Krönika: Vinterhelvete

Utanför faller snön och minusgraderna likt svenska landslagen i OS-hockeyn. Det är vinter och det är väl sådant som hör till, som man får på köpet så att säga. Jag är ingen vintermänniska, jag vill ha värme och jeansshorts och problem med att känna igen folk som bär solglasögon.

Då vi i Stigtomta IF valde att avstå inomhusfotbollen har i princip all fotboll 2018 spelats utomhus i blött och kyligt klimat. De, som tur är få, undantagen är som ikväll när det för mycket vinter för att en fotbollsträning ska kunna bedrivas på Rosvallas mattor. Istället får vi sadla om, leta upp inomhusdojor och färre klädesplagg för 90 minuter inomhusträning.

Det är INTE där fotboll ska spelas enligt mig och det beror på främst två anledningar. Den ena och det mest personliga är att mina fötter inte klarar av det. Rättare sagt, mina håriga tår klarar inte av det utan tackar ödmjukt med att ge mig blånaglar och smärta. Tack!

Den andra anledningen är när vi snart är inne i årets tredje månad börjar träningsmatcherna dugga tätare och ett tydligt vårtecken är att Allsvenskan (och division 6 Sydöstra förstås) snackas upp om den stundande premiäromgången.

Då vill man förbereda sig på allvar med tvåmål på helplan eller bara en enkel passningsövning på konstgräset. Som en förberedelse på vad som nu inte är jättelångt fram i tiden, nej då går inte det för att det är för kallt.

Det är som att säga åt en ryttare att ”nu får du öva hoppning med en trähäst eftersom de riktiga hästarna inte är tillgängliga”. Orimligt men tyvärr finns det inte så mycket att göra åt saken när vädergudarna ”förstör” för en fotbollsentusiast som jag.

Ytterligare en aspekt är förstås att det har varit ett otroligt bra tryck på SIFs träningar hela året. Hög närvaro, bra tugg, bra tempo och nya spännande övningar från vår nya huvudtränare Pa.

Jag vill inte pausa det för att behöva gå inomhus, jag vill ha mera och behålla den glöden. Glöden kan självklart finnas även om man går inomhus en gång, men jag tror att den hålls lika stark om det skapas kontinuerlighet.

Tittar man på långtidsprognosen verkar vi, främst jag, få vänta till slutet av nästa vecka på plusgraderna. Förhoppningsvis är vädret tillräckligt vänligt så att kommande vecka ändock kan bjuda på träning på riktigt utomhus.
På tal om glöd tycker jag ändå att det är häftigt med en ny tränare från en annan kultur som börjar sätta sin prägel på laget. Jag, den där halvtaskiga högerbacken som tycker att ett mål alltid kan firas med en kullerbytta. Jag känner ändå att en glöd väcks till liv igen trots att jag spelat fotboll i över tjugo år.

Jag kanske har varit naiv som trott att jag testat på alla fotbollsövningar som finns och att jag hört vartenda ord som en tränare kan säga åt sina spelare. Så var det tydligen inte, tji fick jag och min naiva fotbollshjärna. Nu får jag varje vecka prova nya övningar och även nya varianter av ”gamla” övningar, det tycker jag är häftigt.

Det gör att den glöden tänds på nytt och jag ser fram emot vad säsongen har att erbjuda.

Från bitter till förväntansfull.

/JW

Johan Wallin Sekreterare