Från kaptenen!

Okej mina vänner!

Innebandy är inte alltid kul, speciellt inte när man förlorar och är inne i en tyngre period. Man spelar ju för att det är roligt och roligt är det ju när man vinner! Det har vi ju alla listat ut😊

Nio matcher återstår av den första säsongen som GAIS någonsin deltagit i på denna nivån. Det har inte funnits ett herrlag högre upp i seriesystemet(mig veterligen) någon gång tidigare, så sträck på er Boys! Redan där ska vi vara stolta över oss själva. Det är iallafall jag!

Jag och även ni visste att detta skulle bli en tuff resa, en resa med många tuffa möten mot betydligt bättre lag än vi tidigare mött, och så är det också. Vi straffas på ett sätt som vi tidigare inte har gjort på våra misstag! Precis så som det ska vara i en serie högre upp. Vi möter mer spelskickliga lag där alla spelare håller en hög nivå, där spelideer och dylikt blir matchavgörande! Precis som det ska vara i en serie högre upp.

Har reflekterat en hel del efter matcherna som vi förlorat den senaste tiden och kommit fram till att jag själv, jag måste steppa upp en nivå, våga mer, bli matchvinnare, visa vägen och liknande. Jag menar, jag är kapten, jag måste visa vägen. Har jag tänkt.

Sen slog det mig att det kanske är det som är felet lite. Vi vågar inte när det väl kommer till kritan, det är som att en osäkerhet infinner sig hos var och en av oss. En osäkerhet som gör att vi inte tycker det är så kul att spela innebandy, trots allt.

Det är någonstans där som vi får börja hjälpas åt, bli lite mer kaxiga, tro på de vi gör, berömma varandra, våga mer helt enkelt! För vi är ett gäng duktiga innebandyspelare, det vet iallafall jag! Vi kanske bara behöver påminna varandra om de ännu oftare, och framförallt påminna oss själva om det.

Vi har haft en otrolig oflyt med skador och sjukdomar den här säsongen, vilket har gjort att vi inte kan spela ihop oss. Det är såklart jättetråkigt, men vi kan inte påverka såna faktorer. Vi kan bara påverka det vi själva gör.
När vi summerar säsongen senare så vill jag känna att jag har haft kul och att jag vågat vinna, se tillbaka på snygga assist, finter och mål, härliga segrar och skratt. Så det har jag bestämt mig för att göra mitt yttersta för. Det är de minnena jag vill ha från GAIS första säsong i Div2, för vi tillhör det gänget, som lirat högst upp i seriesystemet i GAIS historia, stort!?

Så med start imon försöker vi få lite fart på grejerna igen, se det som en liten nystart, för laget men framförallt för var och en av oss? Imon vill jag se självförtroende. Tro på er, för det gör jag!
Vi ses imon på träningen mina vänner(ni får ta att det blev lite rörigt)?
/El Capi