Matchreferat: Vinslöv HK borta

Det här var en sån match som gör ont på ett sätt som är svårt att skaka av sig. Vi åker till Vinslöv och spelar 60 minuter där vi visar vad Enköping HF faktiskt är kapabla till, men ändå lämnar vi hallen utan poäng. Slutresultatet skrivs till 33–31 efter 18–14 i halvtid, men känslan är att siffrorna inte speglar hur nära vi faktiskt var vår första poäng i Allsvenskan.

Det här var, utan tvekan, en av våra bästa matcher den här säsongen. Visst, vi har en period där det inte stämmer alls och vi hamnar i ett sexmålsunderläge. Men istället för att falla ihop gör laget tvärtom. Vi står upp, jobbar oss tillbaka och vänder matchen till ledning. Det kräver mod, disciplin och tro på det vi gör – och det visade killarna idag.

I slutet är marginalerna obarmhärtiga. Vi missar frilägen, Vinslöv sätter sina chanser och matchen glider oss ur händerna. Var det rättvist? Nja, jag vet inte. Kanske. Men det känns fruktansvärt tungt när man vet hur lite som skiljde.

Samtidigt är jag både stolt och glad över insatsen. Alla som klev ut på planen idag bidrog med något positivt. Alla gör misstag ibland – det är okej. Det viktiga är att vi gör dem tillsammans och fortsätter framåt som lag.

Och det går inte att skriva om den här matchen utan att lyfta William Lund. 15 mål i Allsvenskan är inget annat än en monsterinsats. Han hade fullständig lekstuga med deras försvar och målvakt, men som han själv sa till Enköpings-Posten efter matchen:
“Jag får mycket hjälp från grabbarna runt omkring mig idag. Vi har ett annat tålamod i anfallet idag som vi ej har haft förut.”
Det sammanfattar ganska exakt vad som var annorlunda idag – vi spelar med ett lugn och en mognad som vi byggt mot hela hösten.

Hampus Wallin kommer in efter ungefär 15 minuter och växer direkt. I den andra halvleken tycker jag han storspelar och betyder enormt mycket för oss. Samuel Dahlin gör också en otroligt bra match och är en jävligt viktig pusselbit offensivt för laget. Försvaret small på rejält – det var ingen lek där ute idag. Fan, jag skulle vilja skriva något om alla men det hade blivit för långt.

Jag ska vara ärlig: jag mår nästan dåligt över hur mycket jag vill ge den där första segern, den där första poängen, till killarna. Det gör ont i hjärtat. De förtjänar det. Men idrott fungerar inte så. Man får inget gratis. Däremot är jag helt övertygad om att den kommer – för idag var vi jävligt nära, tillsammans som lag.

Och till sist, några ord om det som skrevs efter senaste hemmamatchen. När Enköpings-Posten väljer att kalla publiksiffran för ett “bottennapp” utan att ens nämna att det var lucia och en lördag kväll, då blir det skevt. Alla älskar inte att gå på handboll då – det är fullt rimligt. Att dessutom jämföra med premiären, en historisk premiär i Allsvenskan för Enköping HF, är nästan dumt på riktigt.

Vi älskar alla som kommer och stöttar oss. Varenda en. Och vi fattar verkligheten.

Det här laget fortsätter jobba, fortsätter tro. För idag visade vi inte bara att vi kan spela i Allsvenskan – vi visade att vi hör hemma här. Och första poängen? Den är på väg.

Simon Axelsson Lagledare