Matchreferat: HK Torslanda hemma

Det här var en sådan kväll man helst vill spola tillbaka, men som ändå måste berättas. Hemmamatch mot HK Torslanda slutade i förlust, 26–36, efter 8–19 i halvtid. Siffror som svider, och som tyvärr speglar matchbilden alldeles för väl. Första halvlek var, utan att överdriva, bedrövlig. Efter 15 minuter stod det 3–11. Tre mål. På en kvart. Åtta mål på en hel halvlek. Det är svårt att ens hitta orden. Jag vill egentligen inte se statistiken över tekniska fel och märkliga aktioner, för känslan från sidan var nog tydlig nog. Det såg stundtals ut som ett gäng kossor på grönbete – utan riktning, utan skärpa och utan beslutsamhet. Hur det kunde bli så här är nästan omöjligt att förklara. Vi försökte väcka laget genom att byta runt – varenda spelare fick chansen. Men det var som att ingen riktigt ville ta jobbet. Ingen klev fram när det behövdes som mest. Det är tungt att se från bänken. I halvtid var snacket rejält. Nu måste något ändras. Killarna själva sa att de skämdes, och det förstår jag. Det gjorde ont att höra, men samtidigt fanns det något ärligt och viktigt där. Andra halvlek blev åtminstone bättre. Inte bra, inte tillräckligt – men bättre. Vi höjde oss, fick mer fart och visade i perioder att vi faktiskt kan spela handboll. Det kändes skönt, även om det inte gav några poäng med oss den här gången. Matchens lirare gick helt rättvist till Ludwig Isegren, som stod för fyra mål och tog ansvar när mycket annat hackade. Joel ska också nämnas – han jobbade och slet kopiöst i försvaret, brottades med i princip hela motståndarlaget och fick alldeles för lite hjälp av sina kollegor där bak. Våra målvakter stod för flera räddningar, men när vi inte får igång anfallsspelet spelar det tyvärr ingen roll i längden. Nu väntar ett litet uppehåll från matchandet. Vi fortsätter träna och laddar inför Vinslöv borta – ett lag som, precis som vi, bara har inkasserat förluster hittills. Det säger en del om var vi befinner oss. Det här har varit en tung första del av säsongen. Men någonstans, mitt i allt det uppgivna, finns ändå en tro på att det kan vända. Det kräver mer arbete, mer ansvar och mer vilja – från alla. Frågan är inte om vi kan spela bättre. Frågan är när vi bestämmer oss för att göra det. Herr 14 dec 2025 0kommentarer

Matchreferat: IFK Ystad hemma

En onsdag kväll i vår egen hall, fylld av förhoppningar, förväntningar och den där gnagande känslan av att nu kanske det är vår tur. IFK Ystad stod för motståndet, och med tanke på hur det såg ut senast vi möttes – den där otroliga plumpen som fortfarande svider lite extra – var revanschlusten större än på länge. Och inledningsvis såg det faktiskt ut som att vi skulle få den. Första halvlek blev ett kvitto på att vi kan, att vi vill, och att det finns något där att bygga på. Vi höll dem inom räckhåll hela vägen, halvtid 14–17, och känslan var pigg, hungrig. Försvaret var solitt nästan hela matchen, men framför allt i första där vi lyckades störa dem som vi planerat. Pressen, duellerna, kommunikationen – allt satt betydligt bättre än i tidigare matcher. Framåt vågade vi ta avslut som vi ibland tvekar på. Vi sköt, vi sprang, vi tog ansvar. Samuel Dahlin tog ledarrollen redan från start och dundrade in sex mål totalt – flest i första halvlek – och gjorde sin kanske mest mogna match för säsongen. Han bar laget i perioder, tog initiativ, och visade att han tar steg åt rätt håll trots den tunga perioden. Efter matchen sa han till Enköpings-Posten: “Poäng skulle betyda så mycket för oss just nu.” Och det är svårt att inte känna varje ord där. För det skulle verkligen det. Gustav Borén stod för en gedigen insats och blev rättvist utsedd till matchens lirare. Fyra mål framåt, stenhårt jobb bakåt. Men så kom andra halvlek. Och det som inte får hända… händer. Igen. Några minuter där vi tappar rytmen fullständigt och plötsligt står det 17–24. Det går fort, alldeles för fort. Det ser ut som att all energi rinner ur oss. Framåt saknas både tempo och mod, vi får inga räddningar med oss, och Ystad får alldeles för lätta mål. Försvaret fortsätter ändå göra ett stort jobb, men när vi inte får något att stämma framåt blir det omöjligt att hålla ihop helheten. Slutresultatet skrivs till 23–32. Och jag ska vara helt ärlig: jag vet verkligen inte vad jag ska säga längre. Det börjar bli en märklig blandning av frustration, uppgivenhet och ändå en vilja att fortsätta försöka. Vi har 13 raka förluster nu. 13. Det tär på spelare, ledare och inte minst på den publik som fortsätter stötta oss och hoppas att vi snart ska få ta våra allra första två poäng i Allsvenskan. De förtjänar så mycket mer än det här. Men samtidigt… vad gör man? Vi får resa oss igen. Vi får göra det enda man kan göra i idrott när allt känns tungt: fortsätta komma tillbaka, fortsätta försöka, fortsätta tro på att det vänder någon gång. Och vi behöver inte vänta länge på chansen att visa det. Redan om tre dagar står vi här igen, hemma i vår hall, mot HK Torslanda. En ny kväll, en ny möjlighet. Kanske är det då vi äntligen får känna hur det är att knyta näven efteråt – tillsammans. Herr 11 dec 2025 0kommentarer

Matchreferat: Tumba borta

Bortamatch mot IFK Tumba Handboll som slutar med förlust 32–28 efter 12–12 i halvtid. Vi kom till matchen med en riktigt bra känsla efter en stark träningsvecka, och det kändes i hela gruppen att “idag är det dags att ta våra första poäng”. Det märktes redan i uppvärmningen att vi var påkopplade, och det syntes från första avkast. Vi startar matchen väldigt bra, där Hampus fullständigt stänger igen i målet och langar räddning efter räddning. Framför honom står ett försvar som jobbar stenhårt tillsammans, pratar, hjälper, kliver rätt – precis som vi har pratat om. Defensivt tar vi ett stort steg framåt den här matchen och det är något vi verkligen ska bära med oss. Vi vinner faktiskt spelet 6–6, det är där vi är som starkast och där vi ser som mest stabila ut. Men när Tumba börjar spela 7–6 förändras matchbilden, och vi fick inte riktigt grepp om det spelet som vi hade velat. Trots det så är det inte deras system som fäller oss. Vi skapar chanser, vi kommer till lägen, men vi är inte tillräckligt kliniska. “Vi måste vara ärligare mot oss själva i avsluten, vi får inte ge bort så många lägen”, är känslan som sitter kvar efter matchen. Det är inte viljan det brister på – inställningen är helt rätt – utan det är skärpan. Sen händer det som tyvärr inte går att komma runt: för många tekniska fel. Det blir lite som att “alla måste göra sitt misstag” och på den här nivån blir man straffad direkt. Det är där matchen glider oss ur händerna. Individuellt finns det mycket att lyfta. William Lundh kliver fram rejält och blir matchens lirare med sina 8 mål. Ludwig Åse fyller på med 6 mål och är ständigt ett hot. Det är också riktigt kul att se Joel kliva in tillsammans med Elliot, den tryggheten de skapar gör stor skillnad för laget. “Det känns stabilare när vi har dem på banan”, och det är något hela bänken kände av. Det som gör mig mest stolt är ändå känslan i gruppen. Ingen hänger med huvudet, ingen skyller ifrån sig. Det fanns en känsla av “vi är nära nu”, och det tror jag alla som såg matchen kunde känna. Nu väntar en tuff period med tre matcher på sju dagar, och det är precis sådana veckor som bygger lag. Vi tar med oss lärdomarna, vi skruvar på detaljerna och vi fortsätter jobba. Vi ses i Borgen. Herr 7 dec 2025 0kommentarer

Matchreferat: HK Drott borta

Vi åkte ner till Halmstad redan på fredagen för att få rätt uppladdning inför lördagens möte med HK Drott. Vi kom dit med en tydlig revanschlust efter att ha förlorat hemmamatchen tidigare i höstas, en match vi tappade helt på grund av en svag halvlek. Det var något vi pratat mycket om – att spela en gedigen match i 60 minuter. Och ärligt talat tycker jag att inställningen fanns där från start. Matchen slutar 33–27 efter 17–13 i halvtid, och det är ett resultat som svider eftersom vi faktiskt gör en bättre insats än vi gjort på ett tag. Drott gör ett ryck i första halvlek, men vi visar moral och kommer tillbaka, skapar momentum och är nära att ta oss förbi dem – men vi orkar tyvärr inte hela vägen. Det är just där matchen rinner oss ur händerna. Vi saknar skärpan i avgörande lägen, missar för många ”lätta” avslut och tar ibland märkliga beslut som ett rutinerat lag som Drott direkt utnyttjar. Vi ger dem för mycket enkla mål, och mot ett topplag straffas det direkt. Målvaktsspelet blir inte vad vi behöver idag. Absolut inte enbart deras fel – vi hjälper dem inte tillräckligt bakåt – men i den här serien krävs det att målvakterna kliver fram, och det fick vi inte den här gången. Framåt är det ändå flera som visar framfötterna. Axel Abrahamsson gör flest mål med sina 6. Tätt bakom kommer Philip Tikas på 5, tillsammans med William Lundh och Ludwig Åse som gör 4 vardera. Philip blir matchens lirare igen, och det är helt rättvist. Han har gått från en tuff start på säsongen till att nu ligga före många andra i sin utveckling. Man ser hur han vuxit den senaste tiden – både i sitt självförtroende och i sitt ansvarstagande. Det finns också positiva bitar som vi tar med oss. Vårt offensiva försvar ger bra utdelning och vi får träff på de spelare vi pratat om på förhand. Det var dessutom väldigt glädjande att se Elliot tillbaka på planen – hans trygghet i försvarsspelet märks direkt. Och Wedholm, som gör sin första match för säsongen, kommer in med en energi och ton vi verkligen har saknat. Samuel Dahlin sammanfattar matchen bra: ”Den kändes sådär. Jag tycker att vi är bra påställda och emellanåt spelar bra handboll, både bakåt och framåt. Men vi har dippar i matchen likt vi haft några gånger tidigare och det blir för kostsamt även denna gång. Drott utnyttjar våra dippar bra.” Han lyfter också det positiva: ”Vårt offensiva försvar gav bra utdelning och det är kul att se Elliot tillbaka och Wedholm bidrog med härlig energi.” Gustav Wedholm berättar: ”Vi har en bra attityd till matchen och kommer ut välförberedda. Tyvärr brister vi i en period där någon miss framåt blir ett enkelt mål bakåt, och då är det svårt att komma ikapp. Vi kan inte ge bort enklare mål om vi ska vinna matcher.” Han fortsätter: ”Extremt tungt, för vi är jävligt bra som enhet idag. Jag tycker vi har momentum i andra halvlek och är nära att ta ledningen.” Om sin egen comeback säger han: ”Otroligt glad att vara tillbaka. Vi är en bra grupp individer och det är alltid lika kul att ta på sig tröjan. Jag hoppas bidra ännu mer kommande matcher.” Och där står vi – en insats som är bättre än siffrorna visar, en match där vi är med hela vägen, men där vi inte lyckas kapitalisera på våra lägen. Framsteg, absolut. Men inte tillräckligt för poäng. Vi tar med oss utvecklingen, vi tar med oss energin och vi tar med oss lärdomarna. Nu handlar det om att vässa detaljerna och se till att nästa gång räcker vår prestation i 60 minuter – inte 50. Herr 30 nov 2025 0kommentarer

Matchreferat: Hemma mot HK Varberg

Det blev ännu en tuff kväll i vår egen hall när vi tog emot HK Varberg – ett lag som kom hit med både självförtroende och kvalitet, och som även tog med sig båda poängen hem efter en klar seger: 20–31 (8–15). För oss innebär det den tionde raka förlusten, ett faktum som såklart svider, men som också ger oss ett ännu större behov av att vara öppna med både våra brister och våra ljuspunkter. Matchen började på det sämsta möjliga sätt. Vi kom inte upp i nivå, samtidigt som Varberg satte farten direkt. De sprang ifrån till 2–8 redan efter tio minuter, och där någonstans tappade matchen riktning för vår del. Vi försökte, och det fanns perioder där vi stod upp bra – men vi kom aldrig nära att hämta igen det tidiga underläget. Samtidigt ska det sägas rent ut: HK Varberg var väldigt bra. De är ett välorganiserat lag, starka på alla positioner och med en målvakt i form av Aronius som var rena väggen. Lägg därtill att vi skjuter alldeles för många bollar i ramen – då blir uppförsbacken brant. Men trots resultatet fanns det ändå många ljusglimtar som ger oss hopp framåt. En av de största var att Joel Eneroth Ädel äntligen var tillbaka efter sin frånvaro. Inte nog med att han klev in och gjorde skillnad – han blev också matchens försvarare. Hans närvaro bakåt är något vi verkligen saknat, och det syntes tydligt så fort han satte sin första tackling. Det är en trygghet att ha honom tillbaka. Framåt levererade William Lundh och Samuel Dahlin bra med mål, och Philip Tikas blev utsedd till matchens lirare efter två mål och en gedigen arbetsinsats. Philip gör en väldigt stabil match rakt igenom, och hans inställning är ett föredöme. Vi hade också en kortare samling efter matchen där vår tränare Anton sammanfattade mycket av det vi själva känner: “Alla måste ta sitt ansvar och göra det jag säger som tränare. Vi kan inte springa runt och göra något annat.” – Anton Det är ett citat som träffar mitt i prick. Det speglar många av de situationer där vi inte riktigt vet vad våra lagkamrater tänker eller gör – och det blir tydligt att vi måste börja lita mer på strukturen, följa det vi bestämmer och dra åt samma håll i varje moment av matchen. Där har vi mycket att vinna. Vi har fortfarande glädje, driv och vilja i laget – och så länge de bitarna finns kvar kommer vi fortsätta ta steg. Nu riktar vi blicken mot nästa utmaning: HK Drott borta nästa helg. Vi jobbar vidare mot de där första två poängen, och vi vet att de kommer om vi fortsätter kämpa som ett lag – tillsammans. Herr 23 nov 2025 0kommentarer

Visa fler nyheter