Max Andersson

På Glimmaråsen där strålkastarn står, kommer Morlanda in – och motståndet går. De tror att de kämpar, de tror att de kan, men efter fem minuter vill de byta plan. Macke i backen, en riktig vägg, anfallare studsar som mot tegelvägg. De försöker finta men ramlar platt, som Bambi på is – fast utan skratt. David i målet, iskall och sne, plockar var boll som om det vore te. Skott från distans? Han gäspar mest, ”är det där allt?” – ja, det var bäst. Boogie kapten, med blicken av stål, driver igenom och dunkar in mål. Motståndarna jagar men hinner ej med, ser mest ut som koner i träningsled. Och Kelly vår kung, står vid sidan och ler, behöver ej spela – han styr ändå mer. En nick från honom, så höjs vår nivå, medan motståndet undrar vad de gör här då. Coach Jasper vid linjen, lugn men smart, ser allt som händer, läser varje part. Han gör små justeringar, sen är det klart— matchen är avgjord långt innan start. Så lämnar de planen med sänkt moral, medan Morlanda firar total dominansskal. På Glimmaråsen vet alla en sak: kommer ni hit – ja, då får ni stryk rakt av, tack.