Referat: IFK Mariefred Vets - SDE Hockey

Kära läsare! Förlåt!

Lusten är en färskvara när det kommer till engagemang, hockeyn utgör inget undantag, det fattar alla, men för oss amatörskribenter är det helt avgörande, vilket är orsaken till denna publicering dröjt. Inspiration är allt vi har! Lösningen var emellertid enkel. Inspirerad av den elaka styvmodern i ”Snövit” och dennes spegeldialoger lät jag en icke namngiven AI-plattform svara på frågan om vem som de facto skriver världens bästa hockeykåserier. Döm av min förvåning när svaret löd: ”Du, du är den enda som skriver hockeykåserier, för att det är konstigt. Jag känner för dig.”

Sagt och gjort.

Just det, det spelades nån match i den andra sporten, om plats i Mord-VM och man gick ur huse. Det bekom inte oss som förstår att man endast har ett hockeyliv; vi vet vad som viktigt på riktigt. Eller hur, ”Adriano”-Persson?

DM-semi hemmavid och förutsättningarna var glasklara. Vilka vi skulle möta avgjordes sent i söndags och följde den sedvanliga logiken. Tyresö tog emot SDE hemma i fontänen, men flaggade dessförinnan för att semifinalplatsen oavsett utgångskulle tillfalla gästerna givet hemmatruppens grunda djup i laglistan, varpå de sedan gick ut vann matchen och tog sommarlov. Kausaliteten klarnade ytterligare när gästande semifinalisterna inför färden till Hammaren avsåg att dyka upp med åtta man, men infann sig med nära det dubbla. False flag-aktioner överallt (världsläget inspirerar), men låt dom komma, vad ska dom göra? Ingenting hitintills har ju visat sig kunna rubba vårt ”Hall of Fame”-vetslag.

När vi gäspat iväg våra scoutanteckningar i soporna i form av en portionssnus, seketpersonalen anlänt och GM kört din patenterade ”Any given Sunday”-pastisch ställde sig följande motionärer givakt:

Som förstejonglör ”T-Rex Iceberg” (för dagen med två ögon), försvarskvintetten ”Gurgel”, ”The Body”, ”Hellraiser”, ”GM-Asterix” och Magnus Höglund och sist men inte minst som stjärnstoff framåt (utan inbördesordning – vi alla vet ju och matchningen talade sitt tydliga språk):

”Tönne”-”Q:ken”-”Trötter”, ”CCM”-”Roadrunner”-”Sandwich”, och som the cherry on top, “Slowmo”-“PeeDee” (street name)- “Slangen”. Definitionen av komplett ju! Gästerna måste ju dreglat av avund när uppställningarna blev offentliga, med samma skräckblandade förtjusning som en annan mös 1993 när Batman Forever fick premiär. Länge väntade vi bara att dom skulle knacka och samla autografer, men ingen kom. Kanske ville dom spela först, för att se oss på nära håll - ta på magin – såsom jag bar mig åt på den där fjortisfesten 1998 när ”Elin” från ”Fucking Åmal” gjorde entré.

Veni, vidi, vici.

”Trötter” satte en läcker på pass från ”Tönne”. När trissan landade i krysset var budskapet: ”Sätt er ner!”. 1-0 och pappa i förarsätet. Vi låg på, gjorde jobbet och suktade efter mer! Det dröjde en stund innan ”The Body” använde … well, kroppen och löste en behjälplig sargstuds till 2-0. Varför är det alltid opponenternas målvakt som är bäst på planen? Kanske var det därför ”GM” återigen skickade ut våra hommage till Oilers superkedja från 1985, den där var Gretzky låg som en biff mellan Kurri och Tikkanen för ”The Finnish Sandwich”, som den senare formulerade det. Vartenda ”set play” från tekning fungerade sånär innan bomben briserade. ”Slangen” (Kurri) placerade sin stora röv i ansiktet på slipsen, men var ändå spelbar. ”PeeDee” (Gretzky) kvävde sin första impuls (att passa någon bra) och hittade mig (!), ”Slowmo”(Tikkanen), som motståndarna sin vana trogen (undra varför) lämnat utan markering, denna gång nära förlängda mållinjen. Tid fanns (av naturliga skäl), men varken skott eller vinkel. Oddsen emot. Vad att göra? Draisaitl-slapper-snipe ribba in vid första stolpen utan att offret någonsin såg sin lönnmördare? Som Lasermannen utan hatmotiv? Rätt gissat. Stålet klingar än.

Det är oklädsamt att prata om sig själv, jag vet, men vad är det som händer med mitt målskytte? Naturlagarna är satta ur spel. Helvete, det är ju som med damer som är så korpulenta att varje gång dom använder högklackat så hittar dom olja!

3-0 (inte alls det svåraste i hockey att leda med tydligen) och även om SDE:s 16-åriga ”veteran” (hur okysst kan man se ut?) till slut hittade gubbhörnet på ”T-Rex” (varpå ytterligare en nolla för honom frös inne), så var det av akademiskt intresse. Oss utespelare gjorde det ingenting, ”fan rädda den då om det är så jävla viktigt för dig”, tänkte alla, men sa inget.

Detaljerna i korthet.

Som vi försökte jobba in en tredje utvisning för ”Slangen” (helst för slagskott) så denna hade kunnat sälla sig till vår hjälteskara av legender som körts ut från planen i förtid. Seket körde den traditionella 2X15 +2X5 minuters spelklocka (hemmaplansfördel med skämskudde), konceptet som vi är obesegrade med och ”T-Rex” i kassen verkar uppskatta detta särskilt, så han inte behöver träna fys denna sommar heller. Hjärtstartare hann vi leta efter också, när domarna tog sitt ointresse för isvärmning och punktlighet till ny mañana mañana-nivå. Kanske var det bara inkommande Swish som krånglade? Endast den svagsinta jobba gratis!

Den 12/4 sätter vi hursom punkt på neutral plan (yttersta vikt i hockey – jämför med svenska cupen i fotboll) i ishuset i Tumba i Svens anda, när vi ska försöka ta kål på finalspöket från i fjol. Sollentuna förväntas medverka. Vi är optimistiska och hoppas att dom tappat lite sedan Christer Pettersons glansdagar i närliggande Rotebro. Naturligtvis bjussar vi vår trogna följarskara (och alla andra som vill) på de eftertraktade finalplåtarna och alla prenumeranter av denna skrivtjänst kan dessutom få en rundtur i ett eventuellt segerrusigt omklädningsrum för att kyssa bucklan och rycka med någons gamla suspensoar för lite sportmemorabilia.

Hasta la vista, fans och våra mammor! Och grattis på nationaldagen my fellow Finns!

Jocke med kniven

Joel Keskinen Utespelare