Matchreferat; RIK borta

Det här var en av de där matcherna man helst vill spola tillbaka, radera och gå vidare ifrån. Bortamötet med Redbergslid IK blev en tung kväll från start till mål, och slutresultatet 37–27 – med 21–14 redan i paus – säger det mesta om hur långt ifrån vi var den nivå som krävs i Handbollsallsvenskan. Redan tidigt i matchen infann sig en obehaglig känsla. Vi var inte riktigt där. Steget var lite långsammare, besluten lite senkomna och närkamperna förlorades oftare än de vanns. Det kändes aldrig som att vi tog kommandot, aldrig som att vi på allvar satte press på Redbergslid. Istället fick de växa in i matchen och spela med ett självförtroende som bara blir större när motståndaren inte svarar. Tränare Adam Skogäng försökte väcka laget på alla sätt som står till buds. Försvarsformationer justerades, anfallsspelet skruvades på, spelare byttes in och ut i jakt på energi och respons. Men den där gnistan uteblev. Oavsett vad som testades lyckades vi aldrig samla oss, aldrig få ihop helheten. Vi var kvar på samma plats hela matchen – medan Redbergslid hela tiden tog nya kliv framåt. Ska man ta poäng i den här serien krävs det prestationer från alla, i varje lagdel. Här blev det istället smärtsamt tydligt hur svårt det blir när inget riktigt stämmer. Våra målvakter fick ingen lätt kväll, men med 3–4 räddningar totalt och alldeles för många avslut utanför ramen – någonstans runt 10–14 stycken – sätter vi oss själva i en omöjlig situation. Mot ett lag som RIK, som dessutom jagar kval uppåt, blir sådana siffror direkt avgörande. Efter matchen var besvikelsen påtaglig. Gustav Borén satte ord på känslan som många nog delade: – Jag tycker vi inte kommer upp på den nivå vi borde idag, på samtliga. Vi har alla mer att ge. Det känns som att vi går på 95 procent istället för 100, och på den här nivån blir man straffad direkt. Det blev vi idag. Det finns korta perioder där alla levererar fullt, något anfall eller ett försvar, men de är för få – och en handbollsmatch är 60 minuter. Trots en väldigt tung laginsats fanns det ändå några spelare som vägrade vika ner sig. William Lund utsågs till matchens lirare efter sina 11 mål, och oavsett hur matchbilden såg ut ska han ha all heder för det. Tillsammans med Albin Sälling var han vårt enda verkliga hot framåt. De tog initiativ, de ville göra mål, de tog smällar och fortsatte utmana. Den viljan betyder mycket, särskilt en kväll när så mycket annat saknas. Albin Sälling slutade på 5 mål, men hade med lite marginaler och träff kunnat göra betydligt fler. Det här blev dessutom hans sista match i laget innan flytten tillbaka till VästeråsIrsta. Personligen känns det väldigt tomt. Albin är en sådan spelare man vill ha omkring sig – på planen, i omklädningsrummet och på resorna. En kille som bidrar med mer än bara mål. Han kommer att bli saknad, på riktigt. Ibland är det svårt att veta hur man ska skriva de här referaten. Det är lätt att prata om att resa sig, ta nya tag och hitta positiva bitar. Men dagar som denna känns det nästan fel att linda in något. Samtidigt gör det ont, för det här laget har visat under säsongen att det finns kvalitet, hjärta och prestationer som förtjänar poäng. Men handboll är ärlig. Och den här kvällen räckte det inte till. Nu väntar nästa uppgift – Tumba hemma i Borgen. En ny match, ett nytt försök att visa vilka vi är. Och som ett litet sidospår: missa inte februari-hamburgaren på ByBorgs som killarna varit med och tagit fram. Riktigt bra – och dessutom går en del direkt till lagets kassa. Föreningar behöver sådant stöd. Det är värt en stor tumme upp. Herr 0kommentarer

Matchreferat; Vinslöv hemma

Det blev ännu en tung hemmakväll i Idrottshuset när vi tog emot HK Vinslöv. Slutresultatet skrevs till 25–31 efter 9–15 i paus, och med det har vi nu radat upp 18 raka förluster. En siffra som svider, men också säger något om hur brutalt ärlig idrotten kan vara. Inför matchen mot Vinslöv hade vi tränat hårt och intensivt. Vi visste vad som stod på spel. De har kniven mot strupen i bottenstriden, och för oss var detta en match vi verkligen ville få träff i. Inledningsvis är vi med, vi står upp och tävlar. Men tre utvisningar i första halvlek blir för mycket mot ett stort, rutinerat och skickligt lag som Vinslöv. Där tappar vi rytmen, och uppförsbacken blir brant. I andra halvlek kommer vi ut med förändringar. Vi justerar spelsystemet, går aggressivare i försvaret och plötsligt händer det något. Ett hopp tänds i Idrottshuset. Vi får träff, vi springer, vi smäller – och för en stund känns det som att det kanske, kanske går. Men vi orkar inte hela vägen. Tråkigt, men så är det med idrott ibland. Trots en okej insats var vi kanske aldrig riktigt så nära som vi hade hoppats just denna dag. Gustav Boren utsågs till matchens lirare efter en gedigen insats under hela matchen. Matchens försvarare blev Ludwig Isegren, ännu en utmärkelse till honom – vilket är både kul och ett tydligt kvitto på att han levererar match efter match. Sälling var strax bakom Boren med sina fyra mål, och Xavier Mirindi gjorde sin första hemmamatch för EHF. En fin insats med bra fart och många publikvänliga aktioner. Vi fortsätter att jobba vidare. Skulle vi vinna samtliga åtta matcher som återstår väntar ändå kval. I dagsläget är det elva poäng upp till negativ kvalplats. Det är långt. Men det här laget ger inte upp. Inte än. Herr 0kommentarer

Matchreferat: Serieledarna borta

Redan på fredagen satte laget sig på bussen söderut för övernattning inför lördagens tuffa uppgift – bortamatch mot serieledarna LUGI i Lund. Förutsättningarna var glasklara redan innan avkast: det här skulle bli en rejäl prövning. LUGI har visat hela säsongen varför de toppar tabellen, inte minst med sitt snabba omställningsspel och sin bredd. Veckan inför matchen hade präglats av tydligt fokus. Nyckeln låg i att bromsa LUGI:s kontringar och deras starka andra fas – något laget verkligen tog till sig. Och det märktes direkt från start. Första halvlek – disciplin, tålamod och mod Matchen inleddes i högt tempo, men med ett lugn i vårt spel. Försvarsspelet satt där det skulle, kontringarna stoppades med bravur och LUGI tvingades gång på gång spela uppställt. Bakom ett uppoffrande försvar stod Hampus Wallin för flera kvalificerade räddningar och gav laget energi och momentum. Framåt fördelades ansvaret fint. William Lund var effektiv och stod för sju viktiga mål, samtidigt som flera spelare klev fram och tog ansvar. Halvtidsresultatet 15–13 speglade matchbilden väl – jämnt, fysiskt och fullt av kamp. Med i matchen till minut 41 Andra halvlek fortsatte i samma anda. Vi höll oss till matchplanen och var med hela vägen fram till minut 41. Då kom en olycklig utvisning som blev kostsam. Under det numerära underläget lyckades LUGI rycka, samtidigt som vi hade svårt att få utdelning framåt. I ett försök att komma ikapp testades 7–6-spel, men istället rann siffrorna iväg ytterligare. Det var inte riktigt den effekt vi hoppats på, och mot ett lag av LUGI:s kaliber blir sådana perioder snabbt avgörande. Slutresultatet skrevs till 36–28, en förlust som svider – men som samtidigt innehåller mycket positivt. Individuella prestationer och stark lagmoral Trots resultatet fanns det många ljusglimtar. Hampus Wallin gjorde en riktigt stark match i målet. Ludwig Isegren utsågs till matchens lirare efter en gedigen insats, och både Philip Tikas och Jakob Hammar löste sina uppgifter galant i arbetet med att stoppa kontringar och kantspel. Elliot Ryderdahl stod för ett fysiskt och uppoffrande försvarsspel, och överlag var det många som bidrog till helheten. Jakob Hammar sammanfattade matchen så här efter slutsignalen: – Matchen i sig var en rolig och tempofylld match. Där vi gör det bra över 60 minuter och håller oss till vår plan. Alla sliter som djur och gör sitt absolut bästa. Det rinner ifrån lite när vi får utvisningar och de gör tre mål medan vi inte gör något. Även matchens lirare Ludwig Isegren var inne på samma spår: – Jag tycker ändå att vi gör en bra match idag. Framför allt i första halvlek, där vi följer matchplanen precis som vi ska. Vi får träff både bakåt och framåt, och sen får vi räddningar på det. I andra halvlek blir vi lite trötta och för glesa och platta bakåt, vilket gör att de får in lite enklare mål. För min egen del är jag nöjd med insatsen och hoppas kunna rida vidare på den vågen. Och efter att EP äntligen lyckats ringa ett nytt nummer summerade Philip Tikas insatsen så här: – Vi gör det asbra i princip hela matchen. LUGI är ett av de starkaste lagen i serien när det kommer till kontringsspelet, och där tycker jag att vi får väldigt bra träff. I uppställt spel hade vi kontroll på dem. Hampus Wallin gör det väldigt bra i målet och ger oss flera momentum. Ny chans redan på torsdag Nu gäller det att snabbt ladda om. På torsdag väntar ett viktigt möte mot vår bottenkollega i serien, hemma i Borgen kl. 19.00. Två poäng som känns både nära – och skulle verkligen behövas. Vi behöver er på läktaren. Kom och hjälp oss att hitta dem där två poängen! Herr 0kommentarer

Matchreferat: HK Torslanda borta

Sen bortamatch mot HK Torslanda, ett lag vi haft det riktigt tufft mot tidigare, inte minst senast när de gästade oss hemma. Ändå åker vi ner med en bra känsla. Träningarna inför matchen har varit fina, fokuserade och intensiva, och det fanns något i gruppen som kändes rätt. En tro på det vi gör och på att vi tagit steg sedan sist. När matchen blåses igång får vi också kvitto på det. Vi startar bra, spelar med mod och fart, och efter nio minuter leder vi med 4–6. Där och då känns det som att vi är med på riktigt. Vi gör det vi pratat om, vi är där mentalt, och allt känns möjligt. Men sen… ja, vad fan sker egentligen. Det är svårt att beskriva med ord hur matchen bara glider oss ur händerna. Torslanda gör 14 mål i rad. Fjorton. Vi gör noll. Det är en sådan period som gör ont långt efter slutsignalen. Jag vet inte hur jag ska formulera mig, för det här var ärligt talat förnedrande. Vi försöker bryta mönstret, byter spelare, roterar, tar timeouter, men ingenting hjälper. De som kommer in från bänken i första halvlek bidrar tyvärr inte med något som förändrar bilden. Det som gör mest ont är att det inte ens handlar om att vi blir totalt utspelade i spelet. Vi kommer till bra lägen, vi gör fina saker i anfallsspelet – sådant vi tränat på – men vi skjuter… och skjuter utanför. Jag tror vi har åtta–nio avslut i rad utanför ramen. Inte räddningar, inte stolpar, utan helt enkelt utanför. Nästan så att man hade accepterat det om deras målvakt gjorde världens bästa insats, men nu är det vi själva som sätter krokben för oss. Halvtid, 20–9. Det är en tung känsla i omklädningsrummet. I pausen är vi ärliga mot varandra. Alla fattar att matchen är förlorad, ingen går runt och lurar sig själv. Men vi pratar om att ändå vinna andra halvlek, att stå upp för oss själva och göra det vi tränat på. Att lämna hallen med någon form av stolthet kvar. Och det gör vi ändå. Andra halvlek är bättre, mer kontrollerad, mer ansvarstagande. Framåt kliver Axel Abrahamsson och Albin Sälling fram och styr spelet på ett bra sätt, och det är skönt att se att några verkligen tar tag i det när det blåser som mest. Jag vill också lyfta målvakt Hampus Wallin i första halvlek, som faktiskt gör det bra trots att han lämnas väldigt ensam där bak. I andra halvlek kommer Melvin Gustafson in i mål och gör en fantastisk insats. Han radar upp kvalificerade räddningar, gång på gång, och ger laget energi. Fullt rättvist blir han utsedd till matchens lirare i vårt lag, och det är han väl värd. Slutresultatet skrivs till 34–25, med halvtidssiffrorna 20–9 som säger det mesta om var matchen avgjordes. Enköpings-Posten citerar William Lund efter matchen, och det är svårt att inte känna igen sig i hans ord: ”Det är återigen så att vi faller på våra egna misstag. Vi gör det bra första 10 minuterna och vi kör över dom. Vi får träff på allt, försvar, målvakt och i anfallsspelet. Sen fallerar allting och vi bränner alla lägen vi får. Helt plötsligt kan vi inte spela handboll längre.” För övrigt börjar man nästan undra om det enda telefonnumret Enköpings-Posten har sparat är Williams….. Men om vi ska vara helt ärliga: ska vi fortsätta ha sådana här perioder kommer den sista delen av säsongen bli väldigt tuff. Vi har flera långa och svåra bortamatcher kvar, och de spelare som ska vara våra ledande spelare gjorde inte sitt jobb i dag. Det går inte att komma ifrån. Samtidigt finns det inget annat val än att gå vidare. Nu väntar lite välbehövligt ”julledigt”, och sedan står serieledarna i Lund på tur – på bortaplan. Det kommer krävas något helt annat av oss då. Vi hörs. Herr 0kommentarer

Matchreferat: Vinslöv HK borta

Det här var en sån match som gör ont på ett sätt som är svårt att skaka av sig. Vi åker till Vinslöv och spelar 60 minuter där vi visar vad Enköping HF faktiskt är kapabla till, men ändå lämnar vi hallen utan poäng. Slutresultatet skrivs till 33–31 efter 18–14 i halvtid, men känslan är att siffrorna inte speglar hur nära vi faktiskt var vår första poäng i Allsvenskan. Det här var, utan tvekan, en av våra bästa matcher den här säsongen. Visst, vi har en period där det inte stämmer alls och vi hamnar i ett sexmålsunderläge. Men istället för att falla ihop gör laget tvärtom. Vi står upp, jobbar oss tillbaka och vänder matchen till ledning. Det kräver mod, disciplin och tro på det vi gör – och det visade killarna idag. I slutet är marginalerna obarmhärtiga. Vi missar frilägen, Vinslöv sätter sina chanser och matchen glider oss ur händerna. Var det rättvist? Nja, jag vet inte. Kanske. Men det känns fruktansvärt tungt när man vet hur lite som skiljde. Samtidigt är jag både stolt och glad över insatsen. Alla som klev ut på planen idag bidrog med något positivt. Alla gör misstag ibland – det är okej. Det viktiga är att vi gör dem tillsammans och fortsätter framåt som lag. Och det går inte att skriva om den här matchen utan att lyfta William Lund. 15 mål i Allsvenskan är inget annat än en monsterinsats. Han hade fullständig lekstuga med deras försvar och målvakt, men som han själv sa till Enköpings-Posten efter matchen: “Jag får mycket hjälp från grabbarna runt omkring mig idag. Vi har ett annat tålamod i anfallet idag som vi ej har haft förut.” Det sammanfattar ganska exakt vad som var annorlunda idag – vi spelar med ett lugn och en mognad som vi byggt mot hela hösten. Hampus Wallin kommer in efter ungefär 15 minuter och växer direkt. I den andra halvleken tycker jag han storspelar och betyder enormt mycket för oss. Samuel Dahlin gör också en otroligt bra match och är en jävligt viktig pusselbit offensivt för laget. Försvaret small på rejält – det var ingen lek där ute idag. Fan, jag skulle vilja skriva något om alla men det hade blivit för långt. Jag ska vara ärlig: jag mår nästan dåligt över hur mycket jag vill ge den där första segern, den där första poängen, till killarna. Det gör ont i hjärtat. De förtjänar det. Men idrott fungerar inte så. Man får inget gratis. Däremot är jag helt övertygad om att den kommer – för idag var vi jävligt nära, tillsammans som lag. Och till sist, några ord om det som skrevs efter senaste hemmamatchen. När Enköpings-Posten väljer att kalla publiksiffran för ett “bottennapp” utan att ens nämna att det var lucia och en lördag kväll, då blir det skevt. Alla älskar inte att gå på handboll då – det är fullt rimligt. Att dessutom jämföra med premiären, en historisk premiär i Allsvenskan för Enköping HF, är nästan dumt på riktigt. Vi älskar alla som kommer och stöttar oss. Varenda en. Och vi fattar verkligheten. Det här laget fortsätter jobba, fortsätter tro. För idag visade vi inte bara att vi kan spela i Allsvenskan – vi visade att vi hör hemma här. Och första poängen? Den är på väg. Herr 0kommentarer

Visa fler nyheter