En match att minnas!

Det var ett piggt gäng som kom till Lindvallen i Vinninga i torsdagseftermiddag/kväll. Vi brukar var lite slöa på vardagsmatcherna men det märktes tidigt att huvudet var på skaft hos spelarna denna kväll. Vinninga är serietvåa så vi var väl medvetna om att vi skulle få kämpa för vartenda poäng.

Matchen blir intensiv från start, det är ett snabbt spel och båda lagen kan skapa anfall. Vi pressar högt och vinner dueller tidigt i plan. Alla tar ett stort ansvar för att bryta boll och sinka deras tempo, det var härligt att se! Efter 18 minuter får Vinninga en frispark i kanonläge och nyttjar tillfället till max. En fin slagen frispark seglar in strax under ribban och 0-1 är ett faktum. Målet kom i en period där känslan var att vilket lag som helst kan få till ett ledningsmål nu, så det är klart att det kändes aningen surt att det inte var vi, men hade man vetat då hur det skulle sluta hade det ju inte spelat någon roll…

Vi visar tydligt att vi inte tänker ge oss efter det målet, vi sliter mycket för varandra och tar jobbet hela tiden. I minut 42 Gör Elina Göransson 1 – 1 och det är en skön känsla att vi kvitterat innan halvtid. Här fanns det inte mycket att säga till spelarna, det jobb de gör och det ansvar de tar är fantastisk att se. Men vi pratar lite om att vi behöver ligga lite tätare i fram för att stänga några luckor som blivit. Annars är det bara för oss att köra på som vi gjort.

Min bild av andra halvlek är att vi tröttar ut Vinninga, vi gör det svårt för dem att få fast bollen och kommer de igenom vårt mittfält så gör backlinjen och Jossa sitt jobb kanon! Visst får Vinninga något ribbskott och sådär men Jossa hade koll enligt henne själv ”Jag visste ju att den skulle ta ribba annars hade jag haft den” och jag betvivlar det inte! När det är 12 minuter kvar sätter Issa, som hon själv uttrycker det ”ett turmål” men även de räknas som väl är i fotboll och ofta är det ju laget som springer mest och har boll mest som har mest tur…

Minuterna som kvarstod kan ha varit några av de mest nervösa i ÖSIKs damlags historia, ni som inte var där missade verkligen något! När det är 6 minuter kvar slår Vinninga ett inlägg som träffar en ÖSIK-hand i straffområdet och Vinninga har en straff. Jag ska erkänna att luften lite gick ur mig här, att bli av med ledningen genom en straff kändes än mindre kul än om det hade skett på annat sätt men luften kom snabbt tillbaka. Domaren blåser, straffen slås och Jossa slänger sig till höger där straffen slås och tar den! Retur går ut och Ström är snabbt framme och slår bort den. Den glädjen går inte att beskriva i text, men jag tror det är första gången jag blivit tårögd av glädje i tränarrollen och rysningarna tog aldrig slut. Jag vill understryka att det var en bra straff, den gick längs med backen och långt ut vid stolpen. Jossa var i klass med Jennifer Falk den minuten!

Adrenalinet slog till och hela laget höjdes av insatsen, de som varit trött och velat byta fick ny energi och spelade vidare. Och laget nöjde sig inte, de ville mer, en annan kan tänka att nu spelar vi säkert och håller bollen så långt från vårt eget mål som vi bara kan men spelarna ville skapa mer. Det är kul att se det drivet, att vi inte blir mätta även om Lövkvist nog ville skälla rejält på sitt lag ett tag när hon inte längre kunde sitta på bänken utan hängde i takbalken på båset av nervositet.

Glädjen när domaren blåste är också den obeskrivlig, 3 poäng borta mot serietvåan, det är ju så man får nypa sig i armen. Vilket lyft från JK10-matchen! Nu har vi serieettan Vara borta på onsdag innan vi tar lite paus. Det ser jag fram emot!