Nyårskrönikan: Tålamod och framtidstro

Julen är över, 2018 drog förbi som en Tinder-dejt och det nya året är nu här. I vanlig ordning ska det levereras någon form av Nyårskrönika om tankar, funderingar och åsikter om det som har varit och om det som komma skall.

Lite senare än vanligt kommer här ändå någon form av krönika eller ordbajseri. Må 2019 bli ett bra år för er alla läsare därute och ett stort tack för att ni följer Stigtomta IF i vått och torrt.

Frågor från förr och svar från idag
Den ovanstående rubriken var även titeln på 2017 års krönika. Den krönikan publicerades nästan på dagen för ett år sedan. Då var det mycket skriverier om att vi lämnat ett tufft år bakom oss och att vi i Stigtomta Ifs herrlag inte levde upp till förväntningarna. Främst de förväntningarna som vi själva satt upp för oss.

Det som var positivt var att jag hittade tillbaka till glädjen att spela fotboll igen. Det blev kul att träna igen och inför 2018 verkade det finnas en god grund att bygga vidare på.

”Det roligaste året i Stigtomta IF hittills”, visst det sa jag då och det stämde där och då. Men ärligt talat, det blir bara roligare för varje år som går och samma sak sades efter årets säsong. Det är det fina med föreningen Stigtomta IF och laget jag spelar i.

2018 – Stark säsong med tunga avsked
2018 hade alla byggstenar för att bli ett bra och framgångsrikt år för Stigtomta IFs A-lag. Vi värvade hem Fredrik Larsson med division 1-meriter i ryggsäcken. Rutinerade ledaren med lugn i blodet, Robert Blomberg, kom från Hargs BK och kändes lika naturlig i gul-svart som Peter Jarlö på dansgolvet.

Pa Musa Fofana, Konny Ericsson höll i taktpinnen och bakom dessa herrar, dragandes de stora lassen fanns som vanligt, Nicklas ”Noppe” Andersson. Efter en säsong som på pappret var väldigt, väldigt bra förtjänade laget en placering högre upp i tabellen än den fjärdeplats det nu blev. Visste ni att Stigtomta IFs herrlag inte förlorat sedan 30/5?

Efter en ursinnigt bra höstsäsong där det endast blev två insläppta mål (varav ett var en straff som fick slås om), kröntes säsongen med den årliga avslutningsfesten med medföljande prisutdelning som satte ett definitivt slut för säsongen.

2019 – förändringens vindar och framtidstro
Säsongen tog slut, Hampus Almberg lämnade och samtliga fyra (!!) i ledarstaben tackade för sig. Bygget inför 2019 års säsong drog egentligen igång direkt när detta blev definitivt. Mycket jobb har gjorts och många samtal har det blivit. Vi har flera gånger trott att en lösning varit nära men gått på pumpen strax därefter.

Jag är inte orolig över att vi idag inte har en komplett ledarstab, det kommer lösa sig och det kommer bli bra. Vi har arbetat hårt, med vi menar jag Spelarrådet, och truppen har hela tiden stått tålmodigt bakom oss. Är man intresserad av att ingå i staben får man självklart höra av sig till undertecknad.

Vi har rekryterat ett namn för ledarstaben och har trådar ute för att övriga roller. Vi har fyllt hålet efter Hampus med två nya påskrifter, bland annat bollgeniet Jonathan Andersson Erlandsson. Övriga spelare i truppen ser ut att bli kvar, ingen har signalerat något annat och en trupp på mellan 20–25 spelare i division 6 är väldigt starkt.

Stigtomta kanske inte är det laget som vinner mest, stämpeln som ”poppis-laget” har Råby-Rönö IF, men vi har något som gör att man vill hit och man vill stanna i SIF. Det är ett friskhetstecken när många föreningar tvingas lägga ner sina A-lag.

Står starka när annat och andra faller
Precis, lokala klubbar dör och försvinner och det har det skrivits om tidigare. Nu börjar även lokala cuper att dö ut och något behöver göras. Råbys ”Granqvists minne” spelas inte i år på grund av för dåligt intresse från övriga klubbar.

Nyköpings flaggskepp en gång i tiden var Gästabudsbollen, dess efterträdare Nyköpings Futsal Cup har funnits i ett par år nu. Nu ligger även den turneringen på ruinens brant eftersom det saknas massvis med anmälda lag. Både på herr och damsidan.

Tråkigt för Nyköping om det enda vi kan erbjuda är NWPP-cupen som spelas Oxelösund. Stigtomta IF har inte heller i år valt att delta i någon form av inomhusspel, det beror på att för få spelare har intresse för det.

Istället är det skönt med ledighet innan den ”riktiga” säsongen drar igång i januari igen. Eller ledighet och ledighet, för min del fortsätter arbetet med att forma ledarstab för 2019. Om två veckor drar träningarna igång igen, förhoppningsvis har vi nått en lösning då.

Men idag lutar jag mig tillbaka och ser tillbaka på ett bra år, jag ser även framemot ett år som jag känner kommer bli minst lika bra.

Vi ses 2019!
/JW

Johan Wallin Sekreterare