Partille world cup - Den sista dansen

Många använder uttrycket “den sista dansen”, men för det här laget känns det mer rätt än någonsin.

Efter många turer fram och tillbaka lyckades vi få ihop ett fantastiskt juniorlag med spelare födda 2007–2010. Många av killarna har spelat tillsammans i flera år, men efter den här sommaren går deras vägar åt olika håll. Några flyttar till handbollsgymnasiet i Lindesberg (Algot & Hugo), Gustav fortsätter till Alingsås och Boström lånade vi in från Borlänge för att kunna göra den här resan tillsammans.

Redan på avresedagen kom ett tungt besked. Erik Jönarp skadade knät dagen innan avfärd och kunde inte följa med. Det var otroligt tråkigt för både honom och laget. Vi önskar honom all lycka med rehabiliteringen och är övertygade om att han kommer tillbaka starkare än någonsin.

Vi tog tåget till Göteborg tillsammans med vårt P13-lag, och redan där började något speciellt.. våra juniorer tog hand om de yngre killarna på ett fantastiskt sätt, både på och utanför planen. Att vi dessutom fick klassrummen bredvid varandra gjorde bara gemenskapen ännu starkare.

Gruppspelet

Första matchen spelades mot ett schweiziskt lag. Vi öppnade matchen fantastiskt och gick snabbt upp i en 8–0-ledning. Vårt kontringsspel var bländande med Henry och Knorring flygande på kanterna och Hugo, Algot, Gurra och Boström som drev upp tempot från nio meter. Motståndarna jobbade sig tillbaka och visade senare att de var ett riktigt bra lag genom att sluta tvåa i gruppen, men vi höll undan och vann med 21–19.

Kort därefter väntade ett danskt lag. Med samma fokus, ett aggressivt försvar och högt tempo gjorde vi en stabil insats och vann med klara 22–8. Alla i laget bidrog.

Kvällen avslutades däremot med en tung förlust, Hugo och Gustav Boström körde fullständigt över oss andra i Plump…

På onsdagen väntade norskt motstånd. De hade uppenbarligen studerat oss och spelade 7 mot 6 under i princip hela matchen. Det blev en märklig och ganska stökig handbollsmatch där vi aldrig riktigt kom upp i nivå, men det visar styrkan i laget att vi ändå lyckades vinna med 12–10.

Dagens sista match spelades mot ett tyskt lag. Då fick vi dessutom fantastisk stöttning från våra P13-killar och F16 bredvid planen. Vilken energi det gav! Vi vann med hela 24–3 efter en riktigt imponerande laginsats. Alfons stod som en vägg i målet. Hugo, Algot, Gurra och Loke sprang sönder motståndarna, Felix och Gustav dominerade på linjen och Henry och Knorring fortsatte leverera på kanterna.

Fyra matcher. Fyra segrar.

På kvällen samlades vi tillsammans med P13-laget för att se Sveriges VM-match mot Frankrike. Erik, en av P13-ledarna, hade ordnat projektor i deras klassrum. Att få se juniorerna och de yngre killarna sitta tillsammans, prata om dagens matcher, skratta och återuppleva veckans alla händelser var nästan finare än själva handbollen. Det är sådana minnen som följer med resten av livet.

Gruppfinalerna

Nu väntade de två tuffaste matcherna i gruppen, Heid och Täby.

Vi vaknade till ösregn, blåst och kyla. Inga drömförutsättningar, men killarna var otroligt taggade.

Mot Heid gjorde vi kanske vår mest imponerande insats under gruppspelet. Trots tufft spel, mycket gnäll från motståndarna och ett rött kort på deras sida höll vi fokus och vann stabilt med 16–8.

Nu hade vi allt i egna händer.

Vinst mot Täby skulle innebära gruppseger.

Det var en fantastisk match. Vi hade knappt tränat tillsammans innan turneringen, men sättet de spelade handboll på var helt otroligt. De lyssnade, hjälpte varandra och spelade med ett lugn och ett samspel som var en fröjd att se. Efter en stenhård kamp vann vi med 17–16.

Sex matcher.

Sex segrar.

Gruppsegrare.

Tyvärr fick vi samtidigt ett stort avbräck när Hugo skadade benet och var osäker inför slutspelet.

Slutspelet

I åttondelsfinalen väntade Lindesberg, ett lag som spelat i elitgruppen och där flera av våra killars tidigare lagkamrat Oscar spelade.

Vi visste att det skulle bli en tuff uppgift.

Matchplanen var tydlig, stoppa deras kontringar och prioritera hemjobbet.

Vi inledde bra och producerade ett okej anfallsspel, men hade svårt att få stopp på dem bakåt. Efter några minuter blev Hugos skada värre och med bara en avbytare kvar blev uppgiften väldigt tung.

Till slut förlorade vi med 26–16 mot ett riktigt bra Lindesberg.

Trots resultatet fick vi beröm av deras tränare för vårt hemjobb och det fina samspelet mellan våra niometersspelare och våra mittsexor Gustav och Felix.

Vi åkte ur turneringen, men jag kunde inte vara mer stolt över det här laget. Vilken moral. Vilket hjärta. Vilken handboll ni spelade under veckan.


Efter uttåget var det självklart för juniorerna vad som gällde.

Nu skulle P13-laget hejas fram. Och vilken hejarklack de fick.

Juniorerna stod bakom de yngre killarna hela vägen fram till finalen och skapade en stämning som man som ledare nästan blir tårögd av. Det är precis det här som gör IFK Hammarö så speciellt. Gemenskapen. Respekten mellan lagen. Att alla gläds åt varandras framgångar.

P13 gick hela vägen till final och även om det blev en förlust där, gjorde de en helt fantastisk turnering.

Tack
Jag är så otroligt glad att vi fick ihop den här resan.

Det är inte bara matcherna jag kommer minnas. Det är veckan tillsammans. Alla skratt. Alla samtal. Gemenskapen. Att få dela den här sista dansen med er.

Ni är ett fantastiskt gäng, både som handbollsspelare och som människor.

Nu väntar nya äventyr för er alla. Jag önskar er all lycka, både på handbollsplanen och i livet.

Tack för en oförglömlig vecka.

Mvh
Coach Pavlos

Elina Petrakos Vice ordförande