Förlust mot Ulvåker

I lördags väntade en av säsongens kortaste bortaresor när vi gästade Ulvåker. Det skulle visa sig bli en tuff uppgift mot ett motstånd som för dagen var för starkt för oss. Vi möttes under försäsongen i en match som slutade 3–3, där vi kanske var närmast segern över 90 minuter. Den här gången var det däremot inget snack om saken – Ulvåker förtjänade sin seger, även om vägen dit inte blev helt okontroversiell.

Matchen hade knappt hunnit börja innan hemmalaget skapade tre–fyra riktigt bra målchanser, framför allt på långa inkast och hörnor. Ju längre den första halvleken led, desto mer tillbakatryckta blev vi. Vi lyckades inte få fast bollen och Ulvåker satte hög press med stor aggressivitet.

Aggressiviteten tilläts också gå ganska långt. Domaren lät vid flera tillfällen Ulvåker spela på en nivå som vi inte fick matcha. När vi försökte svara upp i närkamperna slutade det ofta med frispark åt hemmalaget, vilket gjorde det svårt för oss att hitta rätt balans i spelet. Efter några tveksamma frisparksbeslut rann frustrationen över och jag drog på mig mitt första gula kort som tränare. Kanske var det välbehövligt, för därefter upplevdes bedömningarna betydligt mer jämna.

När halvleken gick mot sitt slut kom också matchens mest omdiskuterade situation. En Ulvåkerspelare avslutade med ett skott som såg ut att gå flera meter utanför målet. Spelarna började vända hemåt för inspark, men precis som i matchen mot Sil valde domaren att döma hörna. På den efterföljande hörnan gjorde Ulvåker 1–0, och kort därefter blåstes det för halvtid.

Det ska sägas att Ulvåker var det bättre laget under den första halvleken och förtjänade sin ledning sett till spelet. Samtidigt är det svårt att inte känna frustration över att målet kom efter en situation som aldrig borde ha lett till hörna. Känslan var att vi var på väg att överleva halvleken och gå till pausvila med 0–0.

Den andra halvleken präglades till stora delar av Ulvåkers kontroll. De styrde spelet och höll oss tillbaka, även om de inte skapade mängder av klara målchanser. Samtidigt var vi inte helt ofarliga. Vi fick flera möjligheter att ställa om efter misstag från hemmalaget, men varje gång tog vi fel beslut i avgörande lägen. Antingen dribblade vi när vi borde passat, eller så slog vi passningen till fel spelare eller i fel yta. Det var en sådan dag där nästan varje val vi gjorde framåt blev fel.

När vi sedan flyttade fram mer folk i jakten på en kvittering kunde Ulvåker rättvist kontra in 2–0, vilket också blev slutresultatet.

Sett till lagets kollektiva prestation är Ulvåker det bästa lag vi mött i år, tillsammans med Åsarp-Trädet. Det som ändå lämnar en bitter eftersmak är situationen som ledde fram till 1–0-målet. Hade vi fått gå till paus med 0–0 vet man aldrig vad som hade kunnat hända i den andra halvleken.

Nu riktar vi blickarna framåt. Härnäst väntar kanske årets viktigaste match när Axvalls IF kommer på besök. En seger där skulle ge lite arbetsro och skapa andrum i tabellen. Vid en förlust väntar en betydligt tuffare sommar. Nu gäller det att ladda om och vara redo för uppgiften.

Benjamin Parlic Tränare