kalmar FF framme och värvade honom 1977.
- Ska jag vara ärlig så tror jag att Roland hade ett finger med i spelet den gången också.
På den tiden fanns inte Bosman, den period där kontraktslösa spelare fritt kan gå till en annan förening.
Åtvidaberg satte ett högt pris på Ingvars huvud.
- Jag har hört en siffra någonstans mellan 150 000-200 000 kronor.
I dagens penningvärde (2025) motsvarar 150 000 kronor nästan 900 000 kronor. 200 000 kronor är nästan 1,2 miljoner kronor.
Kalmar FF försökte förhandla ner summan.
Åtvidaberg stod på sig.
Under tiden tränade Ingvar med seniortruppen i hopp om att det skulle lösa sig.
- Jag var till och med på ett träningsläger utomlands under den här perioden.
Åtvidaberg och Kalmar stod fortfarande väldigt långt ifrån varandra. Åtvidaberg ville ha tillbaka det man betalat Jämjö GoIF för fyra år sedan, det och mycket mer.
Kalmar FF ansåg sig inte ha råd att betala det begärda.
- Till slut kom en Kalmarledare fram till mig och beklagade att de inte kunde betala det Åtvidaberg begärde. Jag kan tycka att det i alla fall var ärligt att säga som det var.
I det läget tog karriären en helt ny vändning.
Ingvar valde att skriva på för Tvärskogs IF i division 4 för en förhållandevis väldigt liten övergångssumma till Åtvidabergs FF.
Ingvar, som tränat stenhård försäsongsträning med ett allsvenskt lag, hade förstås varit en drömförstärkning för vilket division 4-lag som helst. Tvärskogs IF drog vinstlotten.
- Det gick väldigt bra i början, men sedan fastnar man lite i den där lunken som division 4 är, vare sig man vill eller inte. Jag hade ändå tre och ett halvt bra år i Tvärskog.
Efter Tvärskogs IF fortsatte karriären i en rad olika Smålandsföreningar. Ingvar var sex säsonger i Timmernabben, han var spelande tränare i Bergkvara AIF och Gullabo SK och en ny runda som assisterande spelande tränare i Bergkvara AIF 1997, 41 år gammal.
Han hann till och med få till en comeback i Hossmo BK:s reservlag innan han definitivt lade av.
- Med facit i hand skulle jag nog slutat fem år tidigare än jag gjorde.
Under de här sista åren förkovrade sig också Ingvar genom att gå ett antal stegkurser med ambitionen att bli tränare.
- Jag ville utveckla mig själv.
De sista fotbollsåren var Ingvar ungdomstränare i Hossmo BK i laget där hans son spelade.
Det är också i Hossmo som Ingvar i dag rotat sig.
Om du tittar tillbaka på din fotbollskarriär, blev den som du tänkt dig eller som du hoppats?
- Jag tycker nog ändå att jag måste vara nöjd. Alla lyckas inte nå hela vägen fram och kanske var det så att jag inte hade de sista procenten som måste till.
Connie Nilsson
