Referat: Börje SK – IFK Uppsala 2

Solen gassade över Fjälliden denna söndagseftermiddag i maj och på besök var IFK Uppsala som tidigare under säsongen besegrats på ett 30 grader kallare Ekeby IP. Förutsättningarna för matchen var således annorlunda, men inleds på liknande sätt. Vi ställer upp med ett starkt lag utan större överraskningar, men där laguttagningens största behållning (för alla utom Ville) var de 25 år som skiljde mellan tidigare nämnd Ville och nyförvärvet Bryton. I övrigt kan sägas att planen var betydligt mjukare än under torsdagens stenhårda träning, vilket vi kan tacka Auers gräsvattnarkunskaper för.

Matchen drar igång i ett högt tempo och IFK, för dagen stärkta av ett antal A-lagsspelare, inleder med att försöka rulla boll mot ett lågt stående Börje. Hemmalaget ligger rätt i positionerna, där både Herish och Roger till en början tar ett hårt jobb i defensiven för att mota de svepande crossbollarna från IFK:s yttrar. Bortalaget har tufft att nöta ned Börjes stabila försvarsspel och de farliga chanserna i omställningarna visar på ett hemmalag som är på tårna. På tal om att vara på tårna är det exakt vad Wigh är i den femte minuten när han slår en snabb friskspark till Filip inne i straffområdet som vänder om och kylig placerar in 1-0 i målvaktens högra hörn. En fantastisk inledning och publiken har knappt hunnit sätta sig i ned innan de raskt får resa sig upp igen för att fira årets första mål på Fjälliden. Matchen fortsätter på liknande sätt. Börjes positionssäkra försvarsspel och hårda slit gör det jobbigt för de bollskickliga motståndarna som prövar långskott efter långskott. Dessa plockar dock Anders ner utan större svårigheter. I den 31 matchminuten är det återigen dags. Filip jobbar förtjänstfullt på en långboll från högerkanten, vilket tvingar bortalagets målvakt till att kliva långt ut och nicka bort bollen. I andraläget kommer dock undertecknad framrusande och i Salah-maner lyfter bollen över både backlinje och målvakt och vi har 2-0. Nu ska vi dock inte dra för stora likheter mellan Börjes vänsterback och Salah, och frågan är om bollen ens nått hela vägen fram över mållinjen utan lite hjälp från IFK:s mittback. Tack och bock! Sedan är det återigen dags för Wigh att ta tillvara på en frispark utanför motståndarnas straffområde. Denna gång skjuter han dock själv och placerar snyggt in bollen i målvaktens hörn. Innan första halvleken är slut får dock IFK in ett reduceringsmål, men 3-1 efter 45 stekheta minuter känns ändå rättvist ur ett orangeblått perspektiv.

Till andra halvlek är det ett annat IFK som kommer ut ur omklädningsrummet och kanske är det tränarens halvtidssnack spelarna tagit till sig. ”Gör mål, gör mål, gör mål!” hörs tränaren skrika genom de tunna väggarna i omklädningsrummen och det är exakt vad IFK gör. 3-2,3-3 och 3-4 kommer innan minut 60 är spelad och plötsligt har matchen vänt. Hemmalaget känns allt tröttare och den hårda värmen (samt den bristande vinterträningen?) verkar ta ut sin rätt. Resten av matchen blir ett ställningskrig där IFK försvarar sig starkt mot ett Börje som trots tunga ben gör en forcering mot slutet. Närmare än en frispark i stolpen från Julius kommer hemmalaget dock inte och när domaren blåser av matchen kan IFK-spelarna lyfta armarna i luften och fira säsongens fjärde vinst och en andraplats i tabellen.

Störst jubel för dagen går dock till hemmalagets mittback Bala som i en pressad situation av två anfallare från IFK reser sig och ramlar, inte bara en, inte bara två, utan tre gånger, men ändå lyckas komma vinnande ur situationen. Rutin!

Vi tackar IFK för en välspelad match, samt domarna och publiken för att ni ville komma till Fjälliden denna söndag.

På återseende!

/Oskar Lindgren