Matchreferat; Vinslöv hemma

Det blev ännu en tung hemmakväll i Idrottshuset när vi tog emot HK Vinslöv. Slutresultatet skrevs till 25–31 efter 9–15 i paus, och med det har vi nu radat upp 18 raka förluster. En siffra som svider, men också säger något om hur brutalt ärlig idrotten kan vara.

Inför matchen mot Vinslöv hade vi tränat hårt och intensivt. Vi visste vad som stod på spel. De har kniven mot strupen i bottenstriden, och för oss var detta en match vi verkligen ville få träff i. Inledningsvis är vi med, vi står upp och tävlar. Men tre utvisningar i första halvlek blir för mycket mot ett stort, rutinerat och skickligt lag som Vinslöv. Där tappar vi rytmen, och uppförsbacken blir brant.

I andra halvlek kommer vi ut med förändringar. Vi justerar spelsystemet, går aggressivare i försvaret och plötsligt händer det något. Ett hopp tänds i Idrottshuset. Vi får träff, vi springer, vi smäller – och för en stund känns det som att det kanske, kanske går. Men vi orkar inte hela vägen. Tråkigt, men så är det med idrott ibland.

Trots en okej insats var vi kanske aldrig riktigt så nära som vi hade hoppats just denna dag.

Gustav Boren utsågs till matchens lirare efter en gedigen insats under hela matchen. Matchens försvarare blev Ludwig Isegren, ännu en utmärkelse till honom – vilket är både kul och ett tydligt kvitto på att han levererar match efter match. Sälling var strax bakom Boren med sina fyra mål, och Xavier Mirindi gjorde sin första hemmamatch för EHF. En fin insats med bra fart och många publikvänliga aktioner.

Vi fortsätter att jobba vidare. Skulle vi vinna samtliga åtta matcher som återstår väntar ändå kval. I dagsläget är det elva poäng upp till negativ kvalplats. Det är långt. Men det här laget ger inte upp. Inte än.

Simon Axelsson Lagledare