Storseger i derbyt!

288an-derbyt kallades inför matchen lite skämtsamt för en älgjakt, men med facit i hand kan man konstatera att det mest liknade en älgslakt.

Vi samlades på fredagskvällen vid fyra mackarna för en av årets mest emotsedda matcher. Vissa kom direkt från jobb, andra hade finmiddag med familjen på Mcdonalds innan och Markus tog med sig sin mamma till samlingen. Just fredagsmatch var något nytt för oss i laget, men också något vi såg fram emot. Snacket hade gått hela veckan om extraläktare hit och publikrekord dit, och frågan om fokuset låg på rätt saker skavde i alla fall i undertecknads huvud. Men så fort vi tagit oss ut till Alunda och laget samlats i omklädningsrummet, märkte man tendenser att spelarna var riktigt laddade inför matchen. Hela fem minuter innan vi brukar gå ut för fotboll var till och med Smuts och Gunning ute och lattjade, två herrar som vanligtvis myser lite extra inne i värmen i omklädningsrummet.
Samtidigt som herrarna var ute på skolgården ramlade trumma efter trumma in i händerna på diverse Rasbo-profiler och hallen började fyllas upp.
Uppvärmningen rullade på enligt konstens alla regler, stort sett alla skott utanför och de på mål släppte Max in, allt som vanligt.

I omklädningsrummet innan match pratade vi om att sätta stopp för deras kontringar och att vara aggressiva tidigt, för att på så sätt komma in i matchen ordentligt.
Och vi fick också en kanonstart på matchen, när Volley petade in bollen i röran framför mål efter bara 48 sekunder. Ett mål som verkade skärra Alundaspelarna, och vi fick direkt ett rejält grepp om händelserna där ute. I mitten av perioden får de lite mer att säga till om, och får en sådär lagom lätt utvisning med sig när kaptenen får två minuter för slag. Vårt boxplay har dock inga problem att avstyra det numerära underläget och efteråt är det återigen vi som tar taktpinnen.
Avslutningen på perioden är riktigt vass, när Joel först fullkomligt smäller in ett skott i första krysset på pass av Ahlgren. Efter det får Roos formation klara instruktioner om att hålla i och bevaka ledningen in i vilan, varpå Olof får ett patenterat läge i slottet och sveper in 3-0.

I pausen är vi eniga om att vi är ett bättre lag än våra motståndare, men vi påpekar också ivrigt att respektera deras spel och vara förberedda på en anstormning i andra perioden. En anstormning som helt kommer av sig, när Micke tillåts ta emot bollen i slottet, fundera lite, och placera in bollen i krysset efter endast 55 sekunder. Fem minuter senare bjuds det på småmys i Olandshallen när Olof löper på bortre stolpen och på volley slår in en passning från pappa Laakso. Ett av många riktigt vackra innebandymål under kvällen.
Två minuter till går och Alunda åker på en utvisning helt i klass med vår från första perioden. Powerplayet ser lite sådär ut, men i efterdyningarna lyckas vi utnyttja kaoset som uppstår och Wahlberg gör sitt andra mål för kvällen. Efter det är det Maximilian i målets tur att kliva fram och visa hur otroligt bra han kan vara. När Alunda allt mer desperat försöker spräcka hans nolla i den andra perioden så radar han upp räddningar som inte bara ser vackra ut, utan också är totalt kontrollerade. Max tillsammans med en jäkla karaktär från hela laget gör att vi har ledningen med 6-0 in i pausvilan.

I den tredje perioden spårar matchen stundtals, när domarparet inte får något vettigt grepp på händelserna och visar ut folk åt alla håll. 9 utvisningar utdöms i den tredje perioden, varav en 5-minutare. I det sönderryckta minikaos som uppstår lyckas vi ändå producera några mål framåt. Micke och Roos broderar vackert till 7-0. Efter det gör vi två powerplaymål, först Kim och sedan spikar Volley sitt hattrick framspelad av Henke.
Efter 13 minuter, just när man börjar fundera på den där nollan man inte ska fundera på, så gör Alunda sitt första och enda mål för kvällen genom Henrik Westerlund.
Ett mål som gör jakten på tian till vår enda morot för resterande delen av matchen. Med tre minuter kvar kommer också målet och det är ett riktigt vackert sådant. Bröderna Roos väggpassar sig fram genom Alundas försvar och Johan går in med bollen på bortre stolpen. En vacker avslutning på en helt underbar match.

Matchen igenom visar vi att vi är det bättre laget, och att vi besitter en trupp spelare som verkar födda att spela i en fullsatt kokande bortahall. En stor eloge till hela laget som lyckas bibehålla trycket och disciplinen i försvarsspelet hela matchen igenom. Max i målet är svår att ignorera i ett referat som detta, han gör en rakt igenom strålande match. Vi visar också upp den stora bredd vi har i laget, med 8 olika spelare i poängprotokollet.

Ett stort tack vill jag rikta till publiken som gjorde den här matchen till något alldeles extra. Stödet vi hade från Rasboklacken var fantastiskt, och självklart hoppas vi att lika många åker med i bussen upp till Skutskär nästa fredag!

Väl mött om en vecka!

// Tobias Forslund