Anna Lindgren ny ordförande för Lulekamraterna

Lulekamraterna har fått ny ordförande. Efter 15 år som ordförande ville jag bli utbytt till en ny ordförande med nya idéer. Jag gick med i Lulekamraterna 1980 och har alltid tyckt att klubben har värnat om alla löpare. Träna tillsammans med andra medlemmar har varit en stora behållning, jag hoppa vi kan bli bättre på uppslutning med ledarledda träningar som vi ska starta upp i vår.
Lycka till Anna, många på årsmötet tyckte att det blir roligt och att det var på tiden att vi har fått en kvinnlig ordförande. Christer Jakobsson, avgående ordförande Lulekamraterna.

Här kommer en presentation av Anna Lindgren

Hej Lulekamrater!

Jag heter Anna Lindgren. Jag bor i Luleå men är född och uppvuxen i Södra Prästholm utanför Råneå. Jag blev tillverkad vid tiden för vinter-OS i Calgary 1988 och kom sedan att växa upp i en sportintresserad familj där främst trav och fotboll dominerade. Själv spelade jag basket och ägnade mig åt hästridning under många år. Jag hade en kort karriär som luftgevärsskytt och spelade även fotboll på somrarna. Jag brukar säga att min löparkarriär grundades i min morgontrötthet och obotliga tidsoptimism. Nästan alltid fick jag springa till bussen. Dessutom har jag två äldre bröder så tävling mot tufft motstånd hörde tidigt till vardagen. Förutom att sova var jag också bra på att äta. Exempelvis åt jag som 8-åring 16 stycken varmkorvar på ett kalas. Jag minns att jag även var känd som både envis och en dålig förlorare. Som 11-åring blev jag t.ex. avstängd från en basketmatch efter att inte ha tackat motståndarlaget ordentligt efter en förlust. Idag är jag en bättre förlorare men gillar fortfarande att sova och äta. Det är kanske ändå inte så konstigt att jag blev ultralöpare?

Jag tog sjuksköterskeexamen 2012 och året efter fick jag en racercykel av min morbror i julklapp. Tack vare detta fick jag för mig att jag skulle utföra "En svensk klassiker". Med detta var jag tvungen att lära mig åka skidor samt börja löpträna mer regelbundet. Året 2015 gjorde jag min första klassiker. Det visade sig vara så roligt att träna målinriktat så jag bestämde mig för att göra klassikern en gång till - men bättre! För detta skaffade jag en personlig tränare och det var när jag började träna för att bli skidåkare som jag slutade vara skadad som löpare. Efter detta gick träningen bättre och bättre med undantag från hösten 2016 då jag startade skadad på Lidingöloppet men lyckades hoppa i mål på ett ben.

De som känner mig tycker nog att jag främst är glad och snäll. Ödmjukhet är en egenskap som jag värdesätter högt - både hos mig själv och andra. De som känner mig vet säkert också att jag gillar att träna och tävla. Mycket och ofta i både skidor och löpning. Senaste 2 åren har det dessutom börjat gå ganska bra. Jag har deltagit i löpartävling från Junosuando i norr till Kullaberg i Skåne, distanser från 5 km till nästan 18 mil. Förutom lokala tävlingar i Norrbotten har jag har även deltagit vid större tävlingar som bl.a. Göteborgsvarvet, Stockholm marathon, Mora trail, Tjejmilen, Ultravasan och Lidingöloppet.

Förra våren tyckte jag att det var dags att bli medlem i en löparklubb. Efter noggrann analys valde jag Lulekamraterna som jag ansåg vara Luleås enda "riktiga" löparklubb för vuxna. Redan efter några veckor fick jag vara med på en stafett och där gick det upp för mig att löpning inte bara behöver vara en strikt individuell sport. Med tiden kom jag att bli bekant och även vän med andra inom klubben som delade mitt intresse för löpning. Nu när jag fick förfrågan om att bli ordförande för Lulekamraterna blev jag så stolt och smickrad att det var svårt att tacka nej. Jag jobbar som operationssjuksköterska vilket innebär ett naturligt förhållningssätt till ordningssamhet och logiskt tänkande. Två egenskaper som jag tänker ska hjälpa mig i min nya roll. Min egen största utmaning tror jag blir min blyghet men tillsammans med resten av styrelsen så tror jag inte att detta kommer hindra oss Lulekamrater från att ha ett roligt och utvecklande år - med massor av löpning!

Christer Jakobsson