Tung torsk mot värsta rivalen

Det var derbyt med stort D. Borta mot kombatanten Ränneslöv. Hett, prestigefyllt och mycket på spel. Byns ära på spel. Simon Axelsson debuterade för YBK men Emil Axelsson och Pålsson saknades kraftigt. Matchens första 20 minuter var Ysbys bästa för året. Kalle snurrade friskt med sin back och hittade Noak perfekt i boxen. Tyvärr seglade skottet fem meter över och det tänkta jublet blev till ett unisont NEJ! Ränneslöv tog över allt eftersom. YBK fick inte tag i spelet och hemmalaget dominerade sista 20. Med fem jävla sekunder kvar fick Ränneslöv frispark. Jag kände på mig att allt skulle skita sig och så blev också fallet. Bollen damp ner i det tomma målet och paussignalen kunde gärna kommit 10 sekunder tidigare. Andra halvlek blev ett spel i ingenmansland. Vi försökte men lyckades inte störa det stabila hemmalaget, de försvarade sig väl och kontrade med bravur. Tvåan kom just efter en kontring med kvarten kvar. Vi deppade men gav inte upp. Istället kastade vi allt vi hade framåt och lyckades skapa lite tryck. Reduceringen kom genom Fredrik Persson som kallt rullade in bollen efter ett friläge men tiden var för kort för att vi skulle hinna med ett sista mål. Ränneslöv vann rättvist. Vi hade behövt ett mål under vår första halvtimme då vi var det bättre laget. Tyvärr var vi alldeles ofarliga och ingen av våra tolv hörnor sårade Ränneslöv mer än en mygga kan såra ett lejon. Ivarsson som är uppvuxen med rivaliteten i blodet deppade monstruöst efteråt. Är orolig för honom. Ni som ser honom får gärna ge honom en spontan kram. Nu väntar 10 dagars uppehåll. Kasper ska på Sweden Rock. Pålsson löptränar och Kalle ska få tolv nya tatueringar. Efter regn kommer sol och det kommer alltid en annan dag! Kämpa Ysby. Herrlaget 0kommentarer

Octopussy is back!

Under säsongen 2015 charmade Harry Bolmgren hela södra Halland med sitt luriga, aviga och fyndiga spel på högeryttern i Ysbys elva. Den gänglige och mycket talangfulle mittfältaren spåddes en lysande framtid och ryktades tidigt till AIK:s ungdomsorganisation när olyckan var framme. I en bortamatch i Halmstad kom Bolmgren fel i en närkamp och hela knäet flyttade sig våldsamt till en ytterst onaturlig position. Skadan kom olägligt och var en tragedi för Bolmgren som vid skadetillfället precis återhämtat sig från ett fall från en tjur med tillhörande hjärnskakning. Nu två år och sexton knäoperationer senare verkar Bolmgren junior på vara på väg mot comeback. Bolmgren med smeknamnet Bläckfisk kommenterar sin stundande återkomst såhär inför ett fåtal journalister på Munkavallen; "Det har aldrig varit någon tvekan egentligen. Jag har hela tiden velat komma tillbaka och nu - äntligen - känner jag att kroppen håller. Det har varit mängder med rehab. Knäböj på Bali, operation i Norge, ytterligare operationer i USA och nu till sist tillbaka till Ysbys gröna matta". Vad kan du bidra med? "Jag kommer ta det lugnt. Jag känner ingen tidspress men om knäet håller och kondisen kommer ifatt så hoppas jag kunna bidra igen. The sky is the limit". Vilka förhoppningar har du? "Först och främst att spelarfruarna är välkomna på våra fester (jag är singel) men också att comebacken går bra. Jag har verkligen längtat! Vi önskar Bläckfisk varmt välkommen tillbaka i Ysby BK! Herrlaget 0kommentarer

Simon Axelsson till Ysby

Mitt under brinnande säsong hämtar Ysby BK in ett spännande nyförvärv då Simon Axelsson skriver på för klubben. Simon som är en LFK-produkt har tidigare representerat YBK men också spelat i Walldia och i Knäred. Axelsson beskrevs i tidig ålder som en av Laholmsfotbollens största talanger och gör nu en sista satsning mot allsvenskan med Ysby som ett steg på vägen. Vi fick tag på Bosse Åkesson som via långa förhandlingar fick affären i hamn sent på fredagskvällen. Hur har tankarna gått senaste veckan gällande Axelsson? "Det har varit mycket upp och ner. Det har varit utvecklingsbidrag som skall betalas till moderklubben, signing bonus till Axelsson och agentavgifter till nån skum typ utanför Preem. Mycket att stå i men till sist fick vi det i hamn". Några summor? "jag vill vare sig bekräfta eller dementera uppgifterna på flashback att vi gick in och betalade parkeringsböter för 2700kr för att få signeringen". Vad kan publiken förvänta sig av Axelsson? "Jag tror att vi kommer se en än bättre Axelsson än vid förra sejouren. En lirare med fina fötter, strålande spelsinne och bra näsa för att snappa upp lösa bollar. Dessutom extremt vältränad. Kommer bli ett lyft". Vilken position kan han spela på? "Det är tränarens uppgift att bestämma men jag ser honom som defensiv innermittfältare och tränaren får helt enlelt lyssna på mig". Axelsson själv gick inte att nå för en kommentar men väntas bli spelklar inom 14 dagar. Herrlaget 0kommentarer

Blankt set mot Laget från havet!

Till hemmamatchen mot luriga Haverdal hade YBK ett antal tunga pjäser tillbaka i truppen. Coach Axelsson tog plats i backlinjen, Noak gjorde efterlängtad säsongsdebut och Kalle var tillbaka efter avstängning. YBK fick problem direkt. Layth skulle göra debut i kiosken men hade vare sig skjuts, grillvana eller någon större erfarenhet av griskött och hela samlingen fick förskjutas i en kvart för att få rätt på Munkavallens magiska burgare. Vi tog det rätt lugnt under samlingen. Pålsson skulle komma sent, Kasper sörplade kaffe och Jimmy Ivarsson blev glatt överraskad när han insåg att han inte alls blivit petad. Vi bestämde oss för att försöka få till lite längre anfall, spela med Noak i fri roll på mitten och låta Rusht likt Håkan Mild, som vanligt löpa box till box. Kalle diskuterade mest folks vanor på nätet och Pålsson dök upp en kvart före avspark och gjorde några små ruscher som uppvärmning. Vi inledde med att försiktigt rulla runt bollen och det tog ungefär två minuter innan vi såg hur Haverdals nummer tio accelererade och gav hela idrottsplatsen hicka. Hans snabbhet var helt sjuk. Han var så startsnabb att en snabb mittback som Emil Axelsson såg långsam ut i en löpduell. Jag och Snoddas tittade på varandra och insåg att det här skulle bli tufft. Själv var jag före matchen sjukt besviken över att ännu inte vara redo för spel. När jag såg tians minst sagt spänstiga löpsteg var jag snarare lättad att jag inte var på planen. Med en Magnumrevolver hade jag kunnat stoppa honom. Annars förmodligen inte… YBK hade inledningsvis flyt. En boll flög mot backlinjen och nummer tio blev fri. Domaren dömde offside lika tveksam som logiken hos en bebis. Vi slog frisparken och anföll på kanten. Dorlind hittade Pålsson som stampade lite på bollen. Gjorde en fint och en spelare försvann. En till och en annan försvann. ”Spela höger” skrek Snoddas. ”Skit i det du” tänkte Pålsson och vände ytterligare en gång. Tre man väck och Pålsson avlossade högerdojan. Pang. Som en handgranat vid målvaktens bortre stolpe. Klass. Drömmål. Hemmaledning. YBK jobbade vidare. Noak hämtade boll och var hela tiden spelbar för hemmalaget. YBK vann boll och lirade ut till Kasper – för dagen kapten, då Olsen satt på bänken och masserade sitt lår. Kapten Kasper drog en vänsterpassning som Kalle kom först på. I friläge med målvakten var Kalle iskall och YBK ledde nu med två kassar. Nu började bortalaget spela upp sig men nummer tio bytte ut sig själv med orden ”jävla skitsport” och Axelsson och company kunde andas ut. Roligaste situationen var när bortalagets ytter fick ett skott rakt i ansiktet och blev avblåst för handboll. I paus var vi positiva. Till och med Pålsson var på glatt humör men hann såklart klaga på matchkläderna och det faktum att svart är för varmt att spela i. Axelsson tuggade tuggummi och Kalle Karlsson drabbades av någon form av septisk chock efter att ha sprungit i djupled minst tre gånger för mycket. Andra halvlek inleddes med en hamburgare från Layth i kiosken. Den smakade lysande. Efter en kvart hade YBK tagit över och Kalle terroriserade bortalagets vänsterback. För backen var Kalle vad Jimmy Åkesson är för Stefan Lövfen. En mardröm som bara vägrar försvinna. Gång på gång kutade Kalle förbi och den tappre men slutkörde backen fick slita ont för att överleva. Efter ett fint anfall på kanten nådde Kalle fram med en passning till Pålsson som dök upp och dunkade in sitt andra för kvällen. Just Pålsson och Kalle gjorde sin första match för året och deras eviga kärleksrelation var lika stark som vanligt. Kalle löpstark, rörlig och hysteriskt ettrig. Alltid på språng och alltid jobbig för motståndarna. Pålsson nickstark och lurig. Skarvar, vrider och vänder. Låter Kalle springa och dyker upp när det som mest behövs. Nu tappade det trötta bortalaget både humör och kampvilja. YBK tog över helt och hållet. Det var spel mot ett mål. Axelsson sprang in fyran efter en perfekt hörna av Kalle som därefter lämnade plats åt Abdullah på planen. Vi på bänken gav Kalle syrgas, insulin och peppande ord. Femman kom också på hörna och Noak fick kröna sin insats med ett fint mål. Kort därefter gav nämnde Noak upp med orden – ”jag känner inte mina ben längre”. På vänsterkanten huserade Theo och stod för matchens mest magiska insats. I en klassisk femtiofemtioduell satsade Haverdals kapten en miljon procent i en närkamp. Den försiktige, hale och avige Teo petade i exakt rätt tiondel till bollen och decenniumets vackraste tunnel var ett faktum. Publiken jublade och kaptenens skam var obehaglig för oss utanför att beskåda. Teo fortsatte framåt och spelade in bollen till William som satte sitt första mål för Ysby sedan ankomsten från LFK. Sex mål mot noll och fint spel under större delen av matchen. Segersång, svettiga tröjor och välförtjänta leenden efter en tung period. Sjukt orättvis förlust mot SBK, mirakel mot Roj Ava och sen en heroisk insats mot Vapnö som tyvärr gav noll och inget i poängkolumnen. Därför var segern oerhört efterlängtad. Dessutom kunde YBK spela ut. Ett antal fina anfall. Klackar, dribblingar och sköna upprullningar. En pigg Pålsson, en Ivarsson som likt en hackspett på en telefonstolpe hackade på allt och alla samt en Dorlind som inte satte en fot fel på hela matchen. Premiärmål för William och pigga inhopp från Teo och Abdullah. YBK jublade och Layth lät meddela att kiosken sålt hamburgare för en kvarts miljon under matchen. Axelsson begav sig iväg på jakt efter en albinoälg och Kasper skrev autografer till suktande supportrar. Abdullad flinade åt den Ysbyitiska traditionen att slå kullerbytta och William ville ta med sig matchbollen hem efter sitt mål. Solen gick ner, vinden låg stilla och någonstans i Sverige satt bortreste Bosse Åkesson och försökte hitta matchresultatet på Google. Vi hänger med! Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

En drake lyfter i motvind!

Ysby reste till Sannarp med en frånvarolista lika omfattande som Clark Olofssons brottsregister. Målskytten Pålsson saknades på topp, kapten Olsen skadad, undertecknad skadad, backvikarie Persson hemma med Ebola och målvakten Dennis borta. Dessutom satt Ysbys bäste, Emil Axelsson med som reservmålvakt eftersom han hade en bristning i ljumsken som omöjliggör spel närmsta veckorna. Anledningen var enkel. Vår ersättare för Dennis – räven Allard – har en något skör höftled och det var osäkert om han kunde stå. Edvin Franzen fick göra årsdebut på backen, Kalle och Oscar lirade på topp och nykomponerade mittlåset Kasper Persson och Filip fick i uppgift att hålla koll på det sargade laget. Om man har fördomar om division sju så kan det lugnt sägas att matchen och tillställningen som sådan helt och hållet infriade dem. Roj Ava började i frenetiskt tempo – de hade minst fem avbytare - och gick framåt i värmen. På sidlinjen stod en icke ombytt truppmedlem som vinkade såväl för inkast som offside och annat. Domaren som skulle spela en minst sagt stor roll under dagen var något orörlig och det vilade en smått aggressiv stämning hos hemmaspelarna mest hela tiden. Efter 20 minuter började Ysby ta över och skapade ett antal fina lägen. Oscar lobbade, Kalles hörnor var ack så nära och det var en tidsfråga innan kassen skulle sitta. När den kom var det oväntat. En hemmaspelare slog en blind hemåtpass till den för stunden extremt trötte Kalle Karlsson som helt fri med målvakten var iskall. Bortaledning och kramkalas. Sen började kaoset. Kalle Karlsson jagade hem för att täcka upp på kanten. Satte en perfekt glidtackling. Domaren blåste frispark och hela den 12 man stora publiken vrålade ”NEJ”. Domaren kände nog för att ”make a point” och visa att han verkligen var stensäker på att bollen INTE träffades först och gav Kalle ett gult kort. Några minuter senare viftade den självutnämnde assisterande domaren med flaggan. Spelet stannade då domaren blåste. Ingen fattade varför. Varpå domaren stegade fram till Kalle som blivit riven – som av en katt – över hela armen. Kalle visade upp armen och självklart blev han utvisad. Ingen fattade något. Assisterande domarens vinkning var ett mysterium. Utvisningen helt osannolik. Plötsligt var det match igen och Roj Ava anade poängchans. YBK bevakade men med 30 sekunder kvar av halvleken gjorde Roj Ava kvitteringsmålet bakom en chanslös Allard. I paus var det deppigt men Ysby lovade varandra att aldrig ge sig och att vänta på rätt läge. Jakob Johlin kom in på kanten och YBK satsade på kontringar. Det var jämt och hårt ute på banan. Roj Ava kastade sig in i närkamper men aldrig med några påföljder. En hemmaspelare kom med dobbarna rakt mot utrusande Allards ansikte och spelet stannade såklart upp. Ett mordförsök är bästa sättet att beskriva situationen. Problemet var bara att domaren inte såg det så. Hur han såg det vet inte ens Gud, Allah eller Buddha. Bollen studsade mot målet och Filip Svensson som enda varelse på hela jordklotet förstod att målet skulle gälla ifall bollen passerade linjen. Svensson trotsade sin trötta kropps alla plågor och rensade. Strax därefter blev Allard överfallen igen. Fyrahundra dobbar rakt mot kroppen. Palaver som slutade med Ysbyspelvändning. Domaren blåste av mitt i fritt anfall. Skälet var att en hemmaspelare låg utanför planen och kved. Nästa gång Roj Ava hade bollen frågade jag domaren om han inte kunde blåsa av, eftersom vi hade slut på vatten i våra flaskor. Han gillade inte det skämtet. Med 20 minuter kvar fick Kasper Persson tyvärr hjärnsläpp och bröstade bollen förbi utrusande Allard. Hemmaledning och minst sagt gamnacke hos Ysby. Undertecknad fantiserade om att tortera Kasper, som i ren frustration höll på att hänga sig i nätet. YBK är dock laget som aldrig, aldrig ger sig. Rusht Massad och Jimmy Ivarsson sprang minst fyra mil tillsammans och YBK fortsatte anfalla. Tog över tillställningen. Jonte missade ett halvt friläge. Oscar brände från fyra meter och Jakob från två. Dessutom skickade Jonte bollen över på ett fint inspel från kanten. Med 10 minuter kvar hoppade en haltande Axelsson in. Vi körde med tvåbackslinje och Axelsson på topp för att kunna skarva fram bollar. Det blev monstersucce. En boll damp plötsligt ner hos Gunnarsson som nickade in kvitteringen med 2 minuter kvar. Snoddas ville byta ut Axelsson igen och gå ner till vanligt försvarsspel. En i publiken skrek att jag skulle lugna spelarna. Jag tänkte fan inte lugna någon. På de jävlarna bara, ropade jag och manade på alla framåt. Med tio man gick vi framåt igen. I stort sett inga backar – bara uppåt med allt och alla. Oscar haltade av med kramp och in kom Axel Nilsson. Jag skickade upp honom på topp. ”Upp och jaga för fan”. Bollen damp ner hos Axel. Han petade den vidare till Gunnarsson som blev totalt nedsparkad i straffområdet. Straff lika uppenbar som att Bamse inte finns på riktigt. Hemmaspelarna protesterade. Domaren kunde denna gång inte låta bli att blåsa och visslade motvilligt i pipan. Protesterna haglade. Lika ologiskt som att fånga flugor med tandpetare. Svensson stegade upp. I förra omgången missade Pålsson straff i slutminuten. Jag vågade knappt titta. En straffmiss till och jag hade förmodligen självantänt. Svensson är mycket. Han är den sämste förloraren i hela världen. Dessutom är han den sämste och mest hånfulle vinnaren i hela världen. Lägg till att han alltid fuskar och inte har en susning om vad fair play betyder. Men just nu är han också min favoritperson i hela världen, eftersom han iskallt rullade in segermålet. Ysby dansade och sjöng. Allt – precis allt – gick emot oss. Men vi vägrade dö. Vi sprang. Vi kämpade och vi gav aldrig upp. Bäst personifierat av Kasper Persson som med 10 sekunder kvar rusade 100 meter med bollen för att få till ett inkast för att därefter rusa 100 meter hem för att vara på plats i backlinjen. Vi är kanske inte bäst. Kanske inte ens näst bäst. Men vi är laget att älska. Vi har godast hamburgare, käkar alltid Halloumi, bjuder på episka drama och kan aldrig någonsin räknas ut. Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

Visa fler nyheter