V29/veckobrev: Vem är Connie Nilsson?

Vem är han egentligen, Connie Nilsson, med sina långa efterlängtade veckobrev, viktigare än BLT och Sydöstran på lördagsmorgonen? Han som publicerar gamla lagbilder kompletta med år och namn på varenda spelare och ledare, skriver spelarpresentationer, samordnar matchvärdskapet, uppmärksammar gammal som ung på Jämjö IP, samlar ihop föreningens historia och skriver krönikor, likt hyllningen till reserverna texter som förtjänar att läsas av de stora massorna. Connie Nilsson som så vackert beskrev Jämjö GoIF att vi blev årets förening 2024
Nu ska vi få lära känna honom och hans bakgrund i föreningen.

Den som håller sig uppdaterad och följer Jämjö GoIF:s hemsida vet hur du hamnade som skribent i föreningen, men vad betyder det för dig personligen att kunna bidra med dina texter?
Svar: För mig är det lite av en win-win-situation. Bland en del vänner och bekanta är det ingen hemlighet att jag under ett par års tid mådde väldigt dåligt. Jag tänkte verkligen de värsta av tankar. Det var ett avgrundsdjupt hål som jag till slut lyckades ta mig upp ur. Jag skulle nog säga att utan familjen, vännen Bengt, mina volontäruppdrag på Röda Korset och som Senior i skolan och så då Jämjö GoIF hade det kanske inte gått så bra som det har gjort.
Jag brinner lite för att bevara en förenings historia. Jämjö GoIF:s historia var liksom spridd för vinden. Jag vet exempelvis inte hur många timmar det tog att bara försöka få fram historiken för ordförande, sekreterare och kassör från 1929 och framåt.
Jag vet inte hur många timmar jag i lönndom lade ner på att göra en jubileumsskrift till 85-årsjubileet 2014. Totalt 30 sidor, bara för att veckor senare få meddelandet att det var inställt på grund av för få anmälningar.
Här ser jag att jag kan hjälpa och har hjälpt Jämjö GoIF för lång tid framåt genom att bevara föreningens historia så gott jag har kunnat med de förutsättningar som finns i form av tillgängligt material.
På grund av mitt mående just då tackade jag nej till ett par uppdrag, men när Semona och Lina ställde en rak fråga kände jag att det var dags att ge en hjälpande hand. Jag kände mig redo och jag ville verkligen hjälpa. Det har jag inte ångrat.
Jag är också evigt tacksam för att jag har fått en plattform att skriva av mig på.

Var hämtar du inspiration till veckobreven och finns det något ämne du skulle vilja skriva mer om?
Svar: Jag bestämde mig tidigt för att lägga delar av två dagar i veckan på veckobreven. En dag till att skriva huvudtexten och leta notiser. En dag till att samla ihop allt material och lägga ut på hemsidan.
Jag borde ha vetat bättre därför att det är ett ständigt pågående arbete. Nu känner jag att jag har material för en tid framåt, en del tidlöst material som gör att jag aldrig behöver hamna under press och stress.
Utan att nämna vilka så har jag några fasta källor som jag i praktiken scannar av varje dag.
Det jag skulle vilja skriva ännu mer om (det kommer lite i några kommande veckobrev) är akademilag, selektering, toppning och utslagning inom svensk fotboll och svensk idrott.
Ett annat viktigt ämne för mig är den lokala sportjournalistiken, men på grund av min bakgrund och mitt uppdrag vill jag inte ta den matchen.

Vad får du för respons på dina texter?
Svar: Min tanke var redan från start att krönikor och veckobrev inte bara skulle beröra medlemmar och sympatisörer av Jämjö GoIF. Det finns i alla fall en ambition att där ska finnas något för alla.
Gör OK Orion något bra, gör Kristianopels GoIF, AIK Atlas, Ramdala IF eller våra andra föreningar i Jämjö eller Blekinge något bra så ska vi i Jämjö GoIF inte vara så fina i kanten eller fisförnäma att vi inte kan ta upp eller nämna det.
Lagbilderna, vi är nu uppe i mer än 75 publicerade bilder, har verkligen gått hem i stugorna. Lagbilderna är också viktiga därför att det alltid finns årtal och vem som är vem på bilderna.
Om jag ska sätta ord på responsen jag fått så har Jämjö GoIF:s assisterande tränare Nils Wester kanske sagt det fint när han sa till mig att det första han gör på lördagsmorgnarna är att sätta sig med frukostfikat och samtidigt läsa veckobrevet.
Gamla lagkamrater missar heller sällan eller aldrig att visa sin uppskattning. Jag känner bara rent allmänt att texterna förhoppningsvis bidrar till den goda stämningen i föreningen.
Jag tänker också på ett mejl som sekreteraren Anna Wester visade mig och ett sms jag fick från Karlskronas egen thrillerförfattare Stefan Malmström.

Hur tycker du Jämjö GoIF har förändrats genom åren - sportsligt och socialt?
Svar: När jag slutade som ungdomsledare 2010, då min andra vända som ungdomsledare, vill jag nästan säga att det var en förening i upplösning. Det var total disharmoni, så upplevde i alla fall vi ungdomsledare det. Det var en förening där det var lite av en vi mot dom-känsla.
Vi hälsade knappt på varandra på idrottsplatsen. Vems felet var eller vad det berodde på är svårt att säga. Tung arbetsbelastning på ett fåtal? Frustration?
Vi är många som får ta på oss att saker och ting kanske kunde ha gjorts bättre.
I dag är det en otrolig skillnad att komma till idrottsplatsen. Fullt av aktivitet. Pojk- och flickfotboll. Inte minst är jag glad över flick- och damfotbollen. Där kan jag väl säga att jag känner ett personligt misslyckande över att vi inte lyckades få till flick- och damfotbollen under den tiden jag var ledare. Vi gjorde små försök, men aldrig helhjärtat.
Vi ledare orkade inte driva frågan. Från föreningen fanns det heller inte den ambitionen.
Nu sjuder föreningen av liv och ambitioner att utvecklas.
Jag tror också att den förhållandevis lilla arbetsinsatsen med att locka tillbaka gamla Jämjö GoIF:are till matchvärdskapet ytterligare har stärkt vi-känslan. Succé är ett milt uttryck och jag vågar nog påstå att det inte är alldeles omöjligt att många av årets matchvärdar kommer tillbaka nästa år också. Och då kanske i sällskap med ytterligare nya matchvärdar.
Ingen glömd, men utan den nuvarande styrelsen och föreningsmänniskor likt Roger Nilsson, damledarna Johan Lundgren och Daniel Andersson och Max Wennerbeck tror jag inte förvandlingen varit genomförbar på så kort tid.

Har du själv tränat, spelat eller haft andra roller i Jämjö GoIF?
Svar: Som spelare har jag gått den långa vägen i Jämjö GoIF. Från knatte- och pojkfotboll och upp till a-laget där jag till och med fick äran att vara lagkapten under några år.
En knäskada tillsammans med bristande motivation som spelare gjorde att jag slutade spela 1980. Året efter tränade jag AIK Atlas en säsong innan jag avslutade tränarkarriären med att som spelande tränare vara med om att vinna division 6 med Kristianopels GoIF.
Som ungdomsledare lockade min morbror Rune Andersson in mig på den banan. Jag var bara 15 år när jag, helt grön på området, fick ta hand om ett knattelag 1971.
I den första vändan var jag ungdomsledare mellan 1971 och 1979.
I vända två, när min son började spela fotboll, var jag ungdomsledare mellan 2001 och 2010.
Totalt sett ett ungdomsledarskap på runt 20 år.

Finns det någon särskild händelse, match, säsong eller spelare som du alltid kommer minnas?
Svar: Starkaste minnet är nog när jag som tränare för knattelaget födda 1965-1966 blev distriktsmästare 1977 efter en rad dramatiska semi- och finalmatcher.
Året efter ställde vi som Blekinges representant upp i riksomfattande Buster Cup (det kommer en text på hemsidan om hela äventyret). Vi chartrade två plan och flög från Oskarshamn till Hemse på Gotland och vann där. Vi åkte till Alvesta och var långa stunder totalt utspelade, men briljant målvaktsspel av Sören Heideman och iskalla straffskyttar gjorde att vi till slut vann där också.
Hemma mot Saab från Linköping förlorade vi inför storpublik i en match där vi kanske skulle ha vunnit. Så bra var vi. Vi hade en enormt stark stomme av spelare och femma i Sverige måste ändå ses som godkänt?
Från min egen karriär tänker jag främst på de vansinniga kvalmatcherna mot Halasjö AIF 1974. Vi hade 3-0 borta, men tappade till 3-3. Vi hade 1-0 hemma, men tappade till 1-1.
Allt avgjordes på ett blåsigt flygfält i Kallinge där Bengt Nilsson sköt Jämjö uppåt i seriesystemet.

Vem i fotbollsvärlden skulle du vilja träffa och varför?
Svar: Kanske inte en specifik person, men det hade varit intressant att under en tid få följa Mjällby AIF:s arbete när det kommer till nörderier som vilka spelare som ska värvas och vad det är man exakt letar efter och efter vilka kriterier och vilka grunder.

Vilka är dina tre bästa fotbollsminnen?
1) Kvalmatcherna mot Halasjö AIF.
2) Buster Cup-äventyret.
3) Gothia Cup. 2008 reste vi till Gothia Cup med två Jämjölag efter ett enormt förarbete av många ledare och föräldrar. Vi hade ett driv runt de här årskullarna som det än i dag är svårt att ta in. Vi hade en stor loppis på Kyrkskolan där vi sålde hur mycket som helst.
Vi hade en kassa på ett nästan sexsiffrigt belopp och kunde köpa nya träningsoveraller till ett 40-tal ledare och ungdomar. Vi kunde köpa åkband till Liseberg till alla ungdomarna. Vi kunde åka tåg tur och retur Karlskrona-Göteborg. Vi hade pengar till en gemensam grillkväll mellan matcherna för ledare och barn.
Vi samlade pantburkar och vann ett miljöpris av en stor Gothiasponsor som till slut gav oss en gräddfil in i Gothia Cup med boende bara några hundratals meter från både Heden och Liseberg.
Vi mötte ett lag från Jordanien med spelare stora som hus och med skäggväxt modell vuxna män. Vi mötte ett mexikanskt topplag med spelare mindre och yngre än oss själva. Naiva som var trodde på chans. När det var över hade vi förlorat med 8-0. Där och då var vi glada att matchen bara var 2x20 minuter.
Vi mötte ett lag från Umeå där vi totalt missade logistiken och kom fram bara sekunder innan vi hade förlorat på walk over. Vi bytte om längs vägen, vi bytte om i skogen. Bilar gick en bit över hastighetsgränsen för att vi skulle hinna fram. Vi hann, men bara minuter in i matchen blev vår målvakt utvisad. Det var en sådan dag. Där och då igen var vi glada att bara allt var över.
Jag tror att Gothia Cup fortfarande smäller högt när spelare födda 1992, 1993, 1994 och 1995 ska försöka hitta något positivt med de åren i Jämjö GoIF.

Det visste vi inte om dig?
Svar: Jag är utbildad kock när jag gjorde lumpen. Jag är väldigt intresserad av trädgård och inredning. Jag skulle nog vilja påstå att jag är lite av en småfixare när det kommer till saker som behöver göras hemma.

Stort, innerligt tack Connie för din tid, ditt engagemang och ditt hjärta för föreningen. Du knyter ihop vår förening, stärker vår gemenskap och låter oss glädjas och känna stolthet tillsammans. Ditt engagemang och dina texter skapar broar mellan generationer. Vi är så tacksamma för allt du gör för Jämjö GoIF