Krönika: Småklubbarnas överlevnad

Okej, den här krönikan ger mig lite rysningar och en rejäl dos deja vu. Anledningen? Senast jag skrev den rubriken höll det på att kosta mig min gymnasiebehörighet. Låt oss börja där.

Min vapendragare Fredrik Larsson, som nu huggit oss i ryggen för att ge proffsdrömmen i Oxelösund en chans, och jag bestämde oss för att tillsammans arbeta med vårt projektarbete. Vi är och var båda två fotbollstokiga killar som tänkte att "det måste handla om fotboll och vi måste jobba tillsammans". Vissa lärare uppmanade oss till att inte arbeta tillsammans eftersom vi hade vissa tendenser till att lägga krut på annat. Så att säga.

Nåja, en lång historia kort... Vi kallades på flertalet "krismöten" eftersom vi hade svårt att visa framsteg och att vi faktiskt kommit någonstans med vårt PA. Diverse hot kom om att "ett streck som betyg är inget betyg och då saknar ni gymnasiekompetens!".

På något mirakulöst sätt kunde vi, Fredrik och jag, ändå bevisa att ett arbete var påbörjat (det slutfördes dock aldrig). Den bevisningen kan man nog diskutera men Fredrik och jag är nog de ändå än idag som vet hur informationen "kom fram". Det som gjorde att energin och tiden inte lades på arbetet med projektarbetet är följande: taskig självdisciplin, FIFA och 3 minuters nudlar.

Idag cirka 8 år sedan studenten sitter jag här igen med en identisk rubriksättning framför mig. Samma brinnande intresse för fotbollen, FIFA och med aningen bättre självdisciplin. Idag är det dock på allvar, det känns så i alla fall. Den rubriken känns, tyvärr, mer aktuell idag och mer verklig än tidigare.

Många lokala klubbar har gått i graven under mina år som aktiv. Någon som vet om Ålberga fortfarande finns? Jönåker? Vrena gick ju i graven för inte jättelänge sedan. Gåsinge/Dillsås/Dillnäs begravdes och återuppstod igen om jag inte missminner mig?

Nu senast var det seriekollegan och derbyantagonisten Sjösa IF som avvecklade sitt seniorlag. Trist som bara den! Manfall på träningar och svårt med nyrekrytering av spelare var några av anledningarna i deras pressmeddelande.

Jag tar en paus från skrivandet och sörplar vidare på mitt rykande heta, nybryggda Löfbergs Lila-mellanrostade kaffe. Aningen för svagt för min smak. Jag gillar karaktär, även om jag själv saknar sådan ibland.

Tillbaka till tangenterna som får sig en holmgång av mina fingertoppar denna dag. Att Sjösa går i graven är ett stort slag i magen och samtidigt en tankeställare att det kan hända vilken klubb som helst. När som helst om det börjar gå utför. Tänk om det skulle hända Råby? Stigtomta? Nävekvarn? Om folket slutar att dra sitt strå till stacken kan det ge oanade vågor på sjön som man brukar säga.

Därför är det viktigt att vi alla, du och jag och hen gör det lilla vi kan för att detta inte ska hända vår förening. I Stigtomtas fall känns det ju som sagt avlägset - men hej - det gjorde det nog för Frippe och co i Sjösa också.

Som spelare kan man alltid bidra på något sätt. Vi kan locka ner och mer folk till träningarna, är du krasslig eller skadad kan du komma ner några minuter på träningar för att säga hej och få några vänliga ord tillbaka. Viktor Niemi är ett lysande exempel på hur du bidrar via din närvaro trots at du är skadad och inte kan träna fullt. André är en annan god ambassadör för detta.

Att visa upp sig för tränare och lagkamrater är viktigare än vad man tror - Så gör som Niemi och André och dra ditt strå till stacken.

Avslutningsvis: Nudlar är inte lika gott 2016 som 2008

/JP

Johan Wallin Sekreterare