Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om Väckelsångs IK
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från Väckelsångs IK.
Väckelsångs IK
Följ oss för uppdateringar |
Augusti: |
Nu är det verkligen nedräkning inför Väckelsångsloppet. Drygt två veckor kvar. Det är lätt träning och kanske en tävling till innan. Det är nu som all träning och alla tävlingar under våren och sommar ska få utlopp. Många har säkert börjat jobba igen och tänk på att det sliter mer på kroppen så ta det extra försiktigt första jobbveckan och låt kroppen anpassa sig till rutinerna igen. För mig har sommaren/semestern varit ganska mycket träning med ca 9 mil/veckan. Vi har gjort om endel i trädgården, lagt dränage runt gäststugan, lagt plattor och tagit upp stenstolpar. Att skotta matjord och tävla gick inte ihop. Jag blev väldigt seg av att sköffla jord, singel, plocka sten och stapla in veden så det räckte fullständigt med att bara träna och det var väldigt skönt att få fyra veckors träningsläger hemma. Det har varit en härlig sommar med en kombination av många gäster, födelsedagsfiranden, bad, sol, regna, åska och små resturer. Precis som en svensk sommar ska vara. Med två hundar och en katt blir vi lite begränsade att åka iväg någon längre tid men vi har en fin förmån i mina föräldrar som alltid ställer upp och hjälper oss. Höjdpunkten var resan vi gjorde till Motala. Mats har tillbringat en hel del somrar som barn där hos sin mormor och morfar. Att få bo på hotell, spela minigolf (gissa vem som vann!) bada i Varamon (underbar sandstrand) samt besöka lite kulturarv. Vi hade verkligen två toppendagar och att avsluta på Cloettafabriken i Ljungsbro var väldigt smaskigt. |
Jag tänker inte springa några arenatävlingar denna sommar för jag känner att mina baksidor inte håller för det. Det blir en enorm påfrestning på fästena i sittbensknölarna och jag vill helst inte behöva göra fler operationer. SM såg jag på TV och tjejerna sprang fantastiskt bra på både 5000 och 10000m. Min kompis Isabellah Andersson petade ner min 10000m-tid till 9:e i Sverige nu. Hon sprang solo på 33.32 min, otroligt bra! VM i Berlin börjar nu till helgen så det är bara att åter luta sig tillbaka i soffan och njuta av tävlingarna och heja fram våra duktiga svenska idrottare. |
Något väldigt viktigt att tänka på är att tävla är inte livsviktigt (fast det är ruskigt roligt!). Det är ändå din regelbundna träning som är det allra viktigaste. Att du mår bra av ditt motionerande och kan finna harmoni och balans, att ha en god hälsa samt en positiv livssyn. För mig är löpningen även en sorts ”meditation”. Man hinner ventilera och lufta en massa tankar och känslor och bara fylla kroppen med ny energi. Jag kan avslöja att ca 75% av det jag skrivit i mina månadsrapporter har jag kommit på under min löprundor. |
Jag vill även skicka med ett par KOM-IHÅG till tävlingsdagen och särskilt under loppet. |
|
Men nu när ni sätter fokus på Väckelsångsloppet tänk på lätta löpsteg och glöm inte bort att vila. Själv är jag på Tjejmilen men ska ha tankarna även på er -lycka till. |
Till sist vill jag tacka för mig och för att ni tagit er tid och läst mina månadsbloggar. Jag önskar er ALL LYCKA TILL med träning och tävlingar framöver. Var smarta och lyssna på kroppens signaler. Ett av mina mantra ”våga vila”. Ha det bra och var rädda om er och kom ihåg att njuta av livet. |
Varma hälsningar Malin Öhrn, IFK VÄXJÖ |
Juli: |
Julimånad är för många sommar, sol och semester. Det betyder helt andra vanor. Man slipper ställa klockan på morgonen för att gå till jobb eller skola. Man kan träna, äta, vila när man vill och inte en massa tider att passa. För vissa kan det vara svårt att komma ut och springa för alla aktiviteter och resor som är inbokade men ni har ju valt helt rätt idrott! Löpning är fantastiskt!! Man kan springa i stort sett överallt. Det är bara att packa ner löparskorna i väskan och upptäcka nya städer, stigar, parker, gator och stränder beroende på vart man åker. |
Och så kommer vi då in på en annan bruten vana – MATEN. Hur äter man på semestern? Glass, godis, chips, läsk, öl, snaps, korv, pizza, grillat och allt annat möjligt och omöjligt. Nu är det så att jag tror till 210% att kosten påverkar vårt välbefinnande, kroppens funktioner, hälsan, huden och vad vi presterar. Trots det är jag ingen fanatiker av renlevnadskonst. Jag älskar glass, muffins, kanelbullar, grädde, pizza mm. För min del har jag försökt äta så förnuftigt som jag tror är bra för min kropp, för att ge den de bästa förutsättningarna för att prestera sitt max. Jag tycker inte det är några problem med godis och gott bara man inte byter ut maten mot snasket. Jag tror inte på bantningskurer. Alla dessa metoder och alla dessa människor som kommer med den ena kuren värre än den andra. Det är oftast bara jojjoeffekt där vikten går upp och ner som hissen. För mig finns bara ett sätt: FÖRBRUKA MER ENERGI ÄN VAD DU TILLFÖR |
Jag har sett så många fall av anorexia och tycker därav att detta är ett mycket jobbigt ämne. Prestationskrav som går helt överstyr och förändrar livet för både sig och sin omkrets och ger sår som aldrig går ur kroppen. Mat är livsviktigt och så sunt förnuft. Om vi vågar lyssna på oss själva så kan vi upptäcka en massa saker som är bra och dåliga för oss. Har man problem med vikten så tänk över: Hur äter jag? Fast man är löpare så ska man kanske inte tanka i sig så mycket kolhydrater, ät mer protein, fiber och frukt. Byt ut det vita mjölet mot grovt och framför allt se till att du får i dig fett. Det behövs fett för att få igång ämnesomsättningen. Sedan tycker jag att man måste få unna sig gott men se till att du mår bra av det. |
Det är viktigt att hitta sin egen balans i livet och det gäller i allt man gör. Finna en harmoni i sambandet med mat, träning, jobb, skola, boende, familj alltså hela sin livssituation. Tycker man det är svårt med kosten finns det massor av kostrådgivare att få hjälp av. Så man vet att man får i sig alla vitaminer och mineraler så det inte blir brist på något. |
När jag skriver detta sitter jag, familjen och en massa IFK:are i en buss på väg hem från Stockholm. Vi var med på Lag-SM igår kväll på Stockholm Stadion. Tjejerna blev femma och killarna sexa och det betyder att vi måste kvala in nästa år för att få vara med i finalen. Men det gör ingenting, då får alla bara ett genrep. Lag-SM är en fantastisk tävling. Här struntar man i tider, längder, höjder och fokuserar bara på att plocka så många poäng som möjligt. För tjejernas del skilde det ett poäng till fjärde plats och fyra poäng till bronset. Så nu ska jag bara hem och vända ett dygn, packa ny väska och hinna jobba en dag sedan bär det av till Visingsö över helgen. Där går Grevskapsloppet. Vi åker dit tillsammans med ett härligt par Hans-Bertil och Anna-Lena Berglund. Då ställer vi bilarna i Gränna och tar med cyklarna över och bor på vandrahem. Vi cyklar kors och tvärs över hela ön, badar och tittar på hantverk. Det är en härlig känsla att ta båten över på fredagskvällen i solsken och lämna veckans stress bakom sig. Jag upplever Visingsö harmoniskt och fridfullt. Grevskapsloppet är 10 km i tävlingsklassen och i år var Per Brahe prisutdelare men i en nyare version. Dom är duktiga på sin historia och berättar gärna om den. Priset var en delikatesskorg med allt möjligt gott från en gårdsbutik på ön – äppelmust, hallonsylt, pumpamarmelad, äppelmos, godis, grillolja, vinäger mm. |
Passa på att njut av de sommardagar som är och fokusera framåt på söndagen för Väckelsångsloppet. Se till att hitta glädjeämne i varje dag och tänk positivt. |
Ha en underbar sommar! |
Bästa hälsning Malin Öhrn |
Juni: |
För mig känns det som om våren gått i rasande fart och nu är vi i juni och det ska vara sommar med skolavslutningar, sol, bad, knott och jordgubbar. Sista lördagen i maj sprang jag England Runt i Markaryd. Ett roligt lopp med varierande terräng, alltid fint väder och mycket folk i farten. I år krockade det med Stockholm maraton men det gjorde inget för min del. Jag har aldrig sprungit så långt som en mara, inte ens på träning. Det längsta jag tävlat är halvmara och har faktiskt ett SM-silver fast jag bara sprungit sträckan två gånger. Jag tycker bäst om sträckor mellan 5 – 10 km. Jag hoppas ni haft flyt i träningen och kunnat springa någon tävling som delmål. Det är många som drabbats av vårförkylningar med feber och hosta som inte velat släppa. Jag har varit lyckligt lottad och klarat mig bra trots att Mats och Simone var rejält tagna i nästa tre veckor av täppta bihålor. |
Jag tänkte skriva lite mer om konkret träning den här gången och ge lite tips på kvalitets- pass som är huvudpasset i träningen. Om man gör upp ett schema som mål för sin träning måste man ändå vara flexibel och VERKLIGEN våga lyssna på kroppen. Jag har alltid känt mig stressad av scheman där det står exakt vad jag ska göra dag för dag så när jag sprang för MAI och hade Ola Thorson som tränare gjorde vi vårens träning enligt följande: Löpning: ca 8 mil/vecka. 2 kvalitetspass/vecka enligt nedan. 1 gång/vecka fartlek 6-7 km: Bygg upp passet från 30 sek till minst 3 delsträckor på 3-4 minuter. Ha roligt!
|
1 gång/vecka intervall: |
a) jämna veckor |
1) 12x400m - start 2 min + 6x200m - joggvila 200m 2) 8x600m – start 3 min + 6x200m – joggvila 200m 3) 6x800m – start 4 min + 6x200m – joggvila 200m |
b) ojämna veckor |
1) 6x1000m – start 5 min 2) 12x200m – start 1 min + 6x200m – joggvila 200m 3) 3x2000m - start 10 min Försök springa lätt och snabbt på 200-loppen, fast underlag, plant eller svagt utför! |
Alltså med andra ord hade jag stora valmöjligheter och fria tyglar. Det gäller att anpassa sin träning efter familj, jobb, studier sin egen livssituation. Om man inte har uppmätta sträckor att springa på så översätt längden i tid. Viktigt är också att variera längden på intervallerna. Har man kört långa ena veckan så korta av dom till nästa. Till er som kör ett intervallpass per vecka har jag gjort ett förslag på träning under en fyra veckors period. Antalet får man styra själv efter sin egen kapacitet. |
Vecka 1: 4-5x1000m - vila 90 sek + 5x100m – joggvila 100m |
Vecka 2: 15x60 sek – vila 30 sekVecka 3: 8x2 min- vila 1 min + 5x200m – joggvila 200m |
Vecka 4: Fartlek med effektiv tid 15-20min, variera från 30sek – 4 min.Till detta springer man en uppvärmning på ca 15-20 min och runt 10 min som nedjogg. |
Man kan variera sina intervaller i oändlighet det är bara fantasin som sätter gränser och till slut hittar man sina favoritpass. Det viktiga är att variera farten. När det är kortare intervaller att man då vågar pressar på. Något som är mycket bra är att avsluta sina långpass med tex 5x100m. Det känns konstigt i benen på första loppet men sen går det bättre och är väldigt skönt att få sträcka ut efter allt malande. Man springer då i ett jämnt och ganska högt tempo.Under tävlingssäsongen får man parera sina intervaller så de passar med tävlingarna. Jag springer inte lika mycket. Distanserna blir lite kortare och antalet intervaller minskar men intensiteten ökar. Särskilt när man ska pricka in en toppform inför en större tävling. Sedan ökar man på någon vecka när det inte är tävling så man inte tappar träning utan håller hela säsongen ut. Jag lägger alltid in en vilodag två dagar före en tävling och dagen innan joggar jag ca 30 minuter + 3-5 stegringslopp för att få lite spänst och stuns i musklerna. Allt är individuellt och man måste hitta sin egen metod. Våga prova lite nya rundor, intervaller och se till att det blir roligt. Så ut och hitta inspiration i naturen och följ kroppens signaler. |
Våga vila när du känner dig sliten och våga trycka på när du känner dig pigg i benen. Ha det bra och var rädda om er! Bästa hälsning |
Malin Öhrn |
Maj: |
Så har vi sprungit oss igenom april månad och jag avslutade med Terräng-SM i Tantolunden i Stockholm. Jag hade anmält mig i K40 4000m och K8000m. Första start på lördagen var kvinnornas veteranklasser från K35 och uppåt. Jag drog från start och fick vara först att korsa målsnöret på 2009 års upplaga. Det var kul. Jag hade roligt hela loppet och njöt av vädret, den tuffa banan och min fantastiska supporterskara- Mats och Simone. Men jag kände direkt att det räckte med ett lopp. |
1:a maj och Växjöloppet. Jag sprang 10 km och fick stryk av Alexandra Svensson från Hultsfred med 4 sekunder. Jag har inte tävlat så lång distans sedan tjejmilen förra året. Andningen kändes bra, jämn och lugn men benen har inte full styrka. Jag ”sätter mig ner” efter 5 km och får inte full utväxling. Jag klarade mig från ”silly walks” i alla fall. Jag kallar mina galoppsteg för det. Mats säger att det ser ut som om man bara trycker på en knapp så funkar det. Hoppas att jag träffat många av er ute i tävlingsspåret. För att övergå från tävlingar och mina analyser till träning som ska uppehållas mellan tävlingar. Det som är bra med analyser är att man lär känna sin kropp och hur den reagerar på tävlingar och träningar. Då kan man hitta ett bra upplägg för att komma i form till en speciell tävling. Det som är A och O i att kunna förbättra sin kondition och löpstyrka är att ha kontinuitet i träningen. Hur mycket eller hur många pass man kör varje vecka är helt beroende på hur man satsar. |
Det jag menar är att man tränar varje vecka någorlunda likvärdigt så att kroppen vänjer sig. Det är kanske lätt att missförstå men jag är absolut för att man varierar sig i vad man tränar och hur man gör det. Det jag försöker säga är att man inte ska köra 7-9 pass/vecka i två veckor och sedan hålla uppe i tre veckor för att sedan kör slut på sig igen. Som motionär eller elitmotionär kan man träna året om och anpassa sin träning efter årstiden. På vintern göra mer sporter där man är inomhus tex simning, cykel, löpband, styrketräning, bollsporter mm. Men som elitlöpare är man mer koncentrerad till löpningen och kör kanske lite alternativträning under tunga träningsperioder som tex vattenlöpning, mountainbike, rullskidor och då måste man lägga in en viloperiod varje år så kroppen får chansen att varva ner och inte ligga på full belastning hela tiden. |
En viloperiod gör att man blir ”hungrig” och träningssugen igen. Det är ett av mina måtton:”våga vila”. Det är verkligen inte alltid så lätt när man är van att träna dag ut och dag in vecka efter vecka men man tjänar på det i längden. Så oavsett på vilken nivå man är så är det bra att göra ett litet schema för sig själv och sätta upp mål. |
Vi utgår från Väckelsångsloppet som det stora målet. Då bestämmer man sig för att springa några tävlingar innan dess och gärna i olika längder och gör dessa till delmål. Kortare sträckor för att våga spräcka tidsgränser och ta i lite mer till att springa en tävling i samma distans för att få känna sig bekväm med sträckan. Om förutsättningarna idag är att träna tex 3 dagar/vecka se till att ett pass är intervaller, fartlek eller snabbdistans enkelt uttryckt ett kvalitetspass och att sedan de andra två är distans. Här varierar man sträckan till en dag lite kortare och en dag lite längre. Det bästa är att låta kroppen bestämma ut ifrån dagsformen. När man känner sig van med sin träning kan man sakta antingen öka längden på distansen eller gå upp till 4 pass/vecka och då variera med 3 dagars veckor. Se bara till att ni har roligt, att njuta av träningen, ansträngningen och tillfredsställelsen efter ett stenhårt pass. |
Glöm inte stretching och varma bad. Vantar och mössa är nu tvättade till vintern och äntligen kan man ut i shorts och t-shirt. Ha det bra i vårsolen och låt energin strömma in från allt det gröna och blommande knoppar. |
Malin Öhrn |
April: |
Och så var det då dags! Dags för tävlingssäsong och för mig är premiären nästan varje år i Ljungby med Annelundsrundan. Perfekt med 5 km. Detta år var det mycket ovisst om jag skulle komma till start. En envis förkylning sedan två veckor, en krasslig hund, Vårkonsert på Simones skola och Mats iväg på möte, men det löste sig. Lördag morgon och förkylningen var inte värre, hunden piggare, jag fick se en av konserterna på fredag kvällen och Mats lämnade mötet tidigare för att skjutsa Simone. |
Första tävlingen är alltid lite nervöst och jag har inte tävlat sedan augusti förra året och opererades i september. Jag satte upp två mål för mig själv. Första att ta mig runt utan alltför mycket besvär i vänsterbenet, det andra var att vinna och jag lyckades med båda. Träningen och dagarna rullar på. Jag är lite sliten i kroppen och stressigt på jobbet men nu har det blivit varmare och ljusare och det gör mig piggare. Påsken kom i rasande fart och vi hade gäster på skärtorsdagskvällen och vi märker att den ena hunden (Signe) är dålig igen. Vi var inne på djursjukhuset för två veckor sedan men man fann bara en gasbubbla på röntgen och hon fick miniform och lite smärtstillande och vad gör man nu inför en storhelg? På söndagen (påskdagen) blev det ohållbart och sent på kvällen opererar man bort livmodern. Hon hade fått livmodersinflammation. Annandagpåsk och Hallarydsloppet. En timme innan start ringer dom från djursjukhuset och säger att Signe höll på att stryka med. Hon tålde inte det smärtstillande medlet och pulsen gick ner men personalen fick jobba natt och genom antimedel kom hon igång (puh!). Dom tycker ändå att jag kan hämta henne senare på kvällen. Jag vann korta banan, drygt 6 km men det går inte så fort som jag vill. Det känns jättebra i början men när jag försöker pressa mig blir benet statiskt och går även över i höger ben. Känner mig väldigt maktlös när det sätter in. Det var deltagarrekord och många sprang mycket bra. Klockan 21.00 kom jag ifrån djursjukhuset med en mycket trött och tagen hund men väldigt glad över att få komma hem. Dom är fantastiska på djursjukhuset ,förstående, duktiga och mycket vänliga. Jag vågade inte ens fråga vad det kostade utan man reglerar det med försäkringsbolaget först och jag ville bara få vara glad för att hunden mår bra igen. |
Alla som varit skadade vet hur tufft det är när man bara vill få komma ut och springa och träna. Särskilt när man inte vet vad skadan är för något och hur lång tid den tar att läka eller vad man ska göra åt den. Jag har råkat ut för en hel del under årens lopp. Allt från blodbrist till löparknä, ömma benhinnor, tår och söndersprunget fotvalv. Min skada, låsning, blockering eller vad man nu väljer att kalla den har jag haft sedan 2003. Mina symptom verkar inte vara helt ovanliga heller. Både Lena Gavelin och Erik Sjökvist har haft något liknande och hamstringssyndrom kan drabba vem som tex om man har ett stillasittande jobb, lastbilschaufför och killar som har plånboken i bakfickan. Detta gör att ischiasnerven kommer i kläm och smärtor uppstår i baksidan (sk vid sittbensknölen för min del) och strålar ända ner till tårna. Att komma tillbaka efter operationerna har gått väldigt bra men att ”tröttheten” i lårmuskeln inte släpper är ett betydligt större problem. Sommaren 2003 sa landslagsläkaren att det är en typisk sprintskada så jag fick åka hem och göra en massa baksideövningar vilket endast ledde till att jag mest såg ut som en sprinter och det hjälpte inte mig. På hösten satte han en kortisonspruta i lårmuskelns baksida utan resultat och vid årsskiftet lämnade han över mig till en f.d juniorlandslagsläkare som är specialist på ryggar. Han gav mig totalt två kortisonsprutor i ryggmärgen och de hjälpte i ca två månader i taget. Smärtorna blev värre och hela 2004 gick jag hos en kiropraktor. |
Våren 2005 blev det akut och jag kunde knappt springa till slut och så fort jag suttit still en längre stund var jag tvungen att stå still i några sekunder innan jag kunde börja gå. Min löparkompis Maggie från Stockholm hjälpte mig att få kontakt med professor doktor Sakari Orava i Åbo, Finland. Han opererade mitt högra ben för hamstringsyndrom i maj 2005 och sedan har han även gjort vänster två gånger. Saken är den att mina besvär har gjort att jag belastar fel och från att från början haft ont i vänster ben övergick smärtorna till höger ben och när det blev bra fick vänster ben ta all stryk. Första operationen i vänster ben skar han inte av senan helt vilket han hade gjort på det högra därav kom besvären tillbaka men nu september förra året skars den av helt och fästes i ett titanankare som man satt i bäckenbenet. Mats fick vara med under operationen och har hjälpt mig med sårvård och tagit bort stygnen. Efter en sådan här operation får man lära sig att gå på nytt och efter ca 7-8 veckor kan man börja jogga 1 min, gå 1 min och sedan öka väldigt försiktigt dag efter dag. Jag har nog bra läkkött för jag har aldrig haft några besvär efteråt. Något som hjälpt mig mycket är vattenlöpning, det är en fantastisk träningsform. Man blir stark som en häst och kan träna utan det sliter på leder, senor och muskler. Man lär sig av alla skador, de ger inre styrka, frustration, glädje och en enorm vilja att komma tillbaka. 2002 hade satt upp mål för mig själv och visioner och har inte velat ge vika för mina skador förrän jag gjort ALLT. Jag vill inte känna att jag ångrar mig för att ha gett upp. Löpningen har gett mig så mycket men är det så att detta är kroppens sätt att säga ifrån då är det bara att tänka om och vara nöjd med allt jag fått vara med om och gjort. Jag känner mig så lätt och stark i kroppen än och jag har något kort till att prova. |
Till alla er där ute som är skadade – ”stå på er och tänk positivt”. |
Passa på att träna sådant som ni inte gör annars och håll ut! Man lär sig att inte ta något för givet utan att glädjas för varje gång man kommer ut och kan springa, få andas frisk luft som strömmar ner i lungorna. |
Jag kom även till start på Terräng-DM i Oskarshamn i söndags trots att Simone fick kräksjukan 2 dagar tidigare, en hund som ska passas och Mats i Värmland. Det var en varvbana på 1000m i stadsparken. En jättefin runda med blandning av gräs och grus. Jag fick bra draghjälp av juniorkillarna som startade samtidigt och jag lyckades vinna både K40 och Kvinnor senior klassen 4000m. Nu till helgen väntar Terräng-SM i Stockholm, hur det går och om jag kommer till start där återstår att se. Ha det bra och njut av vårens friska och syrerika vindar.
|
Malin Öhrn |
Mars: |
Jag blev tillfrågad av Ulrika Berglund om jag vill skriva på Väckelsångs IK´s blogg och tänkte det är en fantastisk möjlighet att nå ut till människor som gillar att springa och träna. Tanken är att jag ska skriva ca en gång i månaden fram till Väckelsångsloppet i Augusti. Här jag ska berätta om mig själv, min träning, ge träningstips till er och att försöka inspirera er som läser bloggen till att sätta upp mål och ge er ut på träningsrundan med glädje och lätta steg. Denna månaden tänkte börja berätta om mig själv och vad jag gjort.
Jag heter alltså Malin Öhrn och tävlar för IFK Växjö. Jag har tränat aktivt sedan ca 14-årsåldern. Min första klubb var Brittatorps TK och det var jätteroligt att få vara med i en klubb och ha kompisar att träna med när man bara tränat själv innan utan några egentliga mål. Vi sprang tillsammans i olika åldrar i Brittatorps elljusspår. Intervaller kan man alltid anpassa så att alla hänger med det är bara hur man lägger upp passet.
När jag började gymnasiet i Växjö blev det naturligt att gå över till IFK. Här blev vi ett fantastiskt tjejgäng som tränade tillsammans och stöttade varandra i alla väder. Nu fick man kriga för att få vara med i klubblaget eller bli uttagen i stafettlaget. Jag har aldrig vågat satsa på bara löpningen utan alltid försökt klara av skola och jobb i första hand. Åren gick och i januari -95 flyttade jag till Malmö pga av jobb och visste inte riktigt hur det skulle gå med träningen. Jag började lite smått i MAI och fick träna med bla Sara Rome som satsade på VM i Göteborg och det blev väldigt inspirerande. Första dagen på Securitas mötte jag Mats och även om inte han visste det då hade jag bestämt oss att det skulle bli vi (och så blev det).
Vi flyttade upp till Växjö -97 och snart var jag tillbaka i IFK. Löpningen har hela tiden hängt med och jag tävlade på men det var inga speciella resultat. 1999 fick vi Simone och efter hennes födelse började det hända saker i resultattabellen. Jag kunde träna på en annan nivå, ta ut mig på ett nytt sätt. Det var som om någon spärr lossnat. Jag minns att jag sa strax efter förlossningen ”att springa maraton måste vara en baggis”. Nu jobbade jag inte heltid och det gjorde att jag kände mig aldrig så sliten och hittade en bra balans mellan jobb, hemmet och träningen.
2001 tog jag mina första individuella SM-guld. Mellan 2001 och 2003 hann jag ta 6 st SM-guld, några silver och brons, vinna Finnkampen, ta silver och brons i Nordiska mästerskapen i terräng, ta silver på Nordic Challenge 10 000m och därmed springa på 8:e bästa tiden för kvinnor i Sverige samt vara med i Europacuplaget för Sverige. 2002 var jag bästa svenska i alla tävlingar jag ställde upp i. Men på våren 2003 började problem. Vänsterbenet ”orkade” liksom inte. Jag märkte det på Annelundsrundan när jag skulle försöka spurta i mål och ingenting hände. Jag hade nog känt av även på träningar innan men trodde då att jag var övertränad och tänkte inte så mycket mer på det. Jag kände att jag inte utvecklades på träningspassen men lyckades ta guld och brons på korta och långa banan på terräng-SM men sedan var det stopp. Jag var uttagen att springa Europacupen10 000m i Aten på tiden jag gjort året innan men efter 4000m klarade jag inte av mer. Benet blev som förlamat. Jag ser att jag lyfter benen men kan inte känna att jag gör det. Nu började baksidorna göra ont och smärtor uppstod i fästena vid sittbensknölen. Jag är ständigt trött i lårmuskelns framsida även när jag vilar och ingenting gör, till och med när jag ska sova värker muskeln som i ansträngning.
Här följer nu flera år av utredningar, kortisonsprutor, operationer, akupunktur, kiropraktorer, osteopat, sjukgymnaster , MR av längdrygg och ENMG av nervbanors funktion i ryggen mm, mm. utan att hitta felet. Jag berättar mer om mina skador längre fram och träningar för att komma tillbaka.
Jag kommer att försöka satsa även denna säsong för att se hur det utvecklar sig efter min senaste operation i september 2008. Så gör som jag, se fram emot ljusare tider och ut i vårsolen och njut. Det är så underbart att bara kuta fram i naturen och njuta av styrkan i kroppen.
|
Sätt upp delmål för dig själv i din tillvaro och kanske ses vi i Ljungby på Annelundsrundan, den 28:de mars |
Med bästa hälsning från Malin Öhrn |