Jämjö GoIF:s reservlag.
Stående från vänster: Nils Wester, Simon Adamsson, Max Wennerbeck, Isac Åkesson, Robin Björklund, Petter Olsson, Erik Liljegren, Noah Kysinger, Olle af Geijerstam, Leo Ortega, Mats Larsson.
Knästående från vänster: Oskar Nilsson, Melker Quant, Sebastian Larsson, Robin Hjertkvist, Wille Janicke Pilkvist, Jonathan Åkesson, Viggo Pöllänen, Sixten Wester.
Liggande: Jonathan Johansson.

Krönika / Connie Nilsson: Reservhjältarna!

B-lag eller reservlag?
Oavsett namn, för föreningar kan det vara ett ångestprojekt.
För spelare kan det vara vägen till representationslaget.
Eller så är det laget där tvärbromsen slår till.

Alla som håller på med eller har spelat fotboll på seniornivå har väl någon gång spelat i ett reservlag.
Långt från ära, berömmelse, glamour och uppmärksamhet. Inga matchreferat på föreningarnas hemsidor. Inte ens lokaltidningarnas textrobotar är programmerade för reservlagsfotboll.
Ändå vågar jag nog påstå att reservlag är en förutsättning för att föreningar ska leva vidare. Reservlaget är själva kittet på grund av att föreningar utan reservlag riskerar att förr eller senare duka under därför att ett a-lag med bara 15-16 spelare lever farligt.
Har du så många som 20 lever du ändå farligt på grund av att spelare 17, 18, 19 och 20 till slut tröttnar eftersom de sällan eller aldrig får spela.

I reservlaget finns spelare som kanske inte får 90 minuter i a-laget, men som vill mer än de 20 minuter de får.
Ibland blir det inte ens ett inhopp.
90 minuter i reservlaget är chansen att visa upp sig.
Finns å andra sidan inte den ambitionen kan ett reservlag ändå vara det perfekta alternativet bara av den enkla anledningen att det är roligt att spela fotboll. Roligt att tillhöra ett lag. Roligt att vara en del av ett sammanhang.
På min tid kallade vi det kanske mest för b-lag, men Blekinge Fotbollsförbunds seriesystem heter det reservlag.
Smaka på ordet. Reserv? Visst har det en negativ klang? Vem vill vara reserv?
I ett reservlag går det att hitta hela spektrat av spelare: Träbenet, talangen, åldermannen, den sent inringde för att få fullt lag, klubbkänslan, jag-ska-visa-tränarenspelaren, den överhoppade försäsongen, gubbvaden, reservernas reserv, gubbmagen, a-lagsbänken och naturligtvis också muskelbristningen.

Jag måste säga att även om jag hade ambitioner att ta mig till Jämjös a-lag och till och med lyckades med det under ett antal säsonger så har jag nog mina starkaste minnen från reservlagstiden.
Det här är därför min lilla anspråkslösa hyllning till spelarna som förtjänar att hyllas.

I reservlaget spelade vi för att det var kul.
I reservlaget var det inte lika mycket allvar.
Göran Flygare var lagledare några år. Jäklar vad kul vi hade! Det var nästan så att en del spelare hellre spelade för Göran än för att få chansen i a-laget.
Många av oss spelade hellre än bra. Lika många tog matcherna med en klackspark.
En missad bakåtpassning och ett baklängesmål fick inte lika stora konsekvenser som i a-laget.
Gråzonen mellan vinst och förlust var inte lika knivskarp som i a-laget.

Jag kan fortfarande minnas när jag periodvis kamperade med Fred Olsson eller Bertil Antonsson som mittbackslås.
Fred hade sin snabbhet och glimten i ögat.
Bertil var spjuvern, han med sin specialare där han på något sätt tog höger fot bakom vänster häl och liksom tåade till bollen. Bertil var mästerlig på den varianten. Han gjorde ibland det till en match i matchen att försöka hinna med så många konstsparkar som möjligt. Helst i så trängda lägen som möjligt.

Men, reservlaget är också vägen in i a-laget.
Vägen in om du är långsiktig och uthållig. Det är sällan dagens spelare.
Vägen in om du har tillräckligt mycket talang för att bli en av de elva startspelarna.
Men, ett reservlag kan också vara laget där du inser att talangen inte räckte hela vägen.
Ibland kanske du inte inser det själv, men mellan dig och drömmen står en tränare som inte tycker att du är tillräckligt bra.
Själv kanske du känner dig missförstådd av samme tränare. Du kanske till och med tycker att tränaren inte begriper sig på fotboll, men lika förbaskat är det tränaren som styr ditt öde.

Har du fortfarande drömmen finns förstås alternativet att byta förening. Eller så väljer du helt enkelt att bita i det sura äpplet, konstaterar att den där tränaren kanske ändå begriper bäst och så kämpar du på därför att sammanhållning, kamratskap och klubbkänsla väger tungt i vågskålen.
Eller så tar du en tugga till i det sura äpplet och slutar spela fotboll.

För många föreningar är reservlag ett ångestprojekt varje tidig januarimånad när spelarna ska räknas in efter Bosman.
Finns det spelare nog för ett reservlag också?
Vågar vi anmäla ett lag till med tanke på att det är ett gränsfall?

Jag pratade ganska nyligen med en bekymrad ledare. Hans förening låg i vintras på gränsen för två lag. Det under förutsättning att de som satt på bänken i senaste a-lagsmatchen också var villiga att spela i reservlaget.
Det var väl lite si och så med den viljan.
Ledaren väntade sig en bekymmersam höst.

Om det inte finns tillräckligt med spelare, men ändå lite för många för bara ett lag, vem ska vi då slå oss samman med?
Så långt in i problemställningarna, vem ska vi få som ledare att åka med i ur och skur på en bortamatch många mil bort en vardag mitt i veckan?
A-lagstränaren kan vi fett räkna bort. Det ingår varken i hans ersättning eller i hans arbetsbeskrivning, om det nu finns någon sådan. Någon måste vi ha, men vem?
Och inte minst viktigt, hur mycket tid och energi ska vi som förening lägga på att krusa, vädja och be spelare att ställa upp i just den där bortamatchen mitt i veckan?


28 åskådare hade bänkat sig på läktaren i Spjutsbygd.

Veckobrevets redaktion gjorde ett nedslag på just en sådan match.
Ett formtoppat Jämjö GoIF, med tre raka segrar i bagaget, hade bortamatch mot Fjärdsjömåla AIF/IF Trion uppe i Spjutsbygd några dagar innan midsommarafton.
Det är lätt att falla i fällan att bli fördomsfull och ironisk, men istället får det bli en kärleksförklaring till vad fotboll egentligen går ut på när den inte är som allvarligast eller som bäst.
Jag har inte gjort några djupintervjuer med de 16 Jämjöspelare som var med mot Fjärdsjömåla/Trion:
Några vill garanterat mer än att ”bara” spela i reservlaget.
Några kanske är nöjda med att få sina minuter i a-laget.
Några är säkert inte nöjda med att bara få några minuter i a-laget.
Några kanske är så missnöjda med situationen att de funderar på klubbyte efter säsongen.
Några kanske är nöjda med att ”bara” vara en reservlagsspelare i Jämjö GoIF därför att ambitionen kanske inte sträcker sig längre än så.
Kanske att alla är nöjda med att bara vara Jämjö GoIF:are.
Det är lite så det kan se ut i vilket reservlag som helst.
Men som reservlagsspelare i Jämjö GoIF ska man också ha med sig att inte mindre än fyra ledare fanns med runt laget. Vilken annan förening kan matcha en sådan numerär, avdelningen jag vet vad jag har, men inte vad jag får?

Inramningen var den förväntade. Ingen entré. Ingen speaker. Ingen kiosk.
Flaggan, var den hissad? Minns inte.
Sköna kommentarer som bara går att höra i samband med en reservlagsmatch (läs kursiv stil).
En matchklocka som varken visade när Isac Åkesson gjorde 0-1 eller när Erik Liljegren gjorde 0-2.
Bara en digitalklocka med tiden i realtid. Nästan realtid, ska tilläggas.
Och inga officiella assisterande domare.
I andra halvlek fick en spelare i Fjärdsjömåla/Trion ta ena långsidan som assisterande, då med en gul väst som signalflagga för att visa om bollen var över linjen eller inte.
Offsideavblåsningarna tog veterandomaren Kranislav Miletic på sig själv att sköta.
- Det kan kännas lite avslaget. Ett derby är något annat. Då tänder man ändå till lite, säger Jämjökaptenen Isac Åkesson.

”Domaren, hur långt är det kvar?”

Gräset var grönt, men planen stenhård. Ojämn och svårspelad.
- Det såg bra ut från sidan, men planen var mest en åker, säger Simon Adamsson.

För den som ansträngde sig gick det att hitta kritade linjer. Jämjö gick garanterat miste om en straff på grund av att Miletic helt enkelt inte såg att Isac Åkesson var en bra bit in i straffområdet när han fälldes.

”Bara skicka iväg bollen om du inte vet vad du ska göra med den!”

Isac och Simon kom från seriefinalen i division 5 borta mot Hoby GIF dagen innan.
Nästan som vanligt, ska man kanske säga, fick de börja på bänken i a-laget och som vanligt fick de sina minuter i andra halvlek.
Det är så det har sett ut i Jämjö under våren. Konkurrensen om startplatserna i a-laget är knivskarp när alla är friska och hela.

”Men, Jämjö! Snälla …”

Melker Quant, Oskar Nilsson och Sixten Wester, som också började på bänken mot Hoby, får precis som Isac och Simon ta möjligheten när den kommer.
I avvaktan på startchansen får de jaga speltid i reservlaget.
- Det är väl här som man ska försöka visa att man vill vara med i a-laget. Här får man en lite större roll, säger Isac.

”Nu får vi ta det lilla lugna grabbar innan det händer något!”

Det är kanske inte så lätt alla gånger att visa sig från sin bästa sida när både plan och motståndare på något sätt sätter agendan.
Inget ont om Fjärdsjömåla/Trion, men det var och är fortfarande en nollpoängare. Nu med minus 33 i målskillnad.
Alla var inte redo för 90 minuter mot ett mer vältränat Jämjö.
I andra halvlek räckte det många gånger med ett försök till maxlöpning innan det vinkades för byte.
En del bäst-före-datum hade gått ut.

"Det där måste ju vara bolmycket offside!"

Det var två lag som periodvis hade svårt med både teknik och passningsspel.
Ändå var det klasskillnad även om Jämjö hade väldigt svårt att omsätta de avslut man fick.
Målvakten Jonathan Johansson var nästan lika sysslolös som när Jämjö stormade genom division 6 förra säsongen. Den enda gången det blev riktig fart på Jämjömålvakten var när han sprintade fram och stilrent gled in till lagfotograferingen.

”Domaren! Det kan inte vara slut nu, klockan stod ju på 19.51 när vi började.”

Simon Adamsson delade mittbacksuppdraget med Petter Olsson och Olle af Geijerstam. Jämjös mittbackar hade en lugn dag på jobbet.
- Det är inte samma press när man spelar i reservlaget.
”Nu får ni lugna ner er gröna innan ni skadar någon!”
- Det är ju sämre kvalitet på spelet i reservlagsserien, fortsätter Simon.
Isac Åkesson:
- Det blir lätt att man själv sjunker ner till samma nivå som spelet är på.
- Men jag tycker ändå att Jämjö har ett väldigt bra reservlag den här säsongen, säger Simon.

”Fjärde raka segern, när hände det senast för ett reservlag i Jämjö?!

Fakta
Reservlag eller inte reservlag i distriktsfotbollen?
Debatten finns i Blekinge precis som i många andra distrikt.
2022 slopade Östergötland helt reservlagen och införde en rak seriepyramid där föreningar, förutom att anmäla ett a-lag, även kunde anmäla både B- och C-lag.
Man gjorde det bland annat för att antalet reservlag under en 20-årsperiod hade minskat från 122 till 44.
Med den raka seriepyramiden fick man nu tolv helt nya reservlag, eller B- och C-lag med möjlighet att avancera uppåt i seriesystemet.
I Värmland har man inte lika bra erfarenheter av både B-, C- och till och med D-lag.
Av 99 serielag var hela 31 föreningars andralag förra säsongen.
I division 6 södra var sju av nio lag reservlag.
Inte bra på sikt, anser de som istället vill se rena reservlagsserier.

Den här texten är en krönika. Den är skriven helt utan direktiv, inverkan eller påverkan av någon. Åsikter, tyckanden och funderingar är skribentens egna.

Connie Nilsson