Han var stor för sin ålder i unga år. Det kunde alla skriva under på, men när IFK Karlskrona en gång protesterade och gjorde en koppling mellan Börje Nilssons storlek och att han skulle vara överårig så gick de bet.

Jätten Börje minns den stora protesten

Börje Nilsson var i unga år stor för sin ålder.
För stor tyckte en gång motståndaren IFK Karlskrona och lämnade in en protest med en antydan om att Jämjö GoIF använt en spelare som var överårig i en pojkmatch.

I dag har det gått 56 år sedan den smått unika lilla notisen publicerade i BLT.
Börje minns det som om det var i går.
Jämjö mötte IFK Karlskrona hemma i en äldre pojklagsmatch. Det var på den tiden a-planen hade naturgräs och löparbanor i svart kolstybb runt planen.
Det ösregnade och den svarta kolstybben växte till en svart lervälling alla spelare noga aktade sig för.

Börje spelade sin vana trogen vänsterhalv, det hette så i slutet av 1960-talet.
- Jag var väl ingen bollbegåvning direkt, men jag var brytsäker, orädd och hyggligt bra på att slå lite långbollar.
För Rune Andersson, som var ledare för laget, var Börje en av de defensiva klipporna att luta sig mot när det blåste snålt i matcherna.
Och Börje var som sagt stor för sin ålder.
- Jag var väl en av de första i min åldersklass som började få lite fjun på kroppen.

I den här äldre pojklagsmatchen, som spelades den 20 september 1969 och som Jämjö vann med 2-0, kom det sig att IFK Karlskrona hade en spelare på den motsatta kanten där Börje spelade som Jämjö hade en hel del problem med.
Han var snabb, han var listig och han var svårstoppad.
Det var inte så att Börje till slut tröttnade eller bara ville markera revir när han tog sats och gav sig ut mot den andra kanten för att försöka få stopp på IFK-spelaren.
Det vara bara det att situationen krävde en insats för att förhindra ett mål.

Det regnade, planen var blöt.
Som gjort för glidtacklingar, något som den väldige vänsterhalven var bra på.
Glidtacklingen satt perfekt.
IFK-spelaren, i sin vita matchtröja, kanade ut i kolstybben.
- Han nästan försvann i sörjan som var. När han reste sig var han nästan svart, säger Börje och ler åt minnet.
Domaren såg inget regelvidrigt i Börjes tackling.
- Det blev varken frispark eller varning. Jag tycker själv att jag fick till en fin tackling.

Om det var förlusten eller Börjes tackling som fick IFK Karlskrona att offra tio kronor på en protest får vara osagt.
I den tidningsnotisen i BLT går det att läsa:
”Jämjö vann matchen mellan de båda med 2-0 och Börje var en ständig källa till oro för Karlskrona-grabbarna. Till slut tyckte lagledningen att det får vara nog på orättvisan och lämnade en skriftlig protest till förbundet.”.
Enligt Börje svarade Rune Andersson på protesten.
- Jag var ju 16 år, det fanns liksom inte mycket att protestera mot. Och det var nog enda gången jag fick höra att jag var för stor, även om det till viss del stämde, säger Börje.


Notisen i BLT från den 20 september 1969.

I dag är Börje kanske lite väl självkritisk mot sina egna färdigheter som fotbollsspelare. Han säger att han aldrig gjorde några mål och att han aldrig kom längre än till Jämjös reservlag.
Men trots det fick han en alldeles egen notis i lokaltidningen.
- Jag får väl ändå vara lite stolt över det. Det kan nog ha varit enda gången mitt namn nämndes i tidningen för mina fotbollsegenskaper. Och mor fick ju något att klippa ut och klistra in i ett album!

Connie Nilsson