Matchreferat; Vinslöv hemma

Det blev ännu en tung hemmakväll i Idrottshuset när vi tog emot HK Vinslöv. Slutresultatet skrevs till 25–31 efter 9–15 i paus, och med det har vi nu radat upp 18 raka förluster. En siffra som svider, men också säger något om hur brutalt ärlig idrotten kan vara. Inför matchen mot Vinslöv hade vi tränat hårt och intensivt. Vi visste vad som stod på spel. De har kniven mot strupen i bottenstriden, och för oss var detta en match vi verkligen ville få träff i. Inledningsvis är vi med, vi står upp och tävlar. Men tre utvisningar i första halvlek blir för mycket mot ett stort, rutinerat och skickligt lag som Vinslöv. Där tappar vi rytmen, och uppförsbacken blir brant. I andra halvlek kommer vi ut med förändringar. Vi justerar spelsystemet, går aggressivare i försvaret och plötsligt händer det något. Ett hopp tänds i Idrottshuset. Vi får träff, vi springer, vi smäller – och för en stund känns det som att det kanske, kanske går. Men vi orkar inte hela vägen. Tråkigt, men så är det med idrott ibland. Trots en okej insats var vi kanske aldrig riktigt så nära som vi hade hoppats just denna dag. Gustav Boren utsågs till matchens lirare efter en gedigen insats under hela matchen. Matchens försvarare blev Ludwig Isegren, ännu en utmärkelse till honom – vilket är både kul och ett tydligt kvitto på att han levererar match efter match. Sälling var strax bakom Boren med sina fyra mål, och Xavier Mirindi gjorde sin första hemmamatch för EHF. En fin insats med bra fart och många publikvänliga aktioner. Vi fortsätter att jobba vidare. Skulle vi vinna samtliga åtta matcher som återstår väntar ändå kval. I dagsläget är det elva poäng upp till negativ kvalplats. Det är långt. Men det här laget ger inte upp. Inte än. Herr 0kommentarer

Matchreferat: Serieledarna borta

Redan på fredagen satte laget sig på bussen söderut för övernattning inför lördagens tuffa uppgift – bortamatch mot serieledarna LUGI i Lund. Förutsättningarna var glasklara redan innan avkast: det här skulle bli en rejäl prövning. LUGI har visat hela säsongen varför de toppar tabellen, inte minst med sitt snabba omställningsspel och sin bredd. Veckan inför matchen hade präglats av tydligt fokus. Nyckeln låg i att bromsa LUGI:s kontringar och deras starka andra fas – något laget verkligen tog till sig. Och det märktes direkt från start. Första halvlek – disciplin, tålamod och mod Matchen inleddes i högt tempo, men med ett lugn i vårt spel. Försvarsspelet satt där det skulle, kontringarna stoppades med bravur och LUGI tvingades gång på gång spela uppställt. Bakom ett uppoffrande försvar stod Hampus Wallin för flera kvalificerade räddningar och gav laget energi och momentum. Framåt fördelades ansvaret fint. William Lund var effektiv och stod för sju viktiga mål, samtidigt som flera spelare klev fram och tog ansvar. Halvtidsresultatet 15–13 speglade matchbilden väl – jämnt, fysiskt och fullt av kamp. Med i matchen till minut 41 Andra halvlek fortsatte i samma anda. Vi höll oss till matchplanen och var med hela vägen fram till minut 41. Då kom en olycklig utvisning som blev kostsam. Under det numerära underläget lyckades LUGI rycka, samtidigt som vi hade svårt att få utdelning framåt. I ett försök att komma ikapp testades 7–6-spel, men istället rann siffrorna iväg ytterligare. Det var inte riktigt den effekt vi hoppats på, och mot ett lag av LUGI:s kaliber blir sådana perioder snabbt avgörande. Slutresultatet skrevs till 36–28, en förlust som svider – men som samtidigt innehåller mycket positivt. Individuella prestationer och stark lagmoral Trots resultatet fanns det många ljusglimtar. Hampus Wallin gjorde en riktigt stark match i målet. Ludwig Isegren utsågs till matchens lirare efter en gedigen insats, och både Philip Tikas och Jakob Hammar löste sina uppgifter galant i arbetet med att stoppa kontringar och kantspel. Elliot Ryderdahl stod för ett fysiskt och uppoffrande försvarsspel, och överlag var det många som bidrog till helheten. Jakob Hammar sammanfattade matchen så här efter slutsignalen: – Matchen i sig var en rolig och tempofylld match. Där vi gör det bra över 60 minuter och håller oss till vår plan. Alla sliter som djur och gör sitt absolut bästa. Det rinner ifrån lite när vi får utvisningar och de gör tre mål medan vi inte gör något. Även matchens lirare Ludwig Isegren var inne på samma spår: – Jag tycker ändå att vi gör en bra match idag. Framför allt i första halvlek, där vi följer matchplanen precis som vi ska. Vi får träff både bakåt och framåt, och sen får vi räddningar på det. I andra halvlek blir vi lite trötta och för glesa och platta bakåt, vilket gör att de får in lite enklare mål. För min egen del är jag nöjd med insatsen och hoppas kunna rida vidare på den vågen. Och efter att EP äntligen lyckats ringa ett nytt nummer summerade Philip Tikas insatsen så här: – Vi gör det asbra i princip hela matchen. LUGI är ett av de starkaste lagen i serien när det kommer till kontringsspelet, och där tycker jag att vi får väldigt bra träff. I uppställt spel hade vi kontroll på dem. Hampus Wallin gör det väldigt bra i målet och ger oss flera momentum. Ny chans redan på torsdag Nu gäller det att snabbt ladda om. På torsdag väntar ett viktigt möte mot vår bottenkollega i serien, hemma i Borgen kl. 19.00. Två poäng som känns både nära – och skulle verkligen behövas. Vi behöver er på läktaren. Kom och hjälp oss att hitta dem där två poängen! Herr 0kommentarer

Matchreferat: HK Torslanda borta

Sen bortamatch mot HK Torslanda, ett lag vi haft det riktigt tufft mot tidigare, inte minst senast när de gästade oss hemma. Ändå åker vi ner med en bra känsla. Träningarna inför matchen har varit fina, fokuserade och intensiva, och det fanns något i gruppen som kändes rätt. En tro på det vi gör och på att vi tagit steg sedan sist. När matchen blåses igång får vi också kvitto på det. Vi startar bra, spelar med mod och fart, och efter nio minuter leder vi med 4–6. Där och då känns det som att vi är med på riktigt. Vi gör det vi pratat om, vi är där mentalt, och allt känns möjligt. Men sen… ja, vad fan sker egentligen. Det är svårt att beskriva med ord hur matchen bara glider oss ur händerna. Torslanda gör 14 mål i rad. Fjorton. Vi gör noll. Det är en sådan period som gör ont långt efter slutsignalen. Jag vet inte hur jag ska formulera mig, för det här var ärligt talat förnedrande. Vi försöker bryta mönstret, byter spelare, roterar, tar timeouter, men ingenting hjälper. De som kommer in från bänken i första halvlek bidrar tyvärr inte med något som förändrar bilden. Det som gör mest ont är att det inte ens handlar om att vi blir totalt utspelade i spelet. Vi kommer till bra lägen, vi gör fina saker i anfallsspelet – sådant vi tränat på – men vi skjuter… och skjuter utanför. Jag tror vi har åtta–nio avslut i rad utanför ramen. Inte räddningar, inte stolpar, utan helt enkelt utanför. Nästan så att man hade accepterat det om deras målvakt gjorde världens bästa insats, men nu är det vi själva som sätter krokben för oss. Halvtid, 20–9. Det är en tung känsla i omklädningsrummet. I pausen är vi ärliga mot varandra. Alla fattar att matchen är förlorad, ingen går runt och lurar sig själv. Men vi pratar om att ändå vinna andra halvlek, att stå upp för oss själva och göra det vi tränat på. Att lämna hallen med någon form av stolthet kvar. Och det gör vi ändå. Andra halvlek är bättre, mer kontrollerad, mer ansvarstagande. Framåt kliver Axel Abrahamsson och Albin Sälling fram och styr spelet på ett bra sätt, och det är skönt att se att några verkligen tar tag i det när det blåser som mest. Jag vill också lyfta målvakt Hampus Wallin i första halvlek, som faktiskt gör det bra trots att han lämnas väldigt ensam där bak. I andra halvlek kommer Melvin Gustafson in i mål och gör en fantastisk insats. Han radar upp kvalificerade räddningar, gång på gång, och ger laget energi. Fullt rättvist blir han utsedd till matchens lirare i vårt lag, och det är han väl värd. Slutresultatet skrivs till 34–25, med halvtidssiffrorna 20–9 som säger det mesta om var matchen avgjordes. Enköpings-Posten citerar William Lund efter matchen, och det är svårt att inte känna igen sig i hans ord: ”Det är återigen så att vi faller på våra egna misstag. Vi gör det bra första 10 minuterna och vi kör över dom. Vi får träff på allt, försvar, målvakt och i anfallsspelet. Sen fallerar allting och vi bränner alla lägen vi får. Helt plötsligt kan vi inte spela handboll längre.” För övrigt börjar man nästan undra om det enda telefonnumret Enköpings-Posten har sparat är Williams….. Men om vi ska vara helt ärliga: ska vi fortsätta ha sådana här perioder kommer den sista delen av säsongen bli väldigt tuff. Vi har flera långa och svåra bortamatcher kvar, och de spelare som ska vara våra ledande spelare gjorde inte sitt jobb i dag. Det går inte att komma ifrån. Samtidigt finns det inget annat val än att gå vidare. Nu väntar lite välbehövligt ”julledigt”, och sedan står serieledarna i Lund på tur – på bortaplan. Det kommer krävas något helt annat av oss då. Vi hörs. Herr 0kommentarer

Matchreferat: Vinslöv HK borta

Det här var en sån match som gör ont på ett sätt som är svårt att skaka av sig. Vi åker till Vinslöv och spelar 60 minuter där vi visar vad Enköping HF faktiskt är kapabla till, men ändå lämnar vi hallen utan poäng. Slutresultatet skrivs till 33–31 efter 18–14 i halvtid, men känslan är att siffrorna inte speglar hur nära vi faktiskt var vår första poäng i Allsvenskan. Det här var, utan tvekan, en av våra bästa matcher den här säsongen. Visst, vi har en period där det inte stämmer alls och vi hamnar i ett sexmålsunderläge. Men istället för att falla ihop gör laget tvärtom. Vi står upp, jobbar oss tillbaka och vänder matchen till ledning. Det kräver mod, disciplin och tro på det vi gör – och det visade killarna idag. I slutet är marginalerna obarmhärtiga. Vi missar frilägen, Vinslöv sätter sina chanser och matchen glider oss ur händerna. Var det rättvist? Nja, jag vet inte. Kanske. Men det känns fruktansvärt tungt när man vet hur lite som skiljde. Samtidigt är jag både stolt och glad över insatsen. Alla som klev ut på planen idag bidrog med något positivt. Alla gör misstag ibland – det är okej. Det viktiga är att vi gör dem tillsammans och fortsätter framåt som lag. Och det går inte att skriva om den här matchen utan att lyfta William Lund. 15 mål i Allsvenskan är inget annat än en monsterinsats. Han hade fullständig lekstuga med deras försvar och målvakt, men som han själv sa till Enköpings-Posten efter matchen: “Jag får mycket hjälp från grabbarna runt omkring mig idag. Vi har ett annat tålamod i anfallet idag som vi ej har haft förut.” Det sammanfattar ganska exakt vad som var annorlunda idag – vi spelar med ett lugn och en mognad som vi byggt mot hela hösten. Hampus Wallin kommer in efter ungefär 15 minuter och växer direkt. I den andra halvleken tycker jag han storspelar och betyder enormt mycket för oss. Samuel Dahlin gör också en otroligt bra match och är en jävligt viktig pusselbit offensivt för laget. Försvaret small på rejält – det var ingen lek där ute idag. Fan, jag skulle vilja skriva något om alla men det hade blivit för långt. Jag ska vara ärlig: jag mår nästan dåligt över hur mycket jag vill ge den där första segern, den där första poängen, till killarna. Det gör ont i hjärtat. De förtjänar det. Men idrott fungerar inte så. Man får inget gratis. Däremot är jag helt övertygad om att den kommer – för idag var vi jävligt nära, tillsammans som lag. Och till sist, några ord om det som skrevs efter senaste hemmamatchen. När Enköpings-Posten väljer att kalla publiksiffran för ett “bottennapp” utan att ens nämna att det var lucia och en lördag kväll, då blir det skevt. Alla älskar inte att gå på handboll då – det är fullt rimligt. Att dessutom jämföra med premiären, en historisk premiär i Allsvenskan för Enköping HF, är nästan dumt på riktigt. Vi älskar alla som kommer och stöttar oss. Varenda en. Och vi fattar verkligheten. Det här laget fortsätter jobba, fortsätter tro. För idag visade vi inte bara att vi kan spela i Allsvenskan – vi visade att vi hör hemma här. Och första poängen? Den är på väg. Herr 0kommentarer

En julsammanfattning av kämpaglöd och lärdomar

Att kliva upp i Allsvenskan som nykomling är ett steg fyllt av drömmar, förväntningar och en brutal verklighet. När säsongen drog igång fanns det en tydlig energi i laget, en känsla av att vara redo att mäta sig med något nytt. Lagkapten Elliot Ryderdahl beskrev det tidigt som “otroligt inspirerande att få ta steget upp i Allsvenskan med det här gänget”, och den känslan delades av hela truppen – nya matcher, nya utmaningar och en ny nivå att förhålla sig till. Ingen var naiv inför uppgiften, men viljan och tron var stark. Samtidigt är Allsvenskan obarmhärtig, och det har vi fått erfara. Efter 14 spelade matcher står vi med 14 förluster, och det är siffror som smärtar, både för oss runt laget och framför allt för killarna som varje dag kliver in i hallen och ger allt de har. Poängmässigt har utfallet varit tyngre än många hade kunnat föreställa sig. Elliot är ärlig när han säger att han är förvånad över hur tabellen ser ut just nu, men också tydlig med att det inte går att fastna i det som varit. “Vi måste vinna nästa match hela tiden och inte älta för mycket”, säger han, och den inställningen speglar hela gruppen. För trots att poängen saknas har det inte saknats prestationer. Tvärtom. Vi har varit nära, flera gånger. Väldigt nära. Vår topprestation kom hemma mot Aranäs, en match där vi visade vad vi faktiskt kan när allt klaffar – tempo, mod, disciplin och hjärta. Ändå slutade det med förlust, med en enda boll. Det sammanfattar mycket av vår höst. Små marginaler, avgörande detaljer och en lärdom om vad som krävs för att vinna matcher på den här nivån. Flera matcher har sett likadana ut. Vi är med, vi slåss, vi tar ledningar eller håller jämna steg, men vi har ännu inte lyckats hålla ihop det över 60 minuter. Varför blir det så? Det handlar om rutin, om beslutsfattande under press, om att vara lika noggrann i minut 58 som i minut 8. Hampus Wallin sätter ord på det när han säger att vi är med och slåss periodsvis men måste hitta kontinuiteten, för laget är alldeles för bra för att stå på noll poäng. Samtidigt pekar han på något minst lika viktigt – kämparglöden. Trots 0 poäng kommer alla ner till träningarna och ger 100 procent. Det är lätt att gräva ner sig i en sådan här situation, men det här laget vägrar ge sig. Poängen ska hem. Den mentala belastningen ska inte underskattas. Det har varit tufft. Förluster sliter, frustration bubblar upp och det har förekommit tjafs. Men mitt i allt detta finns en grupp som sliter för varandra som galningar. Ingen har lämnat. Ingen har gett upp. Det är stort. Psykologiskt är det en enorm utmaning att fortsätta tro när belöningen uteblir, men gnistan finns där, även om den ibland är svårare att hålla vid liv. Elliot beskriver det träffsäkert: det är lätt att ha gnistan när det går bra, betydligt tyngre när det går dåligt. Samtidigt finns det inga genvägar i Allsvenskan – ger vi inte 100 procent så får vi inget med oss, och det är både en utmaning och en drivkraft. Stödet runt laget har haft en avgörande betydelse under hösten. Samuel Dahlin riktar ett tydligt tack till alla som följer och stöttar, och menar att det är just det stödet som får laget att fortsätta kriga i både motgång och medgång. Engagemanget från omgivningen har varit påtagligt, särskilt under en säsong där det verkligen behövts, och det har burit laget genom många tunga stunder. Det här är en fin grupp killar. En grupp som tränar otroligt hårt, som utvecklas varje vecka och som lär sig dyrbara läxor i ett högt tempo. Vi ska vara stolta över den första delen av säsongen, inte för resultaten, utan för arbetet, inställningen och sammanhållningen. Samtidigt ska vi vara ärliga – vi är inte nöjda. Vi vet att det finns mer i det här laget, och vi vet att poängen kommer att komma. Hampus säger att han ser absolut mest fram emot den dagen då vi kammar hem våra första poäng, för den kommer att lyfta hela gruppen, och efter allt slit tycker han att laget är värda det. Efter jul väntar en ny halvlek av säsongen. Med mer erfarenhet, fler lärdomar och samma obändiga vilja. Resan i Allsvenskan har varit tuff, men den är långt ifrån över – och så länge den här gruppen fortsätter tro, kämpa och stå upp för varandra, finns det all anledning att se framåt. Herr 0kommentarer

Visa fler nyheter