Matchreferat Forserum-Gränna

Hör nu på go vänner så ska jag för er berätta…..
Så börjar den första textraden som Astrid Lindgren så poetiskt (nåja) skriver om den lille illbattingen Emil i Lönneberga som i just denna visa beskrivs hissa upp sin lillasyster i flaggstången. Hujedamej, Sånt Barn Han Var, är visst sångens titel. Det där med hujedamej känns inte direkt 2000-tal. Men innebörden är nog tydlig. Den där Emil var en liten rackare som i mångt och mycket gjorde vad som föll honom in. Visserligen full med kärlek och värme, men busig och oberäknelig (och illbattig, vilket är ett annat roligt gammalt ord) till max, kan man lugnt säga att han var. Ungefär där någonstans landar jag i associationerna efter kvällens fredagsmys i Forserums sporthall. Där fanns nämligen ett lag som karaktäriseras av mycket värme, kärlek, beslutsamhet och en obändig lust och vilja att göra lite vad som faller dem in.
Rätt gissat, vi snackar GAIS. Vi snackar GAIS div 4, som kvällen till ära drog sig upp till det småländska höglandet för en stunds fredagsmys i en trång liten skokartong till sporthall. Eller förresten, GAIS gjorde en Emil, man hissade upp Forserum i flaggstången, stod sen lugnt och såg dem hänga där på svaj (för att fortsätta travestera sångtexten).
Det fanns något i det här laget ikväll som behöver belysas. Vadå belysas? Ok, säg så här: Den värme, kraft, beslutsamhet och fokus det här gänget besitter är helt magisk. När allt sitter på plats samtidigt kompletterar det själva innebandykunnandet på ett så galet snyggt sätt så man blir tårögd. Innebandykunnande i sig själv är bara 1 av alla tusen saker som måste på plats för att skapa ett framgångsrikt lag. Det är när ALLT detta (och kanske mer) sitter på plats som magi skapas. Ikväll såg i alla fall jag en tydlig skymt av den där magin. Redan på uppvärmningen syntes det att det här kan bli bra. Skotten satt på mål, glädjen var tydlig, samarbetena funkade och passningarna satt där de skulle. Snacket i omklädningsrummet handlade mycket om fokus, om att göra jobbet hela matchen och skita hur dåligt eller bra Forserum var/är. Vi har vårt jobb att göra och det var det allt handlade om. Mycket tydligt. Redan från början. Ingen tvekan.

GAIS kom till start med tre femmor (varav en ryssfemma) Ska utveckla lite mer längre ner. Ni som fattar fattar.

GAIS vann matchens första tekning och städningen hade påbörjats. Gränna börjar äga boll och ”känna på’t”. I en sån här liten hall är det väldigt små marginaler mellan att ena stunden spela försvar för att 0,5 sekunder senare befinna sig i helt andra änden av planen och spela anfallsspel. Det blir ett helt annorlunda spel jämfört med vad som erbjuds i Polkaborgen. Det är faktiskt stor skillnad. Gränna bemästrade dock denna skillnad redan från början på ett stabilt sätt och behövde inte ”känna på’t” så länge för att ha kontroll på läget.
1-0-målet kom efter ett par fina direktpassningar på ett lika fint direktskott av Casper. Direktskott är för övrigt nyckelordet när man spelar i en skokartong. Det är en bidragande orsak till att det blir succé istället för fiasko. Jag noterar nu i efterhand när jag läser mina små anteckningar från matchen att väldigt många av målen kom efter direktskott. Nyckeln till både framgång och frihet.
Efter att Gränna fortsatt att snurra runt de stackars forserumarna blev de till slut tvungna att ta en utvisning. Det resulterade (som vanligt) i att man planerar ett uppställt, ganska statiskt spel. Det fungerar INTE i en skokartong, så kan man säga. Den täta boxen som bildas framför mål blir tätare än kinesiska muren och släpper inte igenom någonting, inget alls. Så nu har vi lärt oss det. Mer effektivt blir det med snabba passningar, mycket rörelse och sidledspassningar. 2-0 kom efter ett mycket fint anfall där Adam Karlsson passar hela vägen (nu är ju inte jättelångt i den här hallen) från bakom mål till mittplan där backklippan Niklas Olsson står placerad och lägger iväg en mycket välplacerad boll som varken målvakten eller de bolltittande och vilsna höglandstomtarna hinner få en skymt av. Resten av perioden blir en enda lång uppvisning i effektivitet, rätt inställning och skott på mål och inte minst: Cirkus Oliver Wikström. Nu kan jag ha fel, men jag tror inte det. Casper, som för övrigt är en synnerligen intelligent spelare, fick 4-0-målet av domarna men jag är ganska övertygad om att Oliver gjorde det. Han gjorde också det 3:e och 5:e målet, delvis på helt eget initiativ. Man kan säga att det inte var lönt för någon stackars back att komma och jiddra med honom på hans vänsterkant. För den var hans. Bara hans. Där fick han sitta under sin korkek, lukta på blommorna och göra lite som han själv ville. Emellanåt hissade han upp en och annan back i flaggstången. Inte föraktfullt på något sätt, bara sådär vänligt men bestämt så att det inte rådde några tvivel om vem som bestämde. Typ så.
GAIS vinner perioden med 5-1. Snacket i periodpausen handlar mest om att behålla fokus.

Andra perioden börjar med att båda lagen får ett antal chanser de första minuterna. Forserum inser att de måste göra något annorlunda för att rubba GAIS och de försöker verkligen, och periodvis lyckas de störa med ganska hög press. Men efter sisådär 7 minuter av andra perioden faller de ihop. Målen rasslar in. Adam, Casper, Hampus, Rasmus och Elias gör varsitt mål innan halva matchen är spelad. Elias mål förresten. Vi måste prata om 10-2-målet. Så löjligt vackert. Oliver som alltså ägde sitt offensiva vänsterhörn ser ut att stå och drälla med bollen (det kan ha hänt förr). Men icke. Den blicken han har när han levererar bollen snett inåt banan är ingen tillfällighet. Det direktskott som Elias levererar från nästan halva plan i högerbacksposition rakt upp i nättaket är heller ingen tillfällighet. Jösses (eller för all del: hujedamej) vilket mål.
Andra perioden vinner GAIS med 6-2. Snacket i pausen handlar mest om att behålla fokus.

Tredje perioden behåller GAIS fokus. Forserum gör verkligen allt de kan för att åstadkomma något. Så låt oss istället prata ryssfemman. Kommer ni ihåg The Big Red Machine under ledning av Victor Tichonov. Minst hälften av er gör väl inte det, så youtube it. Det var på den tiden ingen (INGEN) kunde rå på den ryska hockeybjörnen. Kedjan i landslagets förstafemma bestod av Krutov, Larionov, Makarov. Backarna Fetisov och Kasatonov. Det sista målet ikväll gav oss som såg det tydliga vibbar av den ryska maskinen. Bollen gick som på ett snöre, back till back, vidare i en diagonal upp i anfallszon, tillbaka med två snabba passningar (direktpassningar) som Casper avslutade i mål. Det var inget mindre än en ren avklädning. Det var så larvigt snyggt så alla borde fått se det. Vi som var där kan i alla fall prata om det i framtiden, för vi såg det med egna ögon. Vilket galet mästerverk.

Så, vad lär vi oss av det här:
- VI får inte glömma att åka tillbaka och plocka ner forserumspojkarna från flaggstången.
- På måndag är det träning igen. Då har denna match aldrig ägt rum.

Rickard Carlsson