Tre poäng är tre poäng
Igår spelade vi höstsäsongens ”hängmatch”. Det skulle egentligen ha varit vår första match efter sommaruppehållet, men då undertecknad ville ha en veckas längre semester fick det istället bli denna mycket trevliga tisdagskväll på Södermalms IP. Jula BK stod för motståndet, ett Jula som inför matchen innehade sista platsen i tabellen med sina sju poäng och som det ser ut tyvärr kommer att få ägna sig åt division 5-fotboll nästa år. Matchen i sig var ingen större höjdare från vår sida. Vi har mycket boll, men det går alldeles för långsamt och skulle jag börja rada upp alla våra lägen och halvlägen hade jag förmodligen fått skriva det här referatet fram till imorgon. Med normal utdelning vinner vi den här matchen med tre–fyra bollar, men 1–0-segrar är inte heller dumma – särskilt inte när man får rädda sitt eget skinn i slutändan. Om vi bara tar de bästa chanserna så bränner Bezo ett öppet mål efter fin framspelning från Josef och Lyckman får inte iväg ett avslut efter att ha brutit bollen i ett mycket farligt läge. I andra halvlek missar Josef två frilägen, Farman skjuter mitt på målvakten från ett bra läge och Lyckman får inte ordentlig träff vid två bra skottlägen. Det där är ändå de lägen som sticker ut som riktigt bra. Sedan har vi otroligt många ”nästan-lägen” där kvaliteten stundtals saknas så att ögonen blöder. Ska också sägas att vår anfallsfyra verkligen ägnade sig åt just anfallsspel och minimalt med försvarsspel. Där fick istället giganterna Ponne och Joffe springa och täcka ytor för två–tre spelare extra. Riktigt imponerande – även om vi får se hur anfallsfyran försvarar sig när matchanalysen kommer... Men i matchminut 83 lossnade det äntligen. Undertecknad bytte in sig själv, där man fortfarande åtminstone kan bidra med lite extra kilon, och Josef Issas hörna var perfekt. Jula hade glömt bort att försvara sig helt och hållet och från ett i princip helt öppet läge kunde man nicka in 1–0. Det blev också slutresultatet. Men låt oss sätta saker i perspektiv Nu till en liten påminnelse till alla som både kollade på matchen och var närvarande. Vi går alltså från den här matchen och känner oss besvikna över att ”bara” ha vunnit med 1–0 och dessutom gjort en dålig insats spelmässigt. Jag vill bara påminna om var Våmb var för 2–3 år sedan och vilka lag vi mötte då. Nu tar vi återigen tre poäng i division 4. Vi svajar inte längre mellan botten i division 5 och toppen av division 6. Vi spelar i division 4 – och vi är besvikna efter att ha vunnit en match med 1–0. Dagens startelva hade en snittålder på knappt 21 år. De här grabbarna har emellanåt väldigt höga toppar, men också väldigt djupa dalar. Det är helt naturligt när man är ung och fortfarande utvecklas. Nu har vi haft två lite sämre insatser mot IFK Tidaholm och Jula BK. Det är historia nu. För på fredag väntar Skultorp. Och då står det om betydligt mer än bara tre poäng.
A-lag Herrar
26 aug
0kommentarer
Förlust på bortaplan (?)
I lördags var det dags för match igen, denna gång på en fin Claesborgsmatta som verkligen har återhämtat sig under sommaren. Ett rutinerat IFK Tidaholm stod för motståndet och är förmodligen det lag i serien som undertecknad har bäst koll på. Egentligen var förutsättningarna ganska bra för en ny seger för vårt unga gäng. Sju poäng på de tre senaste matcherna, två raka vinster mot topplag och ett Tidaholm som inför matchen låg på nedflyttningskval. Men fotboll spelas som bekant på planen och inte på pappret. Den här gången överskattar vi oss själva och underskattar hur mycket som krävs i form av försvarsspel, löpmeter, duellspel och arbetsinsats. Och då blir det svårt att vinna fotbollsmatcher. Trots det är det vi som får matchens första riktigt heta chans. Ponne frispelar Lyckman som tyvärr sätter avslutet utanför mål från ett friläge. Lite surt så här i efterhand med tanke på vad som skulle några minuter senare. Efter en omställning där vi slarvar och tappar bollen gör vi bort oss både en, två och tre gånger i den defensiva omställningen. IFK Tidaholm är betydligt hetare och kan sätta dit 1–0. Strax därefter får vi ändå till en replik. Gurra T skruvar in en bra hörna mot bortre stolpen där stans bästa handbollsspelare, Johan Hedman, dyker upp och sätter dit kvitteringen. 1–1. Här känner vi nog ändå att vi fått ganska bra utdelning med tanke på matchbilden. Men glädjen blir kortvarig. Nästan direkt efter kvitteringen får Tidaholm in ett inlägg mot bortre stolpen. Vårt försvarsspel bakåt är obefintligt och en helt fri Tidaholmsspelare kan enkelt sätta dit 2–1. Vi går till paus med en känsla av att vi inte riktigt är med i matchen. I andra halvlek fortsätter Tidaholm att vara det hetare laget och gör även 3–1 efter en omställning. Vi gör därefter några byten och får lite mer energi i laget, vilket också leder till några halvchanser. Den bästa chansen kommer när Josef Issa frispelar Farman. Från nära håll får Farman iväg en nick som ser ut att vara på väg in, men målvakten får dit en hand och styr bollen i stolpen. Närmare än så kommer vi inte den här dagen. Man kan förstås inte vinna varje match. Men bättre än så här ska vi kunna vara på hemmaplan. Eller… är Claesborg egentligen bortaplan för oss? Vi har nämligen haft riktigt svårt att vinna våra matcher där i år. Endast en seger har det blivit på Claesborg och den kom kanske efter säsongens sämsta insats, mot Axvalls IF. Då lyckades vi ändå vinna med 1–0 efter ett straffmål av Josef Issa. De andra två hemmasegrarna har istället kommit på konstgräset på Södermalms IP, mot Ekedalen och Åsarp-Trädet. Det som talar inför morgondagens match mot Jula BK är därför att den återigen spelas på konstgräset. Förhoppningsvis har spelarna också förstått att man inte kan slänga bort matcher och poäng på det sätt som vi gjorde den här helgen. Vi har visat under de senaste veckorna att vi kan slå alla lag i den här serien när vi gör jobbet tillsammans. Men då krävs också att alla gör jobbet. Imorgon är det dags att visa det igen.
A-lag Herrar
24 aug
0kommentarer
En historisk seger
Ja, hör ni. I lördags tog vi en historisk seger – och ni undrar kanske vad jag menar med det? Jo, det är nämligen så att det här unga Våmb-laget tog två raka segrar i division 4 för första gången sedan 2005. Alltid kul med lite statistik, och det har inte varit vilka segrar som helst. De har kommit mot båda favoriterna till seriesegern i årets upplaga av division 4 östra. Den ena segern kom mot Åsarp-Trädet innan uppehållet och i lördags kom den andra, mot Götene IF i den första matchen efter uppehållet. Ska tilläggas att båda dessa lag spelade i division 3 förra året och i princip har samma trupper som föregående säsong. Riktigt starkt av vårt unga och hungriga lag, som verkligen har visat framfötterna den senaste tiden. Men matchen i sig då? Jo, jag säger till grabbarna att vi ska ut och "köra på", eller i alla fall försöka pressa Götene högt. Vi har bra koll på att Götene har ändrat spelstil från tidigare "långa bollar på Bengt" till att spela mer possessionsinriktad fotboll, med den unge och lovande 15-åringen James på mitten, som vi också får säga är för dagen Götenes bästa spelare. En ruggig talang, imponerande lugn med bollen. Vi gör precis det vi pratade om innan matchen och är på väg att straffa Götene direkt. De slarvar i uppspelsfasen och Josef Nettelblad slår en perfekt djupledsboll till Bezo, som visar fin fart och spelar fram en perfekt boll till vår centertank Lyckman. Tyvärr får han ingen riktig träff på bollen och missar ett öppet läge. Det var nog en ganska hög xG på det läget och undertecknad kände sig uppgiven. Man vet ju hur sådana missar kan straffa sig mot så bra lag som Götene. Vi fortsätter försöka sätta en högre press på Götene, men blir i stället tillbakatryckta. Götene är verkligen bra på att spela sig ur den första pressen, men sedan tar det lite stopp. Vi är väldigt uppoffrande i vårt försvarsspel och Götene har svårt att skaka fram några chanser överhuvudtaget. De får en halvchans när en av deras spelare skjuter över i ett svårt läge, men sedan är det i stället vi som radar upp chanser. Josef Issa är vass idag och när han är vass, då är det mycket som fungerar för oss. Han får ett ganska fritt skottläge men skjuter utanför. Sedan väggar han sig förbi tillsammans med capitano "Ponne" och skjuter – som tur är för Götenes del – mitt på målvakten. Men ledningsmålet skulle komma. X2000-Johan Hedman drar en Marcelo-löpning och Götenes klumpige högerback för dagen smäller honom på smalbenet. Solklar straff, och det var inte särskilt mycket klagomål från Götenes sida heller. Josef Issa steppar upp. Och hur går den där ramsan nu igen? "Josef Issa tjalala, kan inte missa!" 1–0 till oss. Men det skulle bli ännu bättre. Efter en lite tilltrasslad situation i straffområdet går bollen ut mot straffområdeskanten, där evighetsmaskinen Bezo befinner sig. Han rensar... nä, han skjuter bollen rakt upp i bortre krysset. Sinnessjukt snyggt mål. Nu har både Josef Issa och Bezo gjort ungefär hälften av lagets mål. Det är ju ändå något. I halvtid pratar vi egentligen bara om en sak: att inte bli för passiva. Fortsätta köra på och inte göra samma misstag som mot Sil, där både vi och domaren gav bort en 2–0-ledning. Andra halvlek börjar med att Lyckman springer sig fri och får ett halvt friläge, men målvakten får en tå på bollen. Riktigt nära 0–3 och seger redan där och då. I stället skulle det dröja till minut 55. Vi håller bollinnehavet på Götenes planhalva efter en offensiv frispark. En halvhög boll kommer ut till Josef som med första touchen tar sig förbi sin försvarare med fart och på den tredje touchen spelar fram Lyckman till öppet mål. Här gör Lyckman inga misstag. 0–3 är ett faktum. Götene hinner skapa någon liten halvchans innan vi bjuder dem på ett 1–3-mål. Trodde jag. Eller nog alla på Västerby, i alla fall. Götenespelaren prickar stolpen när han har hela målet tomt och vi kommer undan. Ganska typiskt oss att vilja göra matcherna onödigt spännande. Vi har lite för vana att bjuda motståndarna på mål när vi egentligen har full kontroll. Vi har sedan bud på 0–4 vid några tillfällen. 0–3 speglar ändå matchbilden ganska väl sett till våra chanser som vi missade. Kanske skulle Götene ha gjort något mål på sina chanser också, men 0–3 står sig efter 90 minuter. Och vilken seger det blev. Om man reflekterar över matchen i efterhand måste man först och främst notera vilka Götene kommer med i bagaget. De kommer från en 5–0-seger mot Ekedalen borta, en 1–0-seger mot topplaget Tidaholms GIF, som spelar i division 3, en 5–0-seger mot Axvall borta och en 5–1-seger mot Ulvåker borta. Det är dessutom laget som släppt in minst mål i serien och gjort flest. Så sett till förutsättningarna är detta kanske den "bästa" segern sedan man tog över laget. Det som gör mig extra nöjd, utöver siffrorna 0–3, är att vi verkligen tog revansch för vår förlust mot Götene i våras. Den matchen slutade 1–5 på hemmaplan. Ni som minns referatet från den matchen kommer kanske ihåg att vi gjorde årets mest bisarra bjudning på 1–0-målet – en sådan som inte ens Våmbs knattelag hade lyckats med – och sedan släppte in tre (!) raka hörnmål. Där och då skrev jag att vi spelmässigt inte alls var mycket sämre än Götene. Man kanske såg lite dum och naiv ut när man skrev det efter att ha förlorat med 1–5. Men nu har vi bevisat det. När vi spelar som vi vet att vi kan, när vi inte bjuder motståndarna på mål och när vi vågar tro på vårt eget spel, då kan vi utmana alla lag i den här serien. Nästa match handlar om att fortsätta på den inslagna vägen. Då väntar ett tufft IFK Tidaholm med många rutinerade spelare. Senast möttes vi på årets regnigaste dag och lyckades komma undan med en 1–4-seger. Nu hoppas vi bara att spelet på Claesborg också börjar komma till sin rätt. Vi ses där.
A-lag Herrar
17 aug
3kommentarer
Bättre sent än aldrig!
Lagom till höstpremiären imorgon mot Götene IF kommer äntligen matchreferatet som många av er kanske har väntat på. Det allra sista vi gjorde innan sommaruppehållet var att ta emot Åsarp-Trädet (ÅT) på Södermalms IP:s konstgräs. Det var egentligen det enda som talade till vår fördel – att matchen spelades på konstgräs. Och som vi spelade. ÅT anses av många lag och tränare i serien vara laget med den allra högsta potentialen. När de är bra är de riktigt bra. Men just den här dagen var det vår dag. Spelet flöt på, närkamperna satt och det kändes som att allt bara fungerade. 1–0 kommer efter ett fint anfall där vi håller i bollen på ÅT:s planhalva. Adam Persson drar iväg på en djupledslöpning och hittar Bezo, som kommer "snett inåt bakåt" och säkert placerar in bollen med vänsterfoten i bortre hörnet. Helt välförtjänt – och vi har dessutom bud på fler mål. Issa kommer runt på sin kant flera gånger och Bezo likaså, men marginalerna är inte riktigt på vår sida. Och så, så typiskt för Våmb 2026, bjuder vi motståndarna på en kvittering strax före halvtid. Undertecknad själv vikarierar som mittback och det straffar sig när man lite väl modigt försöker spela sig ur en trång situation. ÅT snappar upp bollen och kontrar in 1–1. Totalt oförtjänt sett till matchbilden, men misstag i det läget kostar dyrt. I halvtid känner man sig förstås skyldig till att vi inte leder, med tanke på vilken halvlek grabbarna precis gjort. Målvaktscoach Nisse gör sitt för att lyfta stämningen och vi bestämmer oss för en sak: tre poäng ska hem i den sista matchen före uppehållet. Andra halvlek börjar precis som den första slutade. Vi dominerar matchbilden, men har svårt att skapa de riktigt heta chanserna. I matchminut 60 får ÅT alldeles för enkelt spela sig igenom vårt straffområde och där kommer också 1–2. Otrolig besvikelse, men grabbarna ger sig fan inte den här dagen. De sista 15–20 minuterna är klass från vår sida och där visar vi verkligen upp vår styrka. Först skruvar Pontus in en hörna direkt i mål, precis så som jag lärt honom att göra på träning. Sedan får Adam Persson på en boll som går i ribban och ner – men domaren blåser inte mål. Bezo gör då saken säker och trycker in bollen på mållinjen. 3–2 Våmb! Och vi är inte klara där. Vi dödar matchen med ett 4–2-mål där Pontus leker sig förbi sin back ute på linjen, driver in bollen och från vad som ser ut som "död" vinkel hittar bortre burgaveln. 4–2 och tre poäng! Årets överlägset bästa insats. Och sett till motståndet är det här något vi verkligen kan ta med oss framåt. Det är ingen tillfällighet att prestationen kommer just på konstgräs. Vi har många tekniskt duktiga och snabba spelare som inte riktigt får skina på samma sätt på ett "åkrigt" Claesborgs IP eller andra gräsplaner, där större och trögare spelare har lättare att komma åt oss i löpningar och närkamper. Nu hoppas vi bara att vi kan hitta samma spel även på gräs. Imorgon väntar Götene IF – och höstpremiär. Nu kör vi!
A-lag Herrar
14 aug
2kommentarer
Kryss mot Ekedalen borta
I lördags väntade bortamatch mot Ekedalen i rekordvärme med riktig VM-känsla. Hydration breaks, stekande sol och tung luft – det enda som saknades var AC på arenan. Matchen får en tuff start när Ekedalen, som så många gånger förr, skapar oreda på ett långt inkast och tar ledningen. Situationen är inte helt okontroversiell. Antingen går bollen direkt i mål från inkast, eller så blir Marvinho knuffad in i bollen och styr den i eget mål. Oavsett vilket står det 1–0, och ännu ett insläppt mål på en fast situation är ett faktum. Trots underläget känns det tidigt som att vi är det bättre laget. Ekedalen kommer inte riktigt upp i nivå och vi tar successivt över matchbilden. Bezo hotar ständigt i djupled och kombinerar fint med övriga offensiven. Lyckman bränner ett bra läge, Bezo dundrar en monstervolley i stolpen och vi är även nära efter ett inspel där två av våra spelare precis missar bollen. Till slut kommer kvitteringen. Ponne kliver fram och sätter en fantastisk frispark rakt i mål – precis som jag tränat honom. Känslan är då att vi är på väg att ta över helt. Men tyvärr bjuder vi, precis som så många gånger tidigare i år, på ett mål. En enkel hemåtpassning går istället rakt till en Ekedalenspelare som får öppet mål, och helt plötsligt står det 2–1. Ett minst sagt tungt bakslag. Vi fortsätter ändå att skapa chanser. Frazze är nära på hörna och Johannes spelar in en boll som med lite bättre träff hade gett Lyckman ett öppet mål. Andra halvlek inleds på samma sätt – vi trycker på och skapar lägen. Ekedalen har visserligen ett jätteläge där deras anfallare missar bollen framför öppet mål, men därefter är det mest vi. Vi har en nick som ser ut att vara inne efter ribban, men bollen döms inte i mål. Svårt att avgöra från vår position, men det är otroligt nära. Kvitteringen kommer till slut när Lyckman gör 2–2. Därefter hinner han även missa ett friläge mot målvakten. Johannes har ett vänsterskott som smiter precis utanför stolpen och vi ropar även på straff efter en hands i straffområdet. Med VAR hade det nog blivit straff, men domaren valde att fria. Lite extra frustrerande med tanke på att det här var tredje matchen i rad vi hade samma domare – med facit två förluster och ett kryss. Om det finns ett samband låter vi vara osagt, men statistiken talar åtminstone inte till vår fördel. Den allra sista chansen att avgöra blir vår. Efter lite kalabalik i straffområdet dimper bollen ner framför Ivar, men avslutet kommer en bråkdels sekund för sent och bollen går inte i mål. När slutsignalen går är känslan att vi lämnat två poäng på planen. Chansmässigt gör vi vår bästa match för säsongen och prestationen är det verkligen inget fel på. Nu gäller det bara att fortsätta på samma spår – förhoppningsvis kommer utdelningen redan på fredag när Åsarp-Trädet gästar oss i vårens sista match.
A-lag Herrar
29 jun
1kommentar
Förlust i måstematchen
Strax innan midsommar mötte vi IFK Hjo i en måstematch för båda lagen. Vid seger hade vi kunnat skapa lite avstånd till lagen i bottenskiktet, medan en förlust skulle innebära att kampen om överlevnad tätnar ytterligare. Vi inleder matchen helt okej. Hjo låter oss ha en del boll samtidigt som de ligger rätt i sina positioner och väntar på möjligheten att ställa om med sina två anfallare. Matchen står och väger när vi slarvar i uppspelsfasen och skänker bort bollen centralt. Bollen spelas ut till Hjos vänsterback, som med en perfekt passning hittar sin anfallare i straffområdet. Avslutet sitter säkert och gästerna tar ledningen med 1–0. Det ska också sägas att undertecknad varnade för just vänsterbackens kvaliteter innan matchen – och det skulle visa sig vara befogat. Två assist till skulle nämligen följa från hans vänsterfot. Om vi tidigare haft problem med defensiva fasta situationer visade vi denna gång istället styrka på våra egna. Tollmén slår in en frispark som Frazze möter med en fin nick vid den bortre stolpen och kvitteringen är ett faktum. Innan pausvilan hinner dock Hjo skapa ytterligare en jättechans när de träffar stolpen från ett friläge. Andra halvlek börjar på liknande sätt som den första. Hjo tar sig fram längs sin vänsterkant och återigen är det samma spelare som står för det avgörande inspel som leder fram till 2–1. Ett riktigt klassanfall där vi inte lyckas stoppa dem i tid. När Hjo sedan gör 3–1 kommer målet på en hörna. Och vem slår den? Jodå, samma vänsterback igen. Hans precisa hörna hittar seriens kanske mest fair play-vänliga spelare, som nickar in sitt andra mål för dagen. Därefter tar vi över matchen fullständigt. Frazze reducerar till 3–2 på ännu en fast situation och vi trycker på ordentligt för en kvittering. Chanserna kommer, men marginalerna är inte på vår sida och Hjo lyckas skydda sitt mål hela vägen till slutsignalen. En tung och sur förlust. Nu väntar flera tuffa matcher där viktiga poäng står på spel. Det är i sådana här lägen som karaktär och mentalitet sätts på prov. Nu gäller det att grabbarna visar vad de går för.
A-lag Herrar
22 jun
0kommentarer
Vinst i måstematchen
Efter fyra raka matcher utan seger – två oavgjorda och två förluster – kom äntligen den efterlängtade trepoängaren mot Axvalls IF. Axvall, som likt oss vanligtvis spelar i grönvitt, fick denna gång ikläda sig sina svarta matchställ när de gästade oss under torsdagskvällen. Matchen inleddes i ett ganska lågt tempo där Axvall valde att ligga halvhögt och låta oss föra spelet. Att föra matcher är dock inte något vi riktigt har fått att fungera i år, vilket märktes genom en hel del felpassningar och mindre lyckade beslut i speluppbyggnaden. Axvall låg rätt i sina positioner och satsade på omställningar, något de visade att de kan vara farliga med. Samtidigt kändes det från sidan som att vår kvalitet borde räcka till en seger så länge vi gjorde det vi skulle och undvek att bjuda på några misstag. Ledningsmålet kom efter att Oliver tagit sig förbi sin försvarare, som i sin tur drog honom i armen. Många spelare hade sannolikt valt att gå omkull och söka straff direkt, men Oliver försökte spela vidare. Han blev dock tillräckligt störd för att inte kunna fullfölja situationen, och domaren valde att blåsa straff. Med handen på hjärtat kändes det som ett billigt domslut. Josef Issa stegade fram och satte säkert 1–0. Kort därefter kom en situation som däremot borde ha resulterat i straff. Bezo tog sig loss från sin försvarare som hakade upp honom bakifrån och träffade allt annat än bollen. Den här gången valde domaren att fria. Sett över de två situationerna får man ändå säga att besluten jämnade ut sig något. Först fick vi en tveksam straff med oss och därefter uteblev en solklar straff som vi borde ha fått. Förhoppningsvis inser även Axvall att det knappast handlar om något rån. I den andra halvleken gavs samtliga spelare speltid i hopp om att få lite mer energi och liv i laget. Oliver, som ordnade straffen, var fortsatt inblandad i det mesta framåt och var nära att utöka ledningen vid flera tillfällen. Först med ett skott i ribban och därefter med två nickar som båda smet tätt utanför stolpen. Farman fick också ett bra läge efter ett fint inspel från hemvändaren Johannes, men både mottagningen och avslutet lämnade mer att önska. Matchen slutade 1–0 och även om tre poäng var precis vad vi behövde är det ingen seger vi kommer att vara särskilt stolta över. Spelet var stundtals dåligt, hackigt och krampaktigt. Mot IFK Hjo kommer det att krävas en helt annan nivå om vi ska ha en ärlig chans att få med oss ett bra resultat. Den matchen spelas redan imorgon.
A-lag Herrar
15 jun
0kommentarer
Förlust mot Ulvåker
I lördags väntade en av säsongens kortaste bortaresor när vi gästade Ulvåker. Det skulle visa sig bli en tuff uppgift mot ett motstånd som för dagen var för starkt för oss. Vi möttes under försäsongen i en match som slutade 3–3, där vi kanske var närmast segern över 90 minuter. Den här gången var det däremot inget snack om saken – Ulvåker förtjänade sin seger, även om vägen dit inte blev helt okontroversiell. Matchen hade knappt hunnit börja innan hemmalaget skapade tre–fyra riktigt bra målchanser, framför allt på långa inkast och hörnor. Ju längre den första halvleken led, desto mer tillbakatryckta blev vi. Vi lyckades inte få fast bollen och Ulvåker satte hög press med stor aggressivitet. Aggressiviteten tilläts också gå ganska långt. Domaren lät vid flera tillfällen Ulvåker spela på en nivå som vi inte fick matcha. När vi försökte svara upp i närkamperna slutade det ofta med frispark åt hemmalaget, vilket gjorde det svårt för oss att hitta rätt balans i spelet. Efter några tveksamma frisparksbeslut rann frustrationen över och jag drog på mig mitt första gula kort som tränare. Kanske var det välbehövligt, för därefter upplevdes bedömningarna betydligt mer jämna. När halvleken gick mot sitt slut kom också matchens mest omdiskuterade situation. En Ulvåkerspelare avslutade med ett skott som såg ut att gå flera meter utanför målet. Spelarna började vända hemåt för inspark, men precis som i matchen mot Sil valde domaren att döma hörna. På den efterföljande hörnan gjorde Ulvåker 1–0, och kort därefter blåstes det för halvtid. Det ska sägas att Ulvåker var det bättre laget under den första halvleken och förtjänade sin ledning sett till spelet. Samtidigt är det svårt att inte känna frustration över att målet kom efter en situation som aldrig borde ha lett till hörna. Känslan var att vi var på väg att överleva halvleken och gå till pausvila med 0–0. Den andra halvleken präglades till stora delar av Ulvåkers kontroll. De styrde spelet och höll oss tillbaka, även om de inte skapade mängder av klara målchanser. Samtidigt var vi inte helt ofarliga. Vi fick flera möjligheter att ställa om efter misstag från hemmalaget, men varje gång tog vi fel beslut i avgörande lägen. Antingen dribblade vi när vi borde passat, eller så slog vi passningen till fel spelare eller i fel yta. Det var en sådan dag där nästan varje val vi gjorde framåt blev fel. När vi sedan flyttade fram mer folk i jakten på en kvittering kunde Ulvåker rättvist kontra in 2–0, vilket också blev slutresultatet. Sett till lagets kollektiva prestation är Ulvåker det bästa lag vi mött i år, tillsammans med Åsarp-Trädet. Det som ändå lämnar en bitter eftersmak är situationen som ledde fram till 1–0-målet. Hade vi fått gå till paus med 0–0 vet man aldrig vad som hade kunnat hända i den andra halvleken. Nu riktar vi blickarna framåt. Härnäst väntar kanske årets viktigaste match när Axvalls IF kommer på besök. En seger där skulle ge lite arbetsro och skapa andrum i tabellen. Vid en förlust väntar en betydligt tuffare sommar. Nu gäller det att ladda om och vara redo för uppgiften.
A-lag Herrar
9 jun
1kommentar
Visa fler nyheter