Antaganden är alla misstags moder.

VIS - KAIK.
Vintrosa - Katrineholm.

På pappret en match som ska gå på räls då Kaikarna haft en kämpig första halva av säsongen och står utan poäng. En match som ska gå på räls då vi besegrade dem i båda mötena förra året. En match som vi absolut visste inte med säkerhet skulle gå gå på räls, då förra årets bortamöte höll på gå rätt åt den berömda pipsvängen. Vi lyckades då rädda det hela med bara några minuter kvar och vann med en ynka boll.

Lördag eftermiddag och matchen gick igång som planerat, vi hade ett par man mer på bänken än KAIK, men vi saknade både Palle och Anden på nio, vilket vi visste kunde innebära problem då vi alltså hade ont om nior. Dessutom lös Pontus initialt med sin frånvaro, men eftersom han ändå trillade in ca 25 minuter före matchstart visste vi trots allt att vi hade en chans. Det är sen gammalt.

Hursom matchen går igång och vi tar genast tag i taktpinnen. Vi tillföms en straff i vårt andra anfall som Olle "trycker" dit nästan irriterande löst. Spelet rullar hursom på fint och vi kommer till läge efter läge, på så gott som samtliga positioner, men KAIKs målvakt Oscar Karlsson blir snabbt en demon i målet. Han är inte superrörlig i sin spelstil, men han är stor och positionerar sig otroligt bra, gång på gång, och vi bränner mer än vad vi sätter.

Det gör dock inte jättemycket, då Kammarbo i vår bur också kommer upp i mycket bra nivå och det känns som att han tar allt. Vid drygt 11 minuter spelat har vi resultatet 6 - 1 och här tar KAIK en TO. De krigar på och får för en stund hål på oss, men vi täpper snart igen det igen och går till halvtidsvila med ställningen 11 - 7.

Vi känner oss superlugna i halvtid då vi tycker att vi har stenkoll på dem bakåt, och kommer till fina lägen framåt. Vår enda egentliga problem är Oscar i KAIKs mål som fortsatt stänger mycket av våra lägen. Vi är dock medvetna om att underskattar vi dem kommer de kunna vända det hela.

Till en början följs vi åt i andra halvlek. Olle smyger in ytterligare en straff som är än lösare än den förra. Borde vara straffbart. Vid ca 42 minuter spelat har vi vår största ledning i matchen, 19 - 13, och i den TO KAIK tar precis dessförinnan pratar vi om att de kommer försöka pressa en sista gång för att försöka vända matchen. Vi vet vad som ska ske och vi är överens om hur vi ska lösa det.

Trots det kommer det, som så ofta annars, som en överraskning, och KAIK krigar på med imponerande moral och vänder 19 - 13 till 21 - 20 med 6,5 minut kvar att spela. Dom har ett bra moment på oss och nervositeten börjar bli påtaglig. Den här matchen skulle ju gå på räls, men där och då var rälsen borta och vi hasade runt på en dålig grusväg.

Här tar vi vår sista TO. Jag minns inte riktigt vad som sägs, men minns den som sammanbiten och fokuserad. När matchen går igång sumpar vi bollen och KAIK straffar oss genast med kvittering.
21 - 21.

Någonstans är det väckarklockan vi behöver och under de sista 5,5 minuterna hittar vi både räls och taktpinne igen. När vi drar ifrån ett par bollar så gör förvisso KAIK ett par till, men stressen blir också påtaglig och de begår ett par tekniska misstag under de sista minuterna som ger oss ett par fina kontringsmål istället.

Vi kan andas ut och slutresultatet skrivs till 26 - 23 till vår favör.

KAIK ska ha beröm för att de aldrig ger sig utan krigar på över 60 minuter. Det i kombination med storspel i målet är vad som nästan fäller oss när vi i halvtid antar lite för mycket. Vi antar att målen ska komma bara för att spelet sitter. Det gör det aldrig per automatik. Man ska aldrig anta saker, för då går det åt den, återigen, berömda pipsvängen.

Protokoll hittar ni här:
http://protokoll.svenskhandboll.se/2018/1832104053_m.pdf