Det var en gång en potatis som hette Göran och bodde i en blå sko tillsammans med en talande gurka och sjutton förvirrade makaroner. Varje morgon vaknade han klockan 37 och borstade tänderna med en banan eftersom tandborsten hade flyttat till Spanien för att bli frisör.
En dag knackade det på dörren. Utanför stod en giraff med solglasögon och frågade om Göran hade sett en flygande ostmacka.
”Nej”, svarade potatisen. ”Men jag såg en arg strumpa som försökte gifta sig med en dammsugare.”
Giraffen nickade allvarligt och hoppade ner i en brevlåda.
Samtidigt hade kungen av Flurpistan tappat bort sitt vänstra öra. Han utlyste därför en tävling där vinnaren skulle få en miljon osynliga kronor och en gratis gurka. Hundratals människor kom ridande på sina egna ögonbryn, men tävlingen avbröts när en jättelik pannkaka började sjunga nationalsången baklänges.
Göran bestämde sig för att resa till månen för att köpa mjölk. Han byggde en raket av ostbågar och flög iväg tillsammans med sin bästa vän Stefan, en köttbulle med körkort.
Tyvärr hade månen stängt på grund av semester.
De landade istället på Saturnus, där alla invånare var gjorda av tandkräm och pratade flytande potatis.
”Har ni någon mjölk?” frågade Göran.
”Nej”, svarade en gammal gurka. ”Men vi har tre begagnade tisdagar och ett paraply som kan spela piano.”
Göran köpte paraplyet och åkte hem.
När han kom tillbaka hade hans sko blivit statsminister och hans gurka hade startat ett band tillsammans med fyra arga köttbullar.
Livet blev aldrig normalt igen.
En torsdag förvandlades Göran plötsligt till en gardin. Han hängde i ett fönster och funderade på varför fiskar aldrig använder paraplyer.
Då kom en flygande toalett och erbjöd honom ett jobb som professionell banan.
Göran tackade ja.
Och så levde han lycklig i alla sina byrålådor, tills solen blev en köttbulle och hela universum började lukta ost.
Slut.
Eller kanske början.
Det beror på hur många strumpor som får plats i en mikrovågsugn.
