Krönika: Lycka till min vän

Lycka till Fredrik!

Allt började i Stigtomta för många år sedan. Jag tillbringade de flesta om inte alla av mina sommarlov på Tängsta eller uppe på Parken tillsammans med en boll och flera likasinnade vänner. Jag kunde åka dit ensam för att jag visste att det alltid fanns andra där som jag kunde spela matcher med och mot. Parken och Tängsta kommer jag alltid vara tacksam över för att de har funnits och gett mig stor glädje över fotbollen och all den gemenskap som jag har känt.

En av de likasinnade unga pojkar som ofta befann sig på Tängsta var den långa och blonda killen som jag inte visste namnet på. Han var duktig och hade troligtvis det bästa tillslaget av alla unga killar som befann sig där på fotbollsplanen. Ofta hade han den lite dryge vänsterfotade killen med sig, senare kom det att visa sig vara Martin Eriksson.

Högstadiet försvann som en sommarflört och för min del tog jag en omväg via ett extra år på IV Flex. Detta trots relativt goda betyg, det året gjordes mycket bus tillsammans med dagens Råby IF-hjälte Joakim Fahlén. Efter att ha putsat till betygen stod jag tillslut redo för gymnasiet. Nervös. Obefintlig skäggväxt. Truckerkeps och svettband från Puma.

Jag kände igen en kille i klassen. Det var den långa och blonda killen från Stigtomta, Fredrik Larsson var namnet. Jag tog följe efter honom för att på något sätt säga: "Ta mig med dig!" , oftast gjorde han inte det då han slöt upp med Martin precis som somrarna på Tängsta.

Nånstans så hände något under vårt första år på gymnasiet. Vi connectade och en vänskap skapades, en vänskap som växte sig allt starkare. Vi fick namnet "Beachboys" efter vårt gemensamma konto på Bilddagboken, vi umgicks under all ledig tid. Någonstans vill jag minnas att allt började med att vi spelade Championship Manager hemma hos mina föräldrar natten lång. Vi åt stämplar och kände att "hej, den här killen är inte så tokig".

Varje dag åkte vi bussen tillsammans, varje ledig tid spelade vid CM, vi lyssnade på musik, vi hade våra första fyllor tillsammans och vi jagade tjejer tillsammans. Det blev en vänskap som aldrig kommer dö ut och när vi började spela tillsammans i Stigtomta IF växte den sig allt starkare.

Cirkeln slöts. Tängsta blev till IP. Jag hade lärt känna Fredrik och jag hade även förstått att Martin inte var lika dryg som jag först trodde.

Gymnasiet tog slut och vi tog olika banor efter det. Vi höll kontakten och även om vi inte sågs lika intensivt som förr så visste vi vart vi hade varandra. Det bästa är, enligt mig, att när vi ses än idag så är det som om ingenting har hänt. Vi spelar FM (nya CM), spelar FIFA och äter stämplar.

Att alltid ses i omklädningsrummet till träningar och matcher har varit skönt och en trygghet för oss båda. Vi hinner snacka av oss, spela och få koll på vad som händer i den andres liv om vi inte hörts på några dagar.

Sedan kom karriärsvalet. Jag - en halvkass högerback med stor kärlek till klubben och fotbollen. Du - en stortalang med än mer kärlek för föreningen. Det är inte konstigt att andra klubbar vill ha dig. Jag tyckte att du skulle byta klubb redan för 1-2 år sedan för att du skulle växa som person och fotbollsspelare. Sky is the limit för din del. För egen del är Stigtomta min himmel.

Nu är valet gjort och OIK ska vara glada, tacksamma och väldigt lyckligt lottade. För Stigtomta IF finns nu ett stort hål att fylla. Inte bara mellan stolparna. Utan allt du gjort för föreningen med eventjobb, personlighet och med din kärlek för föreningen. Men glöm inte att Stigtomta finns kvar. Jag kommer sakna dig i omklädningsrummet, jag kommer sakna att se dig fotfila fötterna i duschen, jag kommer sakna dina svordomar under matcher. Jag kommer sakna dig.

För egen del hoppas jag att det blir som när vi slutade gymnasiet. Jag tror det blir så. Eller jag vet att det blir så. Olika vägar men vi vet vart vi har varandra.

Lycka till min vän! Du vet vart du har Stigtomta och du vet vart du har mig.
JP

Johan Wallin Sekreterare