De hjältemodiga

Efter två mer än mindre kaotiska dagar så sätter jag mig äntligen i bilen och kör hemåt. Axeln gör förbaskat ont efter att en snubbe i Växjö velat ha den som souvenir och praktiskt taget försökt slita av den från sitt fäste. Huvudet bultar efter cirka 258 låtar av Soppgirobygget som dunkat på repeat. Hjärtat lite tungt efter sista förlusten. Men det var ju på något sätt precis detta jag ville få ut av helgen på ett sätt. Många gånger så får jag kommentarer i seriespel, inför internmatcher etc, fixa bra resultat, sätt den spelaren där, se till att det laget vinner. Det är alla kortsiktiga lösningar, men vad är de långsiktiga lösningarna? vad är det vi trånar efter och vad är det vi så envist tränar för vecka ut och vecka in?

Det är just helger som denna. Från mitt eget läger så ville varenda Hultsfredsspelare fortsätta spela sina matcher hos oss, de tyckte det var underbart. så mycket uppståndelse och hejarrop och trummor har de aldrig upplevt. Och det var ändå bara en viskning mot vad som komma skulle i nästa match när tjejerna gjorde entré. Det är för helger som denna jag vill vässa alla att alltid göra sitt bästa. Att bli bättre efter varje träning och match, att få vara den som får jubla högst när slutsignalen går. Rent krasst, ge tjejerna dom matcherna jag själv aldrig fick som ungdom och se till att de blir bättre spelare än vad jag själv blev. Jag är på inget sätt en felfri person, coach eller ledare, en hel drös misstag ligger på mitt bord som ansvarig efter helgen. Höll du kolla på allas kondition? fick du ut det mesta av varje spelare? var alla nöjda? var alla så nöjda som de kunde vara? En hel del rätt, men också ett gäng fel. För jag tillhör, tror det eller ej, fortfarande den skaran som har saker kvar att lära sig.

Vad har vi då lärt oss efter helgen?
Av Mullsjö matchen lärde vi oss att vi kan göra grymma insatser när vi väl trycker och spelar ordentligt försvar.
Av Byttorps matchen lärde vi oss att vi sannerligen inte tycker om morgonmatcher
Av Mullsjös match mot Byttorp lärde vi oss att motivation slår klass.
Av Ramunder matchen lärde vi oss att vi kan slå alla lag vi möter, om vi ger tusan i att låta dom leda med 6 mål först.

Men framförallt, så har vi lärt oss att spela framför publik. Att hantera press på ett helt annat sätt än innan. Tjejerna var märkbart lugna på planen, spelade många gånger väldigt väl och synkat, trots att man är ett lag mellan lagen. Hade du bett samma spelare hålla ett tal eller föredrag framför publiken som gick att räkna i hundratal så hade alla blivit skakis. Spelare som vanligtvis tycker det är jobbigt med alla som tittar fick hjälp av läktaren. De spelare som avskyr trummorna fick istället en boost av det taktfasta (nåja) dunkandet. Denna helg var tjejerna modiga. De vågade. Det är en sak att säga att man ska spela på hemmaplan. Det är en helt annan sak när bygden på ett helt fantastiskt sätt sluter upp och alla hjälps åt för att föra laget framåt. För idag var det inte bara ett lag på planen, det var en hel förening i hallen. Spelare, ledare och föräldrar från i princip alla föreningens lag var på plats för att stötta tjejerna, och visst hade det effekt!

Det som ändå värmer mest i hjärtat är att se den spontana matchen mellan matcherna när det blev äkta strumphandboll, när det blev en klassisk tjejerna-mot-killarna match, där alla kan vara med och lira, där japparna är viktigare än målen och där man orkar springa mer och längre än vad något beep-test i världen någonsin kommer visa. Jag har ändå varit i föreningen i snart 10 år, men detta är något jag på riktigt har saknat. Att få se glädjen hos de yngre, att se de äldre slå lättare pass till de mindre spelarna och låta dom få lyckas, allt på lek mitt i allvaret. Det är så vi får spelare att stanna. Det är så vi skapar förebilder. För våra minstingar kommer komma ihåg att de fick minsann spela ihop med matchens lirare i sista matchen, och hon sa minsann att just jag var duktig!

Med allt detta sagt vill jag tacka alla som kom till hallen, från speaker, ledare (!) och spelare till mor och farföräldrar, spädbarn och damp-trummisar för en underbar helg. Det är detta som gör det värt att lägga sin tid i föreningslivet och utan er så är vi ingenting!

Dagens låttips är en gammal gammal låt, men som handlar om just vikten av tänka, vilja och våga, "De hjältemodiga"
https://www.youtube.com/watch?v=EXDwqrB6Cos&list=RDEXDwqrB6Cos&start_radio=1

Mot nya äventyr!

Hälsningar Anton

Anton Söderström Tränare