Vi behöver er ledare, eldsjälar och föräldrar!

Vi behöver er ledare, eldsjälar och föräldrar, utan er går det inte!

Två år av pandemi har gett stora efterdyningar.
Ideella idrottsföreningar överlag kämpar idag med att behålla sina ledare och engagerade föräldrar.

Vi Fanna BK har i år växt i antal medlemmar, det flyttar in fler till Enköping och tyvärr läggs lag runt om i länet ner och vi får med det fler fotbollssugna spelare till oss.
Här har jag sagt under min tid som ordförande att ALLA är välkomna till oss, det håller jag fast vid. Vi ska vara stolta över att vi växer och att man vill spela i Fanna BK. Det ska vara full fart och mycket fotboll på Fanna IP.
Tyvärr finns det en baksida som måste lyftas igen, jag har varit inne på det förr, vi behöver fler ledare och fler föräldrar som kan hjälpa till, fler av er eldsjälar. Här har vi en utmaning som jag menar egentligen inte är alltför stor och betungande, och egentligen borde vara ganska enkel att lösa. Är vi fler som engagerar oss så behöver insatsen i sig inte vara så stor, tvärtom. Den lilla extra insatsen kan betyda väldigt mycket för våra barn, en enskild spelare, för ett lag och för en förening vår förening!

Jag har en vän som jag lärt känna via mitt arbete, Helena, som också brinner för föreningslivet precis som jag. Idag jobbar hon dessutom som föreningsutvecklare. Jag vill dela hennes minne som hon upplever det att det var förr. Jag kände så väl igen mig i detta men inom andra sporter, där jag fick så mycket stöd av andra föräldrar och ledare runt om som var och blev stora förebilder för mig, förutom min egen pappa och farfar som betytt mycket i detta.

Detta är Helenas berättelse:

"Jag minns själv när jag var 8 år.
Jag stod där i skidbacken och hade precis kommit ner från ett åk.
Sista porten hade jag gränslat över och bindningen hade löst ut.
Jag var besviken.
Det var mitt sista åk innan jag skulle tävla nästa dag.
Mina tre tränare var alla på plats, det var Milles pappa, Åsas mamma och Peters storebror Claes.
Claes var grym, han var min stora förebild.

Jag blickade upp i backen.
Träningen var slut.
Då startade liften igen och Claes ropade upp till de andra tränarna att jag skull köra ett sista åk.
Även om Lisa och Sanna vara mina största konkurrenter på klubbmästerskapen plogade deras pappor gladeligen banan till mig.

Jag stakade mig bort till liften, i kväll var det pappa som körde liften!
Han visste att jag var missnöjd och kom ut och gav mig en kram och en klapp på axeln ”kom igen nu, du fixar det här”

Åket gick okej.
I målfållan stod Kajsas mamma, som var med på alla våra träningar.
Hon hejade som om jag tagit VM guld.
Jag minns fortfarande hennes hemsnickrade ramsor och glada hejarop.
Vi var alla fantastiska i hennes ögon!

Träningen var slut, det hade börjat snöa.
Kalles mamma hade bakat kanelbullar till alla.
Det var varmt och vi skrattade och jag minns att jag redan då längtade till nästa träning.

Det är många år sedan nu, jag kanske inte minns att rätt, kanske är min bild lite drömsk.
Men det är så jag vill minnas det.
Det är så jag kommer ihåg det.

Jag minns ingen tidsbrist, jag minns inte en massa andra åtaganden som var viktigare än just min träning eller just min tävling."
_______________________________________

Det är väl så här vi vill att alla våra barn och ungdomar ska få känna och minnas. Omgiven av gemenskap, engagerade föräldrar, syskon och ledare runt om. Eldsjälar. Att bli sedd, och tillhöra en gemenskap.

Jag ska absolut erkänna mitt i allt mitt engagemang, hur jag själv idag duckar, när den överfulla inkorgen svämmar över med mail från barnens olika aktiviteter. Ja mina barn har både handboll och hockey utöver fotbollen. Jättekul, men, jag ser mailet med den stora rubriken och de många utropstecknen.
Det ser nästintill desperat ut, som ett rop på hjälp…
”FÖRÄLDRAR VI BEHÖVER ER !!!!”
Rubriken skriker argt åt mig, jag kisar, blundar lite och hoppas att den ska försvinna.
Jag ångrar att jag öppnat mailen just nu.
Jag tittar på klockslaget, 2 min sedan det skickades ut.
Åh nej.
Tänk om jag svarar på det först.
Måste jag hjälpa till då?
Har jag tid till det?
Kan jag verkligen boka upp mig på mer? Hinner jag baka, kan jag stå i kiosken då, skjutsa, torka svett i handbollshallen, sitta i sekretariatet, vara matchvärd, sälja bingolotter.
Ja, klart jag gör, men inte samtidigt:-) Det är en prioritering jag behöver göra.

Kraven utifrån har ökat samtidigt som resurserna saknas.
Föreningar förväntas drivas som företag samtidigt som man vill bibehålla föreningarnas fördelar.

Den ideella föreningens uppbyggnad har rasat lite. Vi måste hjälpas åt att bygga upp den igen.

Idag jagar vi bidrag i form av pengar men det mest värdefulla bidraget en förening kan få är din tid och ditt engagemang.

Utan ledare, eldsjälar och föräldrar, är vi ingenting!

FÖRÄLDRAR VI BEHÖVER ER!!!

En liten liten insats kan göra ofantligt mycket, om vi bara hjälps åt. Vi gör det vi är bra på och utifrån våra egna förutsättningar. Vår förening behöver er alla.

Hör av dej till mig om vad just du kan hjälpa till med.

Ha en riktigt härlig helg!
Varma hälsningar
//Jeanette