Matchreferat Gränna - Moheda

Äntligen (!) – som Gert Fylking skulle ha uttryckt det.
Äntligen var det match i Ribbahallen igen, med samtliga tidigare Covid-relaterade begränsningar och restriktioner utflugna genom fönstret. Många är vi som sett fram emot detta. Många är vi också som sett fram emot att få se friska spelare spela en div2-match igen. Helt i linje med samhället i övrigt har GAIS innebandylag (o)turats om att vara sjuka, inte sällan med Covid-viruset i kroppen. Tänk att detta mikroskopiskt lilla virus kan ställa till med sådan oreda.

Nåväl, efter stökiga och svårplanerade träningsveckor kunde coach Lukas mönstra en stor besättning spelare till kvällens viktiga match mot Moheda. En stor men inte helt samspelad och vältajmad skara med den önskade touchen och känslan, skulle det visa sig. Att ett litet skitvirus kan ställa till oreda syntes på flera sätt. Inte minst verkade Moheda också ha drabbats ganska hårt då tränaren Hampus Larsson fick dra på sig matchstället för att laget skulle kunna komma till spel med två femmor. Både han och laget gjorde det med den äran.

Matchklockan hann inte ens bli varm innan första målet gjordes. Mooni fick en smörpass dedikerad Ödeen och drog till direkt. Inga konstigheter. Just där och då tänkte vi nog alla att ”hö hö hö, det kan nog bli en enkel och rolig match det här”. GAIS tog tag i spelet omgående och höll i boll, ställde upp, passade runt, höll i boll, höll ännu mer i boll. Passade runt den ihåliga bollen i cirklar omkring det kompakta och välorganiserade Moheda-försvaret. Allt för att sedan avsluta med skott i täckande försvarsspelare. När bollen väl var i Mohedas ägo så hände inte så mycket, till en början absolut ingenting. Lucas Hallgren, dagens GAIS-målvakt, hade ingenting att göra de första 12-13 minuterna. Därför kan han knappt haft mer än viloplus när Moheda kvitterade på sitt (tror jag) första skott på mål i matchen, efter 14:59. Robin Ödeen visade dock redan i första perioden att han både kan leverera smörpassningar och göra mål. GAIS tog ledningen igen efter 17:29. En ledning som tämligen omgående skulle kvitteras av den för dagen bäste Moheda-spelaren (enligt sekretariatet) Alfred Karlsson som därmed gjorde sitt andra mål för kvällen på ett passivt och lite vilset Grännaförsvar. Gränna vinner skottstatistiken men perioden slutar 2-2. Gränna ägde mycket boll men var förutsägbara och lite långsamma och Moheda kunde försvara sig stabilt, och utnyttja sina kontringstillfällen.

Bortsett från olika namn på målskyttarna kan ovanstående periodbeskrivning användas om den andra perioden också. ”Gränna ägde mycket boll men var förutsägbara och lite långsamma och Moheda kunde försvara sig stabilt, och utnyttja sina kontringstillfällen.”

En viss variation och förbättring skulle den tredje perioden komma att bjuda på. Alfred Bernhardsson, en av alla mogna ynglingar i GAIS-truppen, tog saken i egna händer och tröttnade på status quo-läget när han drog iväg ett riktigt fint och välplacerat dragskott som Mohedas målvakt antagligen inte hann se röken av. Kanske mest för att det inte fanns någon rök att se. Men hårt var det, dragskottet alltså. Oliver Wikström ska äras för assisten.
Efter det målet höll Grännas försvar ihop på ett bättre sätt än i de två första perioderna och var hela tiden lite starkare och tajtare än Moheda även om det inte var med några stora marginaler direkt.

Gränna vinner matchen. Egentligen räcker det med att konstatera det. 3 poäng är det enda som i slutändan räknas, det går inte att komma ifrån. Inte minst i en sådan oerhört jämn och tajt serie som Div 2 är. Notera att ett starkt lag som Moheda nu åkte på sin fjärde raka förlust (varav en i sudden), men ligger trots det på 6:e plats i tabellen.

Matchens lirare blev Filip Simonsson, mest för att han inte blev utvisad en enda gång ?
Skämt åsido, Filip är en backklippa som är bra även när han egentligen inte verkar vara det. Han är både en offensiv kraft och inte minst är han en mästare på att rädda upp situationer som uppstår av såväl egna som andras misstag. Alltid pålitlig.
I Moheda gick priset som matchens lirare till tvåmålsskytten Alfred Karlsson, en pålitlig sniper för kronobergarna.

Den här matchen går ju inte till historien som en av de vackraste och mest sevärda innebandymatcherna. Men vet ni vad? Det kvittar fullständigt. 3 poäng är betalningen för allt slit och det är i slutändan det enda vi kommer ihåg och det är poängen som syns i tabellen, inget annat. GRYMT bra jobbat ikväll grabbar, allihop! Att ha förmågan att vinna matcher även när det är mycket som inte stämmer, DET är karaktärsdraget hos en vinnare. Det är karaktärsdraget hos GAIS!

Undertecknad känner sig minst lika ringrostig som flera av spelarna, det ska erkännas. Så ni får ta ett matchreferat och speakerinsats som båda känns genomförda på uppstuds, med visst jämnmod.

8 matcher återstår. 24 poäng kvar att kriga om. Ingen kommer kriga ner oss, någonsin.

Så, vad lär vi oss av det här?
• 3 poäng är det enda som räknas
• Utseendet spelar ingen roll (borde gå att applicera i fler sammanhang)
• Vi ger oss ALDRIG

Vi tackar även kvällens matchsponsor som var "Pir Kro"

Rickard Carlsson