Guif borta och en fullt normal handbollsmatch

12 eminenta spelare och 2 tillika tväreminenta ledare tog sitt pick och pack en röten söndag i oktober och begav sig mot Eskilstuna och en eftermiddagsdrabbning mot Guif. Eftersom vi förväntade oss ett motstånd baserat på juniorer i 75-kilosklassen tänkte vi att det faktum att vi enbart hade två niometersspelare någonstans liksom skulle få lösa sig, vi hade ändå material att stå pall bakåt, tyckte vi.

In i avundsvärda Stiga Arena kliver inte en, inte två, utan fjorton stadiga Guifare med både fler kilon och mer rutin än vad juniorer i barnformat har. Missförstå mig rätt, det var inte ett överflöd i BMI, det var bara tydligt att det högst sannolikt skulle bli en besvärligare eftermiddag än tänkt.

Det vanliga sker. Vi värmer, dom värmer. Det kastas nyfikna, kanske lite blyga, blickar mot båda läger.

Matchen går igång. Än så länge är allt normalt. Vid drygt 2 minuter är ställningen 0 - 0 och Guif tar första gula kortet. Fortfarande normalt. Vid 3 minuter spelat tar SnyggOlle vårt första gula. Fortfarande 0 - 0. Ändå normalt. Vid 3.26 tar Stollen vårt nästa gula. Ställning 0 - 0. Fullt normalt.

Det lunkar på och vi rullar runt på spelare. Vid 8.06 smaskar Guifs Alexander Sjöberg in inte bara Guifs första mål utan matchens första. Fullt normalt. Cirka minuten senare får de in en boll till och efter ytterligare en spräcker vår egen tamskåning Eslöv, och för dagen ställföreträdande högernia, nollan och det står 2 - 1 på tavlan. Efter 10 minuter spelat. I en herrseniormatch. Med spelare som inte har några kända vare sig fysiska eller psykiska funktionsvariationer och där alla har mer eller mindre allt vatten i kastrullen. Alla knivar i lådan. Alla indianer i kanoten. Hästar i stallet. Strängar på gitarren. Barr i granen. Allt är alltså FULLT normalt. Fullt normalt.

Efter det tar det ungefär 7,5 minut till innan nästa mål kommer, när Guif pangar in 3 - 1. Vi har alltså gjort 1, ett, un, uno, one, ein mål, på 17 minuter och 34 sekunder. Fullt normalt.

Trots målsnålheten var matchen absolut inte helt stationär utan spel. Vi hade bra kläm på Guifarna bakåt och dom hade bekymmer att komma till bra lägen, därav endast tre insläppta. Framåt kom vi till en hel del lägen men vi avslutade för det mesta lika dåligt som Nils van der Poel åker turboskridskor, fast tvärtom. De skott som var ok tog istället Guis målvakt med samma enkelhet som Nils van der Poel åker turboskridskor.

Vi brände frilägen och straffar, kastade bort en boll eller två men eftersom Guif inte drog ifrån fanns ändå hopp om förändring.

När SnyggOlle sopar in 3-2, Emil slår en krosspass till Carone som gör 3 -3 och sen trampar igenom själv med 3-4 som resultat väcks tanken till liv att vi kanske ändå kan få ut en normal handbollsmatch av denna eftermiddag. Guif kvitterar 4 - 4 vid ca 25 spelat varpå Fumak, Stollen och Eslöv får in varsin boll i tät följd och vi har 4 - 7 på tavlan. Guif och Fumak slår in varsin till och vi går till halvtidsvila med resultatet 5 - 8. Rafflande!

I halvtid konstaterar vi att det är en fullt normal match och att det viktigaste är att vara en bra kompis.

Andra halvlek smyger igång och Guif gör första målet varpå Eslöv, Carone och Emil gör nästkommande tre. Vi har då 6 - 11 på tavlan som i alla fult normala handbollsmatcher efter nästan 40 minuter speltid. I kommande anfall gör Eslöv ett inspring där han får bollen, samt en kamratlig skjuts i ryggen av en Guifare som bara ville lära honom att falla vackert.

Faller vackert gör han dock inte, utan Eslöv stupar likt en skadeskjuten dansk och blir liggande raklång bland södermanländska ben med en besviken uppsyn. Guifaren Max Jensen får motvillig vila och SnyggOlle kör sin patenterade slowmotionstraff. Den som får alla målvakters hjärnsynapser att sluta arbeta eftersom bollen kommer så långsamt mot målet att ingen fattar att den ens lämnat handen. Funkar lite som omvänd psykologi. Mål och 6 - 12 på tavlan. Börjar lukta normal match.

De närmsta 7-8 minuterna byter vi mål med varandra innan en märkbart irriterad Guifare dyker mer eller mindre in i Emils armhåla. Kan vara så att en armbåge forcerar ett ansikte, oklart, men Emil anklagas för ”för mycket brottning” och får gå till vilobänken. Givetvis tomma påhopp från domaren. Vem har någonsin hört talas om ”för mycket brottning”?

Här vaknar Guifs V6 Alexander Sjöberg till liv och börjar löpa och skjuta hejvilt som en smärre Duracellkanin. Guif för ett ryck och börjar jaga boll för att komma ikapp. Som närmst har de 13 - 16 på tavlan, men när Eslöv förvaltar ett utspel på H6 så väl man kan förvänta sig blir det spiken i kistan och vi känner att vi sannolikt är i hamn. Med 13 - 17 på tavlan och under 4 minuter kvar bör klokt spel räcka. Kallis lyckas förvärva en tvåa, säkert pga ”för mycket brottning”. Han har lite brottaraura. Kort därefter seglar Guifs Sjöberg återigen in från V6 och sätter slutresultatet till 14 - 17.

Vi tackar Giuf för en kul, lite märklig, men fullt normal handbollsmatch. Next up, Linde veteraner hemma i Änglanda. Blir säkert fullt normalt och helt utan brottning.

Protokoll GUIF - VIS

Kuriosa

Vi mönstrar tolv man, Guif sexton.

Av de tolv har vi en keeper och två niometersspelare. Resten sexmeterspöjkar med allroundpotential.

Melle i målet är inte bara fortsatt fagrast i hallen, han har också en räddningsprocent på 58. INTE ankskit.

Vi har sju målskyttar, Guif åtta.

Vi har två varningar och tre utvisningar var.

Båda lagen nyttjar samtliga TOs.

Meste målskyttar är Olle och Eslöv, samt Sjöberg i Guif med fyra smygare var.

Fotot är taget av förbipasserande kvinna som undrade om vi spelade i Allsvenskan eller Elitserien. Eller Korpen. Ingen minns exakt vad hon frågade.