Referat: IFK Mariefred Vets - Vallentuna Hockey

”PARENTAL ADVISORY EXPLICIT CONTENT”

Hade någon av oss varit synsk eller ens ägt en spåkula hade den här gamla rackaren till varningstext som prydde 90-talets grymma rapskivor kunnat stå med i matchprogrammet. Tyvärr är det inte ens alla av oss som har några Tarot-kort. Tur då med den sena matchstarten, så att barn- och ungdomslagen redan var klara för bingen hemmavid.

Ni kommer ihåg Asterix och Obelix, eller hur? Den klassiska serietidningen om en nordgallisk by som med sin överlägsenhet står emot romarrikets världsherravälde. Ungefär den premissen kan man överföra direkt på våra förehavanden i elitserien för veteranhockey i Stockholm, där vi representerar en liten stad utanför länsgränsen och där ingenting som den stora, mäktiga hufvudstaden tycks kasta på oss i form av kanonmat har något segerrecept när de tvingas göra kulturresan till Mariefred, ty vi har aldrig tappat en poäng hemma och antalet baklängesmål kan även någon mindre begåvad snabbt räkna ut. För att dra jämförelsen hela vägen så har vi förstås våra egna karbonkopior på seriens huvudpersoner i GM-Rydén och backbjässen Jönsson, den parallellen löser även den minst fantasilösa av er, men mot Vallentuna igår behövde ingen slösa på magisk dryck för extra styrka. Ett serum mot dumhet hade emellertid varit välkommet.

Visst, bristen på serotoni och andra signalsubstanser larmar hos oss alla till mans, solen har inte värmt i månader och snart vankas det Norén-jular med familjen som löken på laxen, men dumheten igår var närmast gränslös och att ens försöka definiera det som hockey blir svårt även för den mest välvilliga av oss.

Is-Kendo kan dock bli en ny innegrej efter padel för alla sexuellt frustrerade mellanchefer och andra knegare vars förebilder är Broadway Bullies. Det kan vi tacka Vallentuna vetsen för, pionjärerna för gränsöverskridande. Kudos dock till gästernas slips som var duktig med glimten i ögat. Är han mån tro den enda hockeyspelaren i Vallentuna utan damp?

Er galliska by ställde i varje fall upp med följande shoguns:

Vid stålramen och maskorna: T-Rex IceBerg (tänk målvakten från Ducks-filmerna)

Defensiven fördelades över sextetten som följer: Kung-Vasa, Seb, Hellraiser, Gurra-G, Doggystyle och sist men inte minst, Obelix2.0.

Avseende våra anfallstriader testade coachen nytt ikväll, när han både tog fram genomsnittsålder och ett personligt tema för respektive enhet. Själv ingick GM i förstakedjan, ”De ärrade” med Tönne och Persson, medan andra, de som skulle ansvara för farthållningen, bestod av Slangen, Quken och Yours truly a.k.a. Slowmotion. Tredje bestod i sin tur av ”barnen”, (spelare födda så sent som -90), ”CCM”, ”Roadrunner” och Mackan d.y. Gissningsvis är dom för unga för att komma ihåg ironins storhetsperiod och vissa referenser kan i en sådan här text också innehålla spår av avund.

Long story short.

Ett lag var mycket bättre och vann, ett annat lag skämde ut sig. Det säger mycket om en målvakt är dålig, men ändå håller nollan. Förlåt Thomas, jag bara kryddar lite.

Fullträffarna inprickade i tur och ordning av doldisarna ”Slowmotion” och Mackan d.y., samt ”Doggystyle” och ”Roadrunner”. Case closed. Och beträffande själva spelet ishockey, det som handlar puck, is och klubbor har vi då redan närmast tömt ämnet, för resten handlade mest om rövhatteriet som övrigt präglade matchen, vilket zebrorna tyvärr inte heller lyckades avhjälpa i tillräcklig utsträckning just kväll. Shit happens. Nå, det väl ingenting vi behöver ödsla mer utrymme på heller för idiotens mamma kommer alltid att vara gravid, som någon med lätt klassförakt någon gång formulerade det.

Vi väljer glädjen!

Mest glädjande just idag var trängseln i seket – tack boys – men undrar samtidigt om det för många kockar och/eller att surret blev en distraktion? Perioder om 15 minuter och en minuters-utvisningar piggade ändå upp och det är förstås glömt om hundra år. Human error. Sådant händer. Tydligen. På plussidan hamnar också kärleksaffären som en av våra mer tongivande spelare har med sina båtar. Det går att lyssna på i timmar när beskriver sitt båtliv, hur han vårdar och putsar dessa, nästan som om det handlade om hans egna avkommor. Så vackert med män som kan vara så öppna med sina innersta känslor. På hela taget var just sådana historier som ikväll lade grunden till uppladdningen och kanske fick dessa kärleksutlåtelser också oss att kalibrera in en optimal anspänningsnivå inför nedsläppet. Kanske kommer sådant också framgent får oss att mjukna, påminna oss om våra sanna kristna värderingar, att vända andra kinden till och om tillräckligt lång tid hinner flyta, kan vi kanske, om bara en handfull år eller så vara beredda att förlåta motståndarna för kvällen då skiten träffade fläkten och veteranhockeyn sög röv.

Vänd blad, sa kungen som knullade snett!

Ciao.

//Mediaavdelningen

Joel Keskinen Utespelare