Mönsterås HK F14

Åhus 2025, ett långt äventyr för 10 dagar sedan 0

Välkomna till laget.se – Här finns viktig information! 21 aug 2024 0

Nyheter

Lagnyheter

Åhus 2025, ett långt äventyr
Värmen har äntligen börjat avta lite och det är en sån där fantastiskt vacker solnedgång som det bara är på sommaren. Det har gått nästan två veckor sen jag åkte ner till nordöstra skåne för sommarens stora äventyr. Och i år blev det sannerligen ett äventyr! Sällan har jag självt varit med om sån uppståndelse! När vi klev in som herrseniorer i våra randiga matchställ så var vi dom största rockstjärnorna stranden skådat, vi gav high fives, vi skrev autografer, vi tog bilder, vi blev till och med intervjuade av handbollens riksmedia! en intervju som blev den mest uppmärksammade och gillade intervjun på hela evenemanget. Det ledde till ett sånt genomslag att vi en vecka senare, på väg ut lördag kväll blev igenkända när vi som civilister skulle lämna området. Minst sagt en chock! Men denna text kommer inte handla om Bananklubben eller vad vi pysslade med. För all uppståndelse till trots så var det ändå en grym vecka utan mask, som ledare av planen och även utanför området. För även om man är väldigt med i nuet, i matchen, sekund för sekund så får man komma ihåg att vi alla är människor. Vi kan sabba en match, missa mål, stressa upp oss och skälla på varandra. Med hundratals människor omkring oss så kräver vi att man ska prestera, att vara på sin spets, vara lugn och ta rätt beslut i varje moment och samtidigt var tänd och het. ibland går det och ibland inte. Och det är inte bara nuet som påverkar oss, utan alla våra minnen och erfarenheter. 2022 var vi på Åhus för första gången. Två lag åkte ner och på 17 matcher vann vi 2. Vi hade knappt någon anning om vad vi pysslade med och tjejerna var helt förkrossade när vi åkte ur. Det hackade i västspelet, vi var osäkra, det var många nya intryck och vi var tagna av stämningen i spåren av en pandemi där man inte fått träffa folk på år och dag. I år har vi visseligen spelat i olika konstellationer och åldersklasser, men sammanlagt har vi spelat 50 matcher på 5 dagar. Och prestationerna är också något helt annat nu. Vi pressade segrarna i både F14 (8-10 i gruppspelet) och F15 internationell (förlust i första set med 1 poäng, 2 i andra set), vi vann över segrarna i F15 B-slutspelet (Hammarby), vi överlevde hetta, regn, trummor, skrik och flyguppvisningar. Den absolut största skillnaden från 2022 till nu är tjejernas mentala inställning. Kanske är det erfarenheten. Kanske är det träningsmängden, eller rentav åldern. Men när vi Klev in i B-slutspelet på bana 1 med cirka 300 personer på läktaren och allas blickar på oss så var det precis som vilken dag som helst. Tjejerna bara tittade på varandra, ett par snabba ord om vem som skulle göra vad, sen var lagmaskinen igång. Motståndarna var minst sagt utan chans när vi malde ner dom bit för bit och tjejerna gjorde så utan knappt ett enda misstag. De få misstag som skedde ledde bara till mer pepp, från bänk och plan. I den matchen hade vi total kontroll, från uppkast till avblåsning. En enorm skillnad från första matchen när vi lamslagna förlorade med 7-1 och paniken stod oss upp i halsen. För även om vi som ledare kan träna på allt på planen och i hallen så kan vi aldrig förbereda oss på allt annat som sker i livet. Denna sommaren kommer alltid ha en bitter eftersmak över vad som hänt. Tjejerna miste en vän mitt i all förväntan och förberedelse inför turneringen så tätt inpå som veckan innan. En händelse som chockade en hel bygd och som för alltid kommer lämna sina spår. Tack vare ideella krafter och fantastisk solidariet människor emellan kunde vi ändå göra vårt för att hylla den människa som varit en del av tjejernas liv. Det kanske bara är ett namn på en tröja, men det kommer alltid att betyda så mycket mer. Med allt detta i bagaget kunde tjejerna ändå komma bort från allt en liten stund. Ett par dagar bort ifrån allt, där inga onda saker finns, utan bara glädje och gemenskap. Och det är väl kanske det som är viktigast av allt. Att få vara med varandra, att bara få vara. I mitt liv har jag många gånger tagit min tillflykt till planen, för där finns inga problem. Det finns bara dig själv, dina lagkamrater och en uppgift att utföra. Inga sjukdomar, politik, betyg eller annat. Och när allt kommer omkring så är det kanske det som är den viktigaste lärdomen jag kommer att ge ut i alla mina år som tränare. Att kunna släppa omvärlden och att uppskatta livet runt omkring. Det slår lätt allt rullespel, första-fas kontringar, kombinationer och övergångar. Tjejerna ska vara grymt stolta över sina dagar på åhus strand i år. Det är inte den första och förhoppningvis inte den sista gången vi är där nere. Vi har knytit nya band med våra nya lagkamrater, hittat nya vänner och fått nytt förtroende för varandra. Vi har hittat oväntade förmågor hos andra som vi aldrig kunnat tro fanns, skrattat så vi fått träningsvärk och mått så bra man bara kan må när man är med andra människor. Jag hoppas att vi kan fortsätta på samma fina spår in i höstens säsong, för även om vi kommit en lång väg så finns det givetvis nya äventyr framför oss! Årets låttips är "vår tid" med Lars Winnerbäck, något som i denna stund känns väldigt rätt efter dagarna som varit. På återseende! Hälsningar Anton F14 för 10 dagar sedan 0kommentarer
Sammanfattning av USM
Då var vi till slut i mål med det stora äventyret som är USM. Jag har bara 7000 tecken, men vi börjar ändå från början! Västervik och första gången alla var sjuka. Ett steg som vi av flera anledningar kunnat hoppa över. Dels på grund utav det skicket laget var i, Mykoplasma härjade i hela Mönsterås och på ren envishet och vilja var det vissa som tog sig till spela (kanske mot bättre vetande) men också på grund av motståndet som vi överhuvudtaget inte hade någon glädje av att möta. Helgen präglades av snytpapper, alvedon och att vi konstant straffades för varje litet misstag vi gjorde. Sargade och trötta fick vi till slut sista matchen mot Tingsryd och äntligen kunde vi spela handboll, på vår egen nivå. Matchen blev så olidligt jämn och jobbig, precis som idrott kan och ska vara, och för första, men absolut inte sista gång fick vi en uddamålsförlust i bagaget. Riktigt riktigt surt, men tavlan är svår att övertala. I steg två var det Skåne som gällde, i den nya krångligare formen som nu steg två spelas i, med hundra olika kval och placeringsmatcher etc. I en ohyggligt högljudd hall mötte vi ett Eslöv som från första början satte ett tempo på matchen som vi var långt ifrån att hänga med i. läget var mest förvirrat och lamslaget och tjejerna fick inte till särskilt mycket varken fram eller bak. Tempot, atmosfären, förväntningarna man hade på sig gjorde att första dagen inte alls blev särskilt kul. Däremot kunde lite strossande på Emporia och en jacuzzi i den fantastiska lägenhet vi fått låna av Uffe ändå ge lite återhämtning som tacksamt togs emot. Det som återigen skedde var att precis som i steg ett så var det morgonmatcher som gällde, vilket absolut inte är vår grej. avkast 9.30 efter en resa från Malmö ledde till en okristligt tidig uppstigning. Dagen blev inte heller denna gång något vidare och förlust med 5 bollar i bägge matcherna efter att återigen spelat mot våra antagonister i Tingsryd. Två månader senare var det steg 3 och här var blandade vi och gav men aldrig riktigt brände loss. Spelet kom aldrig riktigt till att stämma, timingen var fel, Motsåndarnas bollar var stolpe in, våra stolpe ut. Lykke och Vega spelade i princip alla matcherna på varsin kant utan att byta och tacksamt var det när trötta och frustrerade 9metare avlöste varandra på bänken. Vi gjorde absolut bra saker, men bleknade i jämförelse med våra motståndare. Så kom till slut steg fyra. Som coach med allt detta i bagaget visste väl ändå om att sista steget ska vara det jämnaste och oftast de roligaste att spela. Det var då de dålig nyheterna började avlösa varandra. Den ena spelare sjuk efter den andra. På lördagens morgon 8.00 ringer ytterligare en spelare och meddelar att de uteblir. Kvar står 8 (!) tappra spelare. Åka? inte åka? kommer besvikelsen bli större än skaderisken? kommer vi orka genomföra alla matcher? Kommer vi överhuvudtaget ha en positiv känsla när vi åker hem eller kommer vi ångra att vi ens lämnade kommungränsen? Det var väl lite med en klump i magen vi ändå tog beslutet att åka, trots att vi senast tisdagen pratat ledarna emellan att vi INTE skulle åka med bara en avbytare. Och visst blev det exakt så klassiskt man kunde tänka sig. Första matchen kämpar tjejerna ordentligt, även om det är otroligt mycket slarv i första halvlek. Vi möter ett Göksten med en spelare som utmärker sig och får resten av laget att blekna, något som vi inte riktigt lyckas stoppa. Vad som däremot märks är att alla är här för att göra jobbet. Alla tar för sig i kampen, i försvaret, alla försöker göra mål vilket allt till slut kommer att göra! För det är på riktigt ett lag som står på planen. De är ett gäng tjejer som har gått ett halvår sen alla sprang runt och snöt sig i halvtid i Västervik. Det är ett lag som nu har fått flera valmöjligheter i anfallsspelet. Det är ett lag som nu fått känslan för tempo i matchen, där vi kan spela på tiden i utvisningar, dra upp tempot när vi märker att moståndarna latar sig, osjälviskt spela bollen vidare när vi kan, just för att göra mål! Att första matchen snöpligt slutar lika sved i ärlighetens namn, för vi var det bättre laget och hade inte första halvleken haft så många tekinska fel så hade det varit vi som tog bägge poängen. Kvällen fortsatte i riktig laganda på Prison Island i Västerås och var en riktig fullträff! alla kämpade järnet och det var otroligt bra samarbete i de 3 minilagen som vi lyckades skapa. Tjejerna tävlingsanda är det minsann inget fel på utan man kan tävla utan att bli varken fartblind eller översittare, även om det verkligen inte är kul att förlora. Sen kom då till sist sista dagen. Sista matcherna i USM som F14. Först ut var Vintrosa som med sin 12 man starka trupp kunde rulla runt ordentligt på sitt manskap, men som även hade obehagliga upplevelser i vårt försvar när de inte alls var med på den mängden energi det krävdes för att komma igenom. Gick man fel eller inte satsade nog stod där en vägg i from av Ruth Reise som under hela dagen var obeveklig. VARJE chans som hon fik att låsa någon tog hon och gudarna ska veta att det var många denna dag som önskat att de hade varit någon annan försvarare där just då. Vintrosa har lite mer krut än vi och vi får se oss besegrade även om vi putsar lite på siffrorna i slutet. Sista matchen var till slut här och nu var det upp till bevis. Slitna, trötta, varma och taggade intog alla sina positioner som så många gånger innan. vid det här laget var det slut på överraskningar och nya taktiska drag, det var helt enkelt att gå ut och göra jobbet. första halvlek blir återigen inte riktigt någon fullträff, vi får inte tag i deras kanter, vi får utvisningar mot oss och hittar inte riktigt rätt. Underläge 7-13 i halvtid så känns det som att luften håller på att gå ur oss. Det som händer sen är nog bland det bästa jag sett tjejerna göra. Vi går ut och fullständigt dominerar matchen fram tills timeouten. 4-0 på tio minuter! alla beslut i försvar är rätt. Alla hjälper varandra, alla vet var de ska vara och gör sitt jobb. visst missar vi framåt, men vi trycker ändå dit bollar! Det är inte förrens efter timeouten som SHK får in ett mål på oss och där någonstans känns tröttheten på allvar. det är nu vi märker att vi spelat dubbelt så mycket som alla andra spelare denna helg. Vi håller flaggan i topp, kämpar och sliter men som så många gånger innan så faller vi precis på målsnöret. 16-17, en ynka boll. lika många som våra avbytare denna helg. Det är med blandade känslor jag sitter här och skriv nu ikväll, men jag vill verkligen lyfta fram den förändring som skett bara sen steg 3. Malva som blivit kantspelare, Alva som blivit M9 på riktigt, Svea och Ebba som verkligen klivit framåt i försvaret och alla andra som verkligen lyft sig! Nu är det verkligen kul igen, och det känns som vi är mer laddade än någonsin! Jag tackar er alla som har medverkat, i synnerhet Jenny som varit min vapendragare genom alla dessa helger! Nu kör vi mot nya äventyr! //Anton F14 23 mar 3kommentarer
Välkomna till laget.se – Här finns viktig information!
Välkommen till er nya gruppsida på laget.se! Den blir central i all kommunikation mellan aktiva, ledare, föräldrar och andra intresserade. För att komma igång direkt med en bra kommunikation i och omkring gruppen finns ett antal viktiga punkter för sidans administratör: • Logga in och lägga till alla aktiva och ledare under Medlemmar. • Fylla på kalendern med alla inplanerade aktiviteter. Matcher läggs till via Serier medan träningar och andra aktiviteter läggs till via Aktiviteter. • Skriv nyheter löpande och berätta om verksamheten. I takt med att nya nyheter läggs till kommer den här nyhetstexten att försvinna. Om någon i gruppen har frågor om laget.se är man alltid välkommen att kontakta vår support på support@laget.se eller 019-15 44 00. Varmt välkomna till laget.se! F14 21 aug 2024 0kommentarer

Senast uppladdade video

Ingen video uppladdad Logga in och ladda upp ert första klipp

Senast uppdaterade album

På gång
Kalender

Ungdomsledarmöte	20 aug, 18:00
Uppstartsläger	30 aug
Ungdomsledarmöte	10 sep, 18:00
Algots Cup!	20 sep
Klasshandboll	25 okt

Kalenderöversikt

Facebook

Besökartoppen

Länet

1.	(2)	Westerviks BS
2.	(1)	IFK Berga
3.	(126)	BMK Kvasten
4.	(11)	Korpen Nybro Kubb SM
5.	(125)	Trekantens IF Lillatruppen
6.	(47)	Madesjö IF 2017
7.	(15)	IFK Berga A-trupp
8.	(9)	Oskarshamns AIK
9.	(18)	Madesjö IF
10.	(48)	Emmaboda IS P-2013

Nyheter

Åhus 2025, ett långt äventyr

Sammanfattning av USM

Välkomna till laget.se – Här finns viktig information!

Senast uppladdade video

Senast uppdaterade album

Facebook

Besökartoppen