So Long and Thanks for All the Fish (Linde borta)

Alla som kan sin populärkultur vet att delfinen är den näst smartaste djurarten på jorden, och att människan tror sig vara den smartaste. Alla vet också att så självfalletvis inte är fallet, utan att människan egentligen bara är den tredje smartaste djurarten, medan jorden egentligen styrs av små vita möss. Det faktum att människan tror sig vara smartast bara för att vi har digitala armbandsur är när allt kommer omkring ändå rätt skrattretande.

Utöver allmän kännedom som denna så vet givetvis också alla att svaret på frågan om meningen med livet, universum och allting är 42. Det, och att Linde på bortaplan allt som oftast innebär någon form av kollektivt gruppstryk i form av ett frenetiskt springande.

Idag var inget undantag, vi anlände Lindesberg Arena, bytte om, äntrade hallen och började värma upp. Inte bara vetandes att vi var underdogs utan om att det var en match vi inte ska ta, på pappret.

Även om vi spelat en division upp och gjort det med mer än godkända resultat så gör bland andra betydligt mer meriterade namn som Niklas Bååk, Patric Warvne och Erik Persson i motståndarlaget att man liksom inte riktigt vet vad man ska vänta sig för matchbild och konsensus var att ta det för vad det blir, se det som en bra utmaning och ha kul.

Förra matchen mot ÖSK innebar att vi var tvugna att jobba hem bättre än vad vi är vana vid och idag förväntade vi oss inget mindre. Båda lagen mönstrade bra med folk, vi 12 och Linde 13 man.

Linde börjar matchen med boll och ett stenhårt avslut sitter ganska tidigt strax utanför mål tack vare ett ettrigt försvar. De första minuterna rullar på och varken vi eller Linde lyckas spräcka nollan och det faktum att vi konsekvent lyckas hålla stängt bakåt väcker en glöd och en hunger över hela truppen. Linde spräcker nollan först vid nästan 5 minuter spelat och vi kvitterar först ytterligare en minut senare.

Vid 6 minuter spelat är alltså ställningen 1 - 1 och det är larvigt målsnålt. Det tar ytterligare nästan en minut innan vi gör 1 - 2 och här släpper det för oss. Vårt försvar fortsätter vara fenomenalt och när vi snart har
1 - 5 tar Linde sin första TO. Vi gör därefter ytterligare två bollar innan Linde gör sitt andra mål vid först 13.32 spelat och vi har kopplat någon form av grepp om matchen som troligtvis ingen i Bergslagen denna lördag hade räknat med.

Här börjar dock Linde vakna till liv, vi får inte riktigt träff på dem som vi vill och deras skyttar får komma lite för nära. 2 - 7 förvandlas på mindre än 8 minuter till 7 - 10 och matchen lever i allra högsta grad. Vi tar en TO och pratar om att hitta lugnet igen, att låta bollen rulla till läge och inte stressa fram avslut, och framförallt att komma upp i nivå i försvaret igen.

Linde gör ytterligare en boll på oss innan vi gör 4 av de sista 5 målen innan halvtid, och vi går till pausvila med ställningen 9 - 14.

I halvtid känns det som att vi pratar mer om vad vi förväntar oss av Linde än vad vi ska göra, och det är egentligen inte så konstigt då de flesta vet att Linde ofta har både en och två växlar till att peta i.

Vi tycker ändå att vi har bra koll på dem och känner att vi kan ta det här. Samme som varit som en vägg bakåt byter med Eric, ett alltid känsligt läge. Att byta en målvakt som kommit igång bra mot en som kallnat på bänken i en halvlek är alltid en chansning och kan inte heller vara ett kul läge som ny målvakt att kliva in i.

Vi börjar med boll och gör halvlekens första mål, sen börjar en utbyteskavalkad lagen emellan under ca 5 minuter där Eric får några riktigt luriga avslut som slinker in bakom honom innan han kommer igång på riktigt. Försvaret når upp i nivå igen och efter 35 minuter spelat spikar även Eric igen butiken och vi har vid 45 minuter spelat utökat 9 - 14 till 15 - 22 och får här den klockrenaste utvisningen på länge, då Olle missar skottarmen på Lindes Erik Persson, och istället sopar till honom med mer eller mindre full kraft rakt över munnen.

Ut på bänken för att skämmas.

Vi lyckas hålla igen försvaret, och nollan, under hela utvisningen och även om Linde aldrig slutar spela eller slår av på takten känns det ändå som att det är försvaret under dessa två minuter som i slutändan avgör matchen. Det är Lindes sista chans till att få moment för att kunna vända matchen, men vi låter dem aldrig ta den.

Vi har vid 55 minuter spelat ställningen 19 - 27 då Warvne i Linde våldar in en av de bättre stolpe-in-straffarna jag sett. Här slappnar vi av då vi har marginalen att göra det, och av de sista sex spelmålen gör vi endast två. Med 4 sekunder kvar spikar Linde resultatet till 23 - 29 och en riktigt härlig krigarseger är ett faktum!

Vi kan inte annat än tacka motståndarlaget till en kul och välspelad match. Linde glänser stundtals med en nivå på sitt spel och sina avslut som man inte kan göra annat än beundra, men idag räcker det inte mot vårt försvar som blir det verkliga matchvinnaren.

Vi plusar också för domarna Willma Ericsson och Jovana Topalovic som gör en riktigt jämn och bra insats utan några större missar för någon att reta upp sig på.

Kuriosa

Meste målskytt i matchen är Lindes Patric Warvne med 8 mål.

Meste målskytt hos oss är Olle och Palle som lirkar in 7 bollar var.

Linde har 7 målskyttar, vi 9.

Då resultatet från matchen mot ÖSK inte trillat in kortekt så syns det inte i tabellen, men vi ligger nu på andra plats i tabellen där endast målskillnad separerar oss från ledningen. Serien vänder dessutom nu, så returen mot Linde spelas redan kommande lördag, ses då!

So Long and Thanks for All the Fish

Protokoll LIF - VIS