En historisk seger

Ja, hör ni. I lördags tog vi en historisk seger – och ni undrar kanske vad jag menar med det?

Jo, det är nämligen så att det här unga Våmb-laget tog två raka segrar i division 4 för första gången sedan 2005. Alltid kul med lite statistik, och det har inte varit vilka segrar som helst. De har kommit mot båda favoriterna till seriesegern i årets upplaga av division 4 östra.

Den ena segern kom mot Åsarp-Trädet innan uppehållet och i lördags kom den andra, mot Götene IF i den första matchen efter uppehållet. Ska tilläggas att båda dessa lag spelade i division 3 förra året och i princip har samma trupper som föregående säsong.

Riktigt starkt av vårt unga och hungriga lag, som verkligen har visat framfötterna den senaste tiden.

Men matchen i sig då?

Jo, jag säger till grabbarna att vi ska ut och "köra på", eller i alla fall försöka pressa Götene högt. Vi har bra koll på att Götene har ändrat spelstil från tidigare "långa bollar på Bengt" till att spela mer possessionsinriktad fotboll, med den unge och lovande 15-åringen James på mitten, som vi också får säga är för dagen Götenes bästa spelare. En ruggig talang, imponerande lugn med bollen.

Vi gör precis det vi pratade om innan matchen och är på väg att straffa Götene direkt. De slarvar i uppspelsfasen och Josef Nettelblad slår en perfekt djupledsboll till Bezo, som visar fin fart och spelar fram en perfekt boll till vår centertank Lyckman. Tyvärr får han ingen riktig träff på bollen och missar ett öppet läge.

Det var nog en ganska hög xG på det läget och undertecknad kände sig uppgiven. Man vet ju hur sådana missar kan straffa sig mot så bra lag som Götene.

Vi fortsätter försöka sätta en högre press på Götene, men blir i stället tillbakatryckta. Götene är verkligen bra på att spela sig ur den första pressen, men sedan tar det lite stopp. Vi är väldigt uppoffrande i vårt försvarsspel och Götene har svårt att skaka fram några chanser överhuvudtaget.

De får en halvchans när en av deras spelare skjuter över i ett svårt läge, men sedan är det i stället vi som radar upp chanser.

Josef Issa är vass idag och när han är vass, då är det mycket som fungerar för oss. Han får ett ganska fritt skottläge men skjuter utanför. Sedan väggar han sig förbi tillsammans med capitano "Ponne" och skjuter – som tur är för Götenes del – mitt på målvakten.

Men ledningsmålet skulle komma.

X2000-Johan Hedman drar en Marcelo-löpning och Götenes klumpige högerback för dagen smäller honom på smalbenet. Solklar straff, och det var inte särskilt mycket klagomål från Götenes sida heller.

Josef Issa steppar upp.

Och hur går den där ramsan nu igen?

"Josef Issa tjalala, kan inte missa!"

1–0 till oss.

Men det skulle bli ännu bättre.

Efter en lite tilltrasslad situation i straffområdet går bollen ut mot straffområdeskanten, där evighetsmaskinen Bezo befinner sig. Han rensar... nä, han skjuter bollen rakt upp i bortre krysset.

Sinnessjukt snyggt mål.

Nu har både Josef Issa och Bezo gjort ungefär hälften av lagets mål. Det är ju ändå något.

I halvtid pratar vi egentligen bara om en sak: att inte bli för passiva. Fortsätta köra på och inte göra samma misstag som mot Sil, där både vi och domaren gav bort en 2–0-ledning.

Andra halvlek börjar med att Lyckman springer sig fri och får ett halvt friläge, men målvakten får en tå på bollen. Riktigt nära 0–3 och seger redan där och då.

I stället skulle det dröja till minut 55.

Vi håller bollinnehavet på Götenes planhalva efter en offensiv frispark. En halvhög boll kommer ut till Josef som med första touchen tar sig förbi sin försvarare med fart och på den tredje touchen spelar fram Lyckman till öppet mål.

Här gör Lyckman inga misstag.

0–3 är ett faktum.

Götene hinner skapa någon liten halvchans innan vi bjuder dem på ett 1–3-mål. Trodde jag. Eller nog alla på Västerby, i alla fall.

Götenespelaren prickar stolpen när han har hela målet tomt och vi kommer undan.

Ganska typiskt oss att vilja göra matcherna onödigt spännande. Vi har lite för vana att bjuda motståndarna på mål när vi egentligen har full kontroll.

Vi har sedan bud på 0–4 vid några tillfällen. 0–3 speglar ändå matchbilden ganska väl sett till våra chanser som vi missade. Kanske skulle Götene ha gjort något mål på sina chanser också, men 0–3 står sig efter 90 minuter.

Och vilken seger det blev.

Om man reflekterar över matchen i efterhand måste man först och främst notera vilka Götene kommer med i bagaget. De kommer från en 5–0-seger mot Ekedalen borta, en 1–0-seger mot topplaget Tidaholms GIF, som spelar i division 3, en 5–0-seger mot Axvall borta och en 5–1-seger mot Ulvåker borta.

Det är dessutom laget som släppt in minst mål i serien och gjort flest.

Så sett till förutsättningarna är detta kanske den "bästa" segern sedan man tog över laget.

Det som gör mig extra nöjd, utöver siffrorna 0–3, är att vi verkligen tog revansch för vår förlust mot Götene i våras. Den matchen slutade 1–5 på hemmaplan.

Ni som minns referatet från den matchen kommer kanske ihåg att vi gjorde årets mest bisarra bjudning på 1–0-målet – en sådan som inte ens Våmbs knattelag hade lyckats med – och sedan släppte in tre (!) raka hörnmål.

Där och då skrev jag att vi spelmässigt inte alls var mycket sämre än Götene.

Man kanske såg lite dum och naiv ut när man skrev det efter att ha förlorat med 1–5.

Men nu har vi bevisat det.

När vi spelar som vi vet att vi kan, när vi inte bjuder motståndarna på mål och när vi vågar tro på vårt eget spel, då kan vi utmana alla lag i den här serien.

Nästa match handlar om att fortsätta på den inslagna vägen. Då väntar ett tufft IFK Tidaholm med många rutinerade spelare.

Senast möttes vi på årets regnigaste dag och lyckades komma undan med en 1–4-seger.

Nu hoppas vi bara att spelet på Claesborg också börjar komma till sin rätt.

Vi ses där.

Benjamin Parlic Tränare