Krönika: Då var då och nu är nu

Julen är alldeles runt hörnet enligt almanackans nedräkning. Stannar jag upp och blickar ut genom fönstret får jag känslan av att hösten nyligen tagit tag i omvärlden likt en rovfågel som fångat sitt byte. December är det än så länge och 2016 närmar sig sitt slut på riktigt allvar, därmed tänker jag skriva ner några rader i en avslutningskrönika.

Den senaste krönikan som jag publicerade var enbart baserad på de artiklar som publicerats på hemsidan. Den här gången låter jag mina tankar och fingrar leva i symbios med varandra och orden får komma och gå som de vill.

Hoppas det smakar och god jul på er alla!


Det gick inte som planerat
En femteplats med 25 poäng upp till serievinnarna från Södertälje. 59-54 i målskillnad som gav 3 gjorda mål per match. 9 segrar på 20 matcher och 1,5 poäng per match är inget resultat som ett topplag kan stoltsera med. Det blev relativt tidigt på säsongen tydligt att toppskiktet av tabellen skulle tillhöra Afrikansk FC och Råby-Rönö IF.

Det stod tidigt klart att det inte var Stigtomta IF som skulle vara med ”in the bitter end” och slåss om en uppflyttning till högre höjder.

Surt var ordet och luften gick därmed ur laget som visade detta på fel sätt. Mindre folk på träningarna och få ljusglimtar på matcherna gav onda ringar på Hallbosjön.

Hur det skulle gått
”Det bästa laget Stigtomta IF haft” och ”Real Stigtomta” var en mening och ett smeknamn som ofta kopplades ihop med SIF inför säsongen. Micke Hjelm, Anders Sund och Sebastian Hallberg-Nilsson var hemma igen och Fredrik Larsson hade ersatts med Mackan Jarlö i målet. Det såg onekligen bra ut, både på pappret och på träningarna då.

Vart skulle detta bygge sluta? Vilka höjder skulle vi nå?

När jag var gäst i Lokalsportens Premier League-podcast pratade jag med självförtroende om att Stigtomta skulle vara ett topplag med Afrikansk FC som störste utmanare. Möjligen kunde Råby hänga med ett tag i toppstriden.

”Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket” kan ha stor sanningshalt nu när det hela ska summeras. 2017 kommer Afrikansk FC och Råby-Rönö IF spela division 5-fotboll. Stigtomta kommer inte göra det.

Var gick det fel?
Vad gjorde alla andra rätt?
Vilket huvud ska rulla?
Är vi inte bättre?
För det var ju inte så här det skulle sluta.

At the end of the storm, there´s a golden sky
Med flera topplaceringar de senaste åren får vi lägga de gångna säsongen bakom oss som en rejäl mellansäsong. Här och nu med bara några dagar kvar på året gäller det att lyfta på nacken och titta framåt, uppåt och inte bakåt.

Den informationen som jag har är att André Lundmark är klar för Råby-Rönö IF, ingen mer har lämnat. Det kan ha hänt övergångar i det tysta som jag inte är medveten om, detta tror jag dock inte. Jag hoppas inte det.

Tillskott i truppen är två unga killar i form av Hampus Almberg och Ali Aiavi. Det bådar gott och det gör mig hoppfull för Stigtomta IFs kommande säsong.

Unga spelare ska tas omhand av, det gör både laget och de själva gott. Titta på Olsson-bröderna som båda tagit stora kliv på plan och i omklädningsrummet. För någon vecka sedan sprutade Oliver ner Micke Hjelm med iskallt vatten i duschen. Det är ett tecken på att vi gjort någonting bra i laget, i klubben, i föreningen. Det skulle aldrig hänt för ett år sedan, men nu är de trygga i laget och tar sin plats som vem som helst av oss övriga spelare.

2017 kan komma, vi är redo
Det är lätt att fastna i vad som har varit och varför det blev som det blev. Något som jag lärt mig genom åren är det inte går att påverka det som har varit, det gäller att se till att göra det bästa av det man har. Det ska vi i Stigtomta IF också göra, vi vet vad vi har och vi vet vad vi kan göra för att det ska bli så kul som möjligt nästa säsong.

Kommande säsong vill jag att vi inte stirrar på tabellen innan säsongen börjat, inte heller under säsongen. Varken uppåt eller nedåt. Jag vill att vi ser på varje träning, match eller gemenskapsträff var för sig. Här är vi och nu går vi ut och har kul för varandra. Då blir det kul att spela fotboll. Min motivation dalade under vintern och jag fick en känsla jag inte var van vid att ha.

Som tur är försvann den känslan relativt snabbt och förhoppningsvis kommer den inte tillbaka som ett ettrigt munsår.

Stigtomta IF
Jag är en av tre medlemmar i spelarrådet, jag är ansvarig för hemsidan och sociala medier och dessutom har jag hyfsat många säsonger bakom mig i klubben. Jag ser ljust på kommande säsong och det är vissa saker som värmer lite extra, som en härlig kopp värmande gluhwein på en kall julmarknad i Berlin.

Till exempel värmer det att se hur Jonathan Andersson Erlandsson har växt och tar hand om de yngre och nya spelarna i klubben.

Det gör mig gott att se veteranerna Hjelm, Jarlö och Frick fortfarande ger hundraprocent och har glöden för ständig utveckling.

Det känns motiverande att veta om alla planer som smids inom spelarrådet, det kommer att uppskattas av samtliga spelare och ledare vill jag lova.

Nya tränarstaben kommer göra gott för laget, Fredrik vet hur vi fungerar och vad som passar laget bäst. Konny växer allt mer in i sin roll och att vi får behålla ”Noppe” betyder mer än pensionärrabatten på ICA.

2017 ska bli året då det är roligt att spela fotboll igen.

2017 ska bli året då det är roligt att träna fotboll igen.

2017 ska bli ett roligt år för Stigtomta IF.

På planen. Utanför planen.

JP

Johan Wallin Sekreterare