Referat: Sollentuna HC - IFK Mariefred Vets

Matchkåseriet

Ett av världens största idrottsevenemang var återigen aktuellt, de ädlaste medaljerna ska delas ut och till råga på allt medverkar alla världens bästa spelare, vilket inte hör till vanligheterna. Onsdag och premiär, puckar ska släppas. OS-ishockey med NHL-spelare? Nej, det var förstås vår bortamatch mot Sollentuna, i någon B-hall till lada om inte ens djur hade accepterat, som världens blickar riktades emot. I alla fall i vårat och våra mammors inre.

En smärre överdrift, men ett mycket bra lackmustest på vilka i laget som tar sitt idrottande på allvar - för man har bara ett hockeyliv! - och vilka som stannade hemma för att se ett ljummet Tre kronor mot Quattro Stagioni, eller vad dom heter, från Milano. Spelarna med stora egon utan hjärta, givetvis. Hur ska man annars tolka det? Sådan är manssläktet också, och många förstår sig inte på solidaritet längre, men skit i det nu, referera till matchen nu din jävla moralist och spara något till dagboken! Okej, sorry. My bad.

”Gurgel” spräckte nollan halvvägs in i första med ett snap i klykan. Utan assist. Det var välkommet för det dröjde och även om vi var bättre så gick högmod nära före fall i egenzon initialt, när vi agerade forcerat och hade svårt att få ut trissan, varpå Sollentuna fick mer anfallstid än dom förtjänade. ”Quken” löste tids nog 0-2 och anspänningen släppte. ”Hej gubbar! Vi kan ju spela!” Ironiskt nog var det våra två halta och lytta som inledde slakten, för om man tittade noga så hade man trott de namngivna ovan deltog i gikt-SM med sina påtagliga knäbekymmer. Rörligheten var ungefär i paritet med Gilbert Grapes mamma eller mitt eget skadefri. Ej vackert. Eventuellt var det någon som passade dem båda också, men protokollet försvann som The Pentagon Papers, så jag harvar i blindo här.

Vi utökade till 3-0 efter ett fult av CCM på passning av, det kommer jag ihåg, mig själv! Sen blev det sjukt på riktigt. ”Obelix”-Jönsson förvandlades plötsligt till en prime-Bobby Orr när han inom loppet av typ fem friska dammade in två pyts och hann dessutom assa ingen annan än, just det, me, myself and I; två av kvällens absoluta huvudkaraktärer, riktiga aurafarmers in action. Vad fan hände? Ingen vet, men det var i alla fall inte ens spelbart hos Svenska spel, för en liten kaffepeng på det hade vält hela nationen!

”Trötter” fick sedan avsluta med att avsluta mot tomt mål, i mål, med ett avslut som gick in som avslutning. Detta efter fint klappklapp av förstaline (Tönne och Psyket), som fram tills det varit ovanligt intetsägande och mest nött botbänken. Kul för dem, men lite synd för oss andra som hade haft mer ammunitionen till att häckla om de gått mållösa.

0-7 summerades och det var väl det. Kanske lite orättvist förvisso att inte nämna Iceberg T-Rex alls, givet en ny nolla, vilket är ju egentligen standarden för honom då han släppt in typ 10 kassar på tre säsonger (det är ganska lite i hockey), men kanske var några av oss fortfarande lite förgrymmade på honom för att han tyvärr var mänsklig på träningen i måndags. Vi kan ju åtminstone få låtsas att det inte är på grund av honom som vi inte förlorat sedan Moses gick i kortbyxor. Men nej, målvakterna får mycket kredd som det är, så det ska vi inte unna honom.

Övrigt då? Jovars. Ett tvåman starkt bortafölje anslöt. ”Doggelito” stod där bandagerad och öppnade båset istället för att sköta sin rehab. Vilket föredöme! Som Robin Williams i ”Döda poeters sällskap": ”Oh Capten, my capten” och allt det där. Magnus Höglund begick säsongspremiär. Kul med en rightare till back för dynamikens skull. Berne och Dammer (låter som tecknad tidningsserie för hipsters) dammades av i laguppställningen igen. Kan hända att det är Österåker borta nästa vecka som är deras verkliga målsättning?

Sen är det svårt att bortse från min egen insats, för jag var fan otrolig och kliniken jag på egenhand satte upp påminde närmast om Gretzkys 80-tal. Eller kanske höll jag bara i pucken för jag inte hann passa, kanske nuddade min fösare till skott backens klubba och kanske snackade jag till mig den är assisten för jag stod närmast domaren när lampan bakom mål tändes … men säkert är, att hårnålarna var många och dessutom så långsamma, att om man inte visste bättre så skulle man tro att dom pågick ännu …

Peace out

Mediamanager

Joel Keskinen Utespelare