En Stor Björn i en liten kropp

Alla vi som någon gång haft Björn som tränare känner igen hans handstil. Många planeringar, informationsblad och scheman har vi fått utdelade med våra namn skrivna uppe i det högra hörnet. Kanske skrev han dem för att för att inte glömma bort någon, för namn har aldrig varit hans starka sida. På träningarna placerade han ofta ut samma person på tre olika positioner och blev sedan frustrerad när ingen förstod vart de skulle stå. Men planering var en favoritsyssla, gärna över en latte på Dellan i samråd med Tommy.

Den sista handskrivna text jag fick av honom var ett kort i somras, där han skrev: ”Själv har jag äntligen bestämt mig för en ”time-out” (man vet ju aldrig vad som händer?!) och njuta av vad livet har att erbjuda och ej ha handbollen som ”prio-1”... ”Lev väl, jag gör det!”

En time-out var precis vad han tog och även om den kom väldigt sent så tror jag att han njöt genom hela matchen.

Björn dedikerade sitt liv åt handbollen. Mellan säsonger och på juluppehåll besökte han sin bror i Thailand, njöt av en ”GT” på den soliga balkongen på landstället i Sigtuna och spelade golf med Switte-grabbarna. Han fick aldrig några egna barn, men hans kärlek och passion till handbollen gav honom en väldigt stor familj.

Han var den mest positiva och engagerade personen jag känt. Han visste vad han ville och hur han skulle uppnå det. Många fick dra undan tårna när han tågade fram och jag är nog inte ensam om att ha motsatt mig en del av hans idéer. Därför är jag heller inte ensam om att behöva erkänna att de allra flesta av dem visade sig vara bra. Han kunde sin sak och han kunde den väl.

En resa från division fyra till Allsvenskan handlar inte om tur. Många har vi kämpat för att nå alla mål, alltid vid sidan av en 100 % närvarande Coach. Han sa en gång att han ville sluta på topp och efter den nådda platsen i Allsvenskan valde han därför att dricka sin sista seger-öl. Kanske unnade han sig till och med två.

Vi kommer att minnas det som Björn har gjort för handbolls Sverige, för Gustavsbergs handbollsförening och för oss spelare, ledare och supportrar som haft äran att få lära av en mycket kompetent ledare och tränare. Vi ska veta att även om han släppte sin roll i föreningen, så slutade han aldrig att engagera sig. In i det allra sista höll han sig uppdaterad om laget och våra matchresultat.

Björn må ha haft en liten kropp, men hans hjärta var stort och det brann för handbollen. Han har lämnat ett stort tomrum efter sig och kommer att bli ihågkommen och evigt saknad!

//Victoria Ödmark