Jämn och spännande seriepremiär i ledarmatchligan

Efter att först fått en rejäl teoretisk genomgång av vår ädla sport från magister Vikholm (lite stödanteckningar kommer i separat utskick), var det äntligen dags för våra ungdomsledarhjältar att äntra isen för att drabba samman i säsongens första ledarmatch. Eftersom det gått ett par dagar sedan matchen, kan det hända att minnet bleknat något. Om jag tillhändelsevis skulle råka skriva något som inte är helt historiskt korrekt här, så är det alltså en ren tillfällighet och inte på något vis ett försök att skönmåla eller snedvrida historien.

Det röda laget gled ut på isen anförda av Isabelle ”Vinnarskallen” Bergkvist. Medan de blåa leddes av försvarsgeneralen Andreas ”Thou Shalt Not Pass” Renberg. Redan från avslag var det tydligt att det var de röda som skulle stå för det mesta av bollhållningen och man kom också igenom i ett antal fina anfall. Men det blåa laget satte en hård försvarspress och den dynamiska anfallsduon Gising/Beckman snappade upp ett antal bollar på mittfältet och kunde ställa om i blixtsnabba kontringar som snabbt gav resultat.

När spelarna samlades i halvtidspausen för en välförtjänt vila, gnälldes det en hel del på att isen var sträv och svårspelad. Som en av spelarna träffsäkert formulerade det: ”– Det spelar ingen roll om man förlorar, bara man har en tillräckligt bra ursäkt!”. Det klagades också en del på den obefintliga domarinsatsen. Speciellt den röda lagkaptenen poängterade att domaren missat ett uppenbart klubblyft i en avgörande situation (inte helt ovanligt i dessa sammanhang…).

Till andra halvlek, blev jag själv upplyft till högervinge från min högerhalvsposition efter att gång efter annan i första halvleken blivit använd som rundningsmärke av de rödas vindsnabba vänsteranfall. Här fick jag gott om tillfälle att träna på de klassiska ”en-på-miljonen-passningarna-rätt-in-i-gröten”, vilket faktiskt till allas (inklusive min egen) förvåning gav utdelning i form av en assistpoäng.

Helt utpumpade var det snart dags för en andra halvtidspaus. När vi stapplade ut på isen för den tredje halvleken var ställningen oavgjord (dock lite oklart hur många mål som var gjorda). Avslutningen av matchen blev en relativt tillknäppt historia efter att, ”Le Bleus” petade in ytterligare en snabb kontring och efter detta valde att bevaka den bräckliga ledningen med ett klassiskt ”parkera bussen” försvar som visade sig helt ogenomträngligt för de rödas anfallare. Inte ens en obligatorisk ”sistamåletvinner!” med ett par minuter kvar på klockan gav någon utdelning i form av målrassel.

Man kan också konstatera att matchen som helhet bjöd på ovanligt juste spel helt utan några incidenter eller skador. Det närmaste utvisningssituation vi såg, var nog när två spelare ur det röda laget helt oprovocerat tacklade varandra på mittplan. Men domaren valde att fria även i den situationen.

Nu väntar de röda säkerligen på en välförtjänt revansch, så vi får försöka få till en ny match inom kort. Håll därför skridskorna slipade och vinnarskallarna påkopplade, så blir det snart dags igen!

Robert Ekblom Utbildningsansvarig