Tung torsk mot värsta rivalen

Det var derbyt med stort D. Borta mot kombatanten Ränneslöv. Hett, prestigefyllt och mycket på spel. Byns ära på spel. Simon Axelsson debuterade för YBK men Emil Axelsson och Pålsson saknades kraftigt. Matchens första 20 minuter var Ysbys bästa för året. Kalle snurrade friskt med sin back och hittade Noak perfekt i boxen. Tyvärr seglade skottet fem meter över och det tänkta jublet blev till ett unisont NEJ!

Ränneslöv tog över allt eftersom. YBK fick inte tag i spelet och hemmalaget dominerade sista 20. Med fem jävla sekunder kvar fick Ränneslöv frispark. Jag kände på mig att allt skulle skita sig och så blev också fallet. Bollen damp ner i det tomma målet och paussignalen kunde gärna kommit 10 sekunder tidigare.

Andra halvlek blev ett spel i ingenmansland. Vi försökte men lyckades inte störa det stabila hemmalaget, de försvarade sig väl och kontrade med bravur. Tvåan kom just efter en kontring med kvarten kvar. Vi deppade men gav inte upp. Istället kastade vi allt vi hade framåt och lyckades skapa lite tryck. Reduceringen kom genom Fredrik Persson som kallt rullade in bollen efter ett friläge men tiden var för kort för att vi skulle hinna med ett sista mål.

Ränneslöv vann rättvist. Vi hade behövt ett mål under vår första halvtimme då vi var det bättre laget. Tyvärr var vi alldeles ofarliga och ingen av våra tolv hörnor sårade Ränneslöv mer än en mygga kan såra ett lejon. Ivarsson som är uppvuxen med rivaliteten i blodet deppade monstruöst efteråt. Är orolig för honom. Ni som ser honom får gärna ge honom en spontan kram. Nu väntar 10 dagars uppehåll. Kasper ska på Sweden Rock. Pålsson löptränar och Kalle ska få tolv nya tatueringar.

Efter regn kommer sol och det kommer alltid en annan dag!

Kämpa Ysby.

Tomas Karlsson Utespelare