Seriepremiär nr?

Det var i nådens år, anno 2006, som detta lag såg dagens ljus. Ett år när vissa i dagens trupp i bästa fall låg på jäsning i en ugn någonstans.

Idag är dessa spelare mer än färdigjästa och delaktiga i lagets 17:e raka seriepremiär.

Dagen till ära har HK Järnvägen tagit tåget till Änglandahallen.

Dem stoltserar med stor trupp och många nya spelare, precis som vi. Alltid kul då det ställer förväntningar och nerver en aning på kant.

I buren har vi placerat Melvin ”Melle” Rylander. Det säger kanske inte dig som läsare så mycket. Men du vet den där typen av provocerande yngling som rycker bekymmerslöst på axlarna, är lite för snygg för sitt eget bästa, bländar av ett snett leende och har varje hårstrå i kalufsen på rätt plats. Det är Melle. Snygg-Olle och Hunk-Anden har helt klart fått konkurrens om groupiesarna kommande säsong.

”Gudförbannat” tänker du. ”Varför inleds ett matchreferat med att beskriva en fager yngling?”

Jo. Matchen går igång och lite trevande känner vi på varandra fram till dess att Kallström, aka Kallis, drar på sig matchens första gula kort och HKJ tilldöms en straff, ca 2.30 in i matchen. Fram kliver HKJs bombare William Folkö. Signalen för skott ljuder och tro på fan om inte Folkö också var lite provocerad av Melles charm och sneda leende, för han skjuter honom hårt och precist rakt i ansiktet. Förmodligen i vad som är ett försök att möblera om garnityret och sudda ut charmen för gott. Resultatet är ett direktrött på Folkö och en Melle som med samma sneda leende lunkar bort till bänken och nasalt får ut sig ”Det är kul med handboll” medan han försöker få stopp på näsblodet.

Med Melle i tiltat läge kliver Kilsmos stolthet, Mohammed Mohammed, även känd som Kapten Lagfest, in i buren. Han är för dagen fräsch som en nyponros.

Nyförvärvet Fumak stänker in matchens första pinne från vänsterkanten, tätt följd av Eslöv på högern. HKJ kommer igång även dom och likaså Snygg-Olle och Junior i våra led börjar lirka in bollar. Coach-Seilitz snurrar runt på samtliga spelare och vid ca 19 minuter spelat hänger Hedlund in 8-5 och 9-5 i ett par avslut som får hela hallen att ifrågasätta såväl tyngdlag som om påverkan av högre makt är möjlig. Olle och Junior bombar in ytterligare ett par och vi går till halvtidsvila med 13 - 8.

Vi konstaterar att försvaret är ändå helt ok. Framåt är det rätt illa. Vi kommer till lägen men avsluten är ofokuserade och vi kan höja oss rejält.

Andra halvlek går igång och HKJ straffar oss för slarv och bombar in två bollar på ca 30 sekunder. Visst darr uppstår och HKJs Tim Nordström i nr 3 kommer igång ordentligt. Vi står med tunga fötter och kommer lite ur synk, samtidigt som HKJ börjar punkta Olle på 9. Vi byter mestadels mål med varandra, men vi krånglar till det framåt och kastar bort lite för mycket bollar. Det resulterar i att HKJ mellan varven får in ett par bollar i rad och 13 - 8 i halvtid har vid ca 44 minuter spelat landat i 18 - 17. Vi har på en kvart alltså lyckats prestera fem mål framåt och vårt, i vårt tycke, stabila försvar har släppt igenom nio mål.

Det är under all kritik men vi lyckas ändå hålla HKJ på avstånd. När dem går upp med dubbelpunkt i numerärt överläge, men Eslöv ändå springer i en galant åtta runt dem ger det hela truppen den ork och geist som behövs för att orka hålla emot de sista minutrarna.

Vid 47 minuter spelat har vi 20 - 19 på tavlan, men närmare kommer inte HKJ idag. Vi lyckas igen bättre bakåt och får straffa dem på ett par misstag, vilket gör att slutresultatet skrivs till 27 - 22, ett resultat som ser lite mer självklart än vad det var.

Vi tackar HKJ för en kul match med bra nerv!

Nu blickar vi framåt mot Guif borta.

Protokoll VIS - HK Järnvägen

Kuriosa

HKJ mönstrar femton man, vi sexton.

Vi har nio målskyttar, HKJ sex.

Vi har två varningar, dem en.

Vi har en utvisning, dem två.

Meste målskytt är Olle med 9 stänkare, dessutom hundraprocentig. Flest baljor i HKJ står Tim Nordström för med 8 st.

Notoriskt sena Jacob skulle sköta klockan i sekretariatet och hade lovat dyrt och heligt att han skulle komma i tid. Och det gjorde han. Fyra sekunder innan matchstart studsade han in i hallen så påpälsad att han mest påminde om den potentiella avkomma endast Barbapappa och Michelin-gubbben skulle kunna generera. Men han var i tid. Typ. Nästan. Ändå helt ok.