Match 3, MIFFE hemma. Livet suger, sen dör man.

Matchen mot Miffe är ingen vacker historia, och på grund utav att redaktionen har ont om gott om tid kommer detta referat också bli lite kortare än sedvanligt. Det faktum att vi dessutom presterar i paritet med en påse rostiga skridskor bidrar också till att hela processen kring att sammanfatta spektaklet blir än mindre lustfylld att genomleva.

Miffe börjar hursom stabilt och tar snabbt ledningen. De har 4 bollar upp på oss innan vi vaknar till liv och kommer ikapp med en kvittering vid 5 lika. Vi är betydligt fler och det känns som det tempo vi driver upp pressar Miffarna. Härifrån och framåt bär det dock utför i rask takt och vi slutar sätta våra lägen. För lägen får vi, gång efter annan. Så fort vi har tålamod att låta bollen gå kommer vi till fina lägen, på mer eller mindre samtliga positioner, men gång efter annan bränner vi utanför eller skjuter så vi får Miffes målvakt att framstå som orimligt bra.

5-5 är snart 6-13 och frustrationen växer i samma takt som Trump tar tvivelaktiga beslut. I takt med de missade avsluten känner vi dessutom att domsluten går emot oss. Vi upplever att likadana situationer bedöms väldigt olika beroende på vilken planhalva man bor och medan vi bestraffas med såväl utvisningar som straffar i röven passerar liknande situationer obemärkt förbi 25 meter längre söderut i samma idrottshall. Vid ett tillfälle tilldöms vi exempelvis frikast, men domaren blåser inte. Tveksamhet uppstår och Miffe som är i besittning av bollen spelar helt enkelt vidare, vi hinner i förvirringen inte riktigt ställa om och Stollen hamnar efter en Miffare och åker ut.

Där och då framkommer det att jodå, egentligen var frikastet vårt, och anfallet med vår utvisning som följd skulle inte ha ägt rum. Men det var så rackarns tokigt förstår ni att domaren hade tappat bort visselpipan och kunde för allt i världen inte klura ut hur han skulle göra sig förstådd och kommunicera ut till spelarna på planen vad som faktiskt gällde.

Frustration med adderad frustration gör att vi inte får till det. Vi tappar tempo, vi skjuter som handikappade krattor, vi får inte kläm på Miffes nr10 som lätt och ledigt vispar in 13 respektingivande bollar och allt går helt enkelt åt helvete.

Miffe tar rättvist hem matchen med 18-29. Den största frustrationen ligger hos oss själva, vi vet att vi kan prestera så otroligt mycket bättre, men idag sätter vi helt enkelt inte lägena, och det är vad det är. Det viktigaste i slutet av dagen är ändå att vi var bra kompisar mot varandra.

Protokoll VIS - MIFFE

Kuriosa

Vi mönstrar full bänk och 16 man, MIFFE 10 man.

Vi har 9 målskyttar, MIFFE har 8.

Flest mål levererar nr 10 i MIFFE, Victor Nilsson, med 13 poäng.

Vi tilldöms 1 straffar varav 1 sitter, MIFFE tilldöms 5 varav 4 sitter.

Vi får 4 utvisningar fördelat på Liljegren och Keso. VHF samlar på sig 3 st.

Vi nyttjar 1 TO var.

Det finns ingen övrig kul kuriosa att sammanfatta då allt var skit, inget var bra och livet suger, sen dör man. Så var det med det.

Skytteliga totalt 25/26
SnyggOlle - 12
Svampen - 8
Bängen - 8
Weize - 7
Mini - 5
StorOlle - 5
Cabbo - 4
Keso - 3
Bodin - 3
Nokko - 2
Stollen - 2
Julle - 1
Schlätta - 1
Strössel - 1
Liljegren - 1
Bengan - 1
Junior - 1
Putte - 1

Varav straffmål 25/26
Weize - 1
SnyggOlle - 1

Utvisningsminuter 25/26
Liljegren - 6
Keso - 4
Bängen - 2
Julle - 2
Stollen - 2