Juniorer får A-lags kontrakt

Vetlanda BK fortsätter satsningen på egna spelare och har skrivit A-truppskontrakt med juniorerna Pontus Vilén (-95) och Oscar Löfqvist (-94). Fredrik Johansson, representant i sportgruppen, om Pontus: - En högerfattad spelare som gärna går på genombrott. Han är även klok och väldigt ambitiös. Pontus tog stora kliv föregående säsong och var en av de dominerande i klubbens J20-lag. Patrik Sandell, representant i sportgruppen, om Oscar: - Placeringssäker målvakt av den nya generationens målvakter. Bra blick för spelet och är duktig på att sätta igång spelet högre upp i banan. Oscar har även visat att han är duktig på att rädda straffar. Båda kontrakten gäller i 2 år Vetlanda BK

Bästa skridskoåkarna!

Semester är inte hängmattan, segelbåten eller golfbanan för alla. Det ryska storlaget Jenisej har varit på Sverigebesök, och inget vanligt relationsbesök precis. Laget har tillbringat ett 16- dagars långt träningsläger i Trollhättan under juli månad, med fem timmars träning i stort sett varje dag. I över fyra decennier har Jenisej ansetts ha den bästa skridskoåkningen! Vi frågar inte varför Trollhättan? Då vi vet att i Trollhättan bor Andrej Pasjkin, som är en av ledarna för Jenisej. Jo, det är samme Andrej som var den förste rysspelaren i Sverige och i vintras blev sonen Misja i Hammarby, fjärde bäste målgöraren i elitserien. Oftast har de tränat fem timmar om dagen i Trollhättan. Detta hade inte varit möjligt om de varit kvar hemma i Sibirien, hävdas det. Vadå? Vi får inget svar på det. Bättre koncentration, den bekanta "moroten och piskan", anläggningarna eller luften? Du läste väl häromdagen om Calle Klingborgs "påplatsstudier" av Serie A- laget Fiorentinas flerveckorsläger i Norra Italien. Storlagen gör så. Sergej Lomanov sr, klassisk Jenisejspelare och ledare är ett med föreningen. Inte för inte kallas ett stort geografiskt område i Sibiriska Krasnogarsk för ”Lomanovland”. Respekten och tilltron till honom är enorm. Att just Jenisej har ett otal spelare utspridda i andra föreningar i Ryssland ger perspektiv på kommentaren. Medicinen som krävs är att vara förberedd på "att träna och spela på högsta nivå". Men den gode Lomanov sr är alldeles för kunnig för att stanna där. Avsikten är att engagera "en före detta storspelare som då skall ha den totala överblicken av såväl alla tränare som spelare i föreningen". Och börja forma talangerna tidigt. Det är inte bara Wikipedia som anser att Sergej Lomanov sr varit en av världens bästa bandyspelare. Vetlanda BK

Så spelas Svenska Cupen Ungdom

Förra säsongens premiärupplaga var väldigt uppskattad. Nu fortsätter succén. I höst kommer Svenska Cupen för ungdomar att arrangeras för andra gången i ordningen. - Cupen innebär att vi på ett naturligt sätt förlänger säsongen och skapar fler tävlingsmatcher för våra äldsta ungdomar, säger Bandyförbundets ordförande Håkan Ramsin. Svenska Cupen P20: Omgång 1, 5-6/10, Omgång 2, 19-20/10. Spelschema >> Svenska Cupen P18: Omgång 1, 12-13/10, Omgång 2, 26-27/10. Spelschema >> Källa: Svenska Bandyförbundet Vetlanda BK

Ute och inne

VM i bandy 2015 går troligen i Chabarovsk, vid ryskkinesiska gränsen, bandymässigt mest känd för att det var här som Sverige, 1981, för första gången vann ett VM i bandy. Under ett antal år har det pågått byggande av en inomhushall som tar + 10.000 åskådare. Det är också här som vår Tony Suzdalev spelat under fem säsonger. VM år 2016 kommer att ske i Uljanovsk, också dom har en ny inomhushall. Det var en delegation från just Uljanovsk som besökte Sapa Arena i vintras. Vinterns VM i Irkutsk kommer dock att spelas utomhus den 27 jan - 2 febr. Undrar vilka temperaturer den Sibiriska kylan bjuder på då? Kanske blir detta det sista utomhusvärldsmästerskapet i bandy på överskådlig tid. Ovanstående har framkommit från FIBs beslutsmöte i Montenegro nyligen. Och det är endast på VBKs hemsida som ni kan finna VM- nyheten. -------- Chabarovsk är en stad i sydöstra Sibirien i Ryssland, alternativt öster om Sibirien, i Ryska fjärran östern, belägen där Ussuri mynnar ut i Amur runt 30 kilometer från gränsen mot Kina. Staden är huvudort i Chabarovsk kraj och har cirka 585 000 invånare. Chabarovsk har flodhamn, flygplats och station på Transsibiriska järnvägen, därutöver finns industrier, oljeraffinaderier och varv. Staden är ett utbildningscentrum som sedan 1894 är bas för det ryska geografiska sällskapet. Orten grundades 1858 som en militärpostering, och fick stadsrättigheter 1880. Den hette fram till 1893 Chabarovka, döpt efter upptäcktsresanden Jerofej Chabarov (1610-1667). Världsmästerskapet i bandy för herrar 1981 arrangerades i Chabarovsk, och vanns av Sverige, för första gången. Ishockeyspelaren Aleksandr Mogilnyj kommer från staden. Uljanovsk är en stad i Ryssland och den administrativa huvudorten för Uljanovsk oblast. Staden grundades 1648 som ett fort under namnet Simbirsk (eller Sinbirsk) och fick stadsrättigheter år 1796. Den är mest känd för att Vladimir Lenin föddes här 1870. Staden fick namnet Uljanovsk år 1924 efter Lenins födelseefternamn Uljanov. Bilfariken UAZ finns i staden, Flygplanstillverkaren Tupolev har en filial här Källa: Wikipedia Vetlanda BK

Del 3: "Några år med VBK"

Daniel Engström Stensson, 31, arbetar till vardags med miljö- och klimatfrågor på tankesmedjan Fores i Stockholm. På ledig tid är han bandyskribent. Vi har nu glädjen att presentera " Några år med VBK ", en unik högklassig artikelserie i tre delar. Sällan har någon gjort en så bred och djup beskrivning av bandyn i Vetlanda! Vetlandapojken Daniel, sedan ett antal år boende i Stockholm, har tillhört ungdomsspelarna, varit sargpojke, med i klacken, kampanjledare - ni minns väl häromåret, vilket liv det blev när någon halv svordom fanns med- och under senare år publik, mest på bortamatcher. Han skriver matchreferat och är krönikör på Svenska Fans, var under våren med och spelade in Web-tv-programmet "Bandyhörnan" och är, sist men inte minst, stor VBK-sympatisör. Del 3: Vi bygger en katedral Jag tillhör en generation som är uppvuxen med framgångar. Mina första minnen av VBK är SM-finaler. Varje vecka kunde jag se världens bäste bandyspelare sätta bollen lågt i bortre burgaveln. Oavsett vem som spelar vänsterhalv kommer jag tycka att Malung var bättre. Jag kommer alltid att sakna Magnus Jonsson. Någon gång får det dock vara bra. Nostalgi har sin plats. Minnen är fina. Men den verkliga lyckan kommer av att uppleva framgångar på plats. Och av förhoppningarna på vägen dit. Jag har börjat förlika mig med tanken på att kanske aldrig få se VBK spela en SM-final igen. Det innebär inte att jag slutat drömma. Jag vill så innerligt gärna återuppleva känslan av att VBK skrinnar in till en SM-final. Jag vill ha en vecka där allt jag tänker på är SM-finalen. Jag vill vara euforisk eller sorgsen när slutsignalen går. Men det räcker med att se följande siffror för att förstå hur svårt det är att ta sig till en final. Sedan jag föddes 1982 har det spelats 32 finaler, alltså har det funnits 62 finalplatser. Elva lag har under perioden tagit sig till final, enligt följande: Västerås och Sandviken 12 Boltic 10 Edsbyn och Hammarby 8 Vetlanda 7 Bollnäs, Motala och Villa 2 Falun 1 Elva lag på 32 finaler. Sedan VBK mötte Boltic 1995 har sju lag spelat SM-final. Falu BS spelade en final och fick betala dyrt för den. Bollnäs har eventuellt inlett en ny lång ökenvandring. Villa hoppas nog vara i final snart igen men är också ett bevis för att det inte är så enkelt att ta det där steget och bli Sveriges bästa lag. Siffrorna sätter perspektiv på den insats VBK gjorde under tio säsongen runt 1990. Men säger också något om den utmaning VBK står inför om tanken är att åter nå finalen. Det kan vara värt att ha i åtanke när vi drömmer inför nästa säsong. För inför säsongen tillåter jag mig att drömma – om ett slutspel. Även om VBK förstärkt (ju mer jag tänker på värvningarna, desto gladare blir jag) måste vi minnas att laget behövt kvala sig kvar två säsonger i rad. Och det är inte uppenbart vilka av förra säsongens slutspelslag VBK ska ha bakom sig. Förutom siffrorna som visar svårigheten att bli ett finallag finns det annat som talar emot VBK. En sådan sak är att antalet klubbar och spelar i Småland minskar, samt att VBK är ensamt elitlag. Men det främsta skälet är ekonomin och publiksiffrorna. Bandyspelare kommer inte att bli billigare. Det innebär att mer pengar måste in. Då går inte enbart att lita till givmilda sponsorer. Så länge åtta lag har mer publik än VBK blir det svårt att konkurrera. När Villa Lidköping har mer publik under slutspelet än VBK har under en säsong – då inbillar jag mig att det på sikt blir svårt att konkurrera med Villa om spelare. Ibland är jag benägen att tro att en stad får det bandylag den förtjänar. Eller åtminstone att en stad kan göra sitt bandylag mycket bättre. Det är inte så enkelt att det är 16 spelare på isen som skapar ett framgångsrikt lag. Eller ens att det är spelarna tillsammans med tränare och styrelse. Framgång skapas av alla de som på något sätt engagerar sig. Oavsett om det handlar om att sätta en hörna i nättaket, att sälja en korv, att betala för en reklamskylt, att betala inträde, skrika sig hes för att stötta de gula eller övertala en vän att följa med på match. Kanske räknas även vi som sitter på avstånd och håller alla tummar vi har. Historien om de två stenhuggarna finns i många versioner. Poängen är att den ene svarar ”hugger sten” på frågan vad han gör. Den andre svarar ”bygger en katedral som tar oss närmare himmelriket”. Varje enskild aktivitet kan var för sig kan se ut eller kännas som att hacka sten. Men tillsammans är alla med och bygger katedralen, som tar oss lite närmare himmelriket. Tillsammans är vi alla med och bygger laget, som ska uppfylla våra drömmar. Vetlanda BK

Del 2: "Några år med VBK"

Daniel Engström Stensson, 31, arbetar till vardags med miljö- och klimatfrågor på tankesmedjan Fores i Stockholm. På ledig tid är han bandyskribent. Vi har nu glädjen att presentera " Några år med VBK ", en unik högklassig artikelserie i tre delar. Sällan har någon gjort en så bred och djup beskrivning av bandyn i Vetlanda! Vetlandapojken Daniel, sedan ett antal år boende i Stockholm, har tillhört ungdomsspelarna, varit sargpojke, med i klacken, kampanjledare - ni minns väl häromåret, vilket liv det blev när någon halv svordom fanns med- och under senare år publik, mest på bortamatcher. Han skriver matchreferat och är krönikör på Svenska Fans, var under våren med och spelade in Web-tv-programmet "Bandyhörnan" och är, sist men inte minst, stor VBK-sympatisör. Del 2: VBK:are i exil Den första artikel jag skrev om bandy hade titeln ”kärlek på avstånd”. Den skrevs 2005 och jag försökte förklara hur det var att sitta i Malmö och försöka följa VBK. Jag har följt VBK från olika platser. Jag misstänker att jag i Brighton, Utrecht och Skopje var ensam VBK-supporter. I Malmö var vi väl några stycken. Kanske även i New York. I Stockholm vet jag att vi är ganska många. Jag håller kontakt med en del av dem. Det vi har gemensamt är ofta ganska lite. Men vi kommer från Vetlanda och vi har tagit med oss vårt bandyintresse. Det är tillräckligt. Det ger oss något att prata om. Det skapar en samhörighet. Det ger oss en möjlighet att visa stolthet för var vi kommer ifrån. Det är inte alltid det är så. Det är på ett sätt tacksamt att förklara för en stockholmare att ens stora vinterintresse är bandy. Särskilt Vetlanda BK. Det är nästan exotiskt. Folk brukar vilja prata bandy på fester. De minns kanske Jonas Claesson, har sett en match på Zinken, frågar om man verkligen ser bollen och nästan alla svarar ja när jag föreslår att de ska följa med någon gång. Även om de enbart svarat ja av artighet försöker jag se till att få med dem åtminstone en gång. Men helst inte när de möter VBK. Då vill jag inte behöva förklara varför det inte blir hörna på en hörna eller varför inga lag spelar 4-4-2. Som VBK:are i exil gäller det nämligen att ta tillvara på de chanser som bjuds. Beroende på en rad svårflyttade åtaganden såg jag bara fyra matcher förra säsongen. Jag befarar att jag även nästa säsong kommer att missa VBK på Zinken. Men jag hoppas kunna åka till Västerås, Uppsala och någon mer match. Kanske Kalix. Och några hemmatcher. Ändå är det betydligt enklare i Stockholm än vad det var i Malmö. Eller Skopje för den delen. Merparten av matcherna har jag följt framför dator, radio och tv (Det har onekligen skett en del på den fronten sedan text-tv tillahandahöll den enda målservicen). Jag har suttit framför en dator i Brighton och sett VBK klara kontraktet via oavgjort i Ljusdal, jag sett text-tv blinka till och förkunna att Vänersborg med ett mål i slutminuten avslutat säsongen redan i åttondelsfinal. Jag har hoppat framför radion när Erik Ivarsson avgjorde mot Kungälv och när VBK vände 0-2 mot Hammarby på Zinken. Jag kan inte fullt ut förklara varför mitt intresse för VBK om något ökat under de här åren. Det har ju inte varit någon särskilt framgångsrik period. I bästa fall har det varit jubel för ett hänga kvar eller förhoppningar om att ”får vi bara behålla det här laget kan det blir riktigt bra om några år”. Kanske har det något att göra med det jag beskrev ovan – i ett myller av folk är det skönt att skapa en identitet som blir säregen. Kanske är det ett resultat av att jag romantiserar barndomsminnen. Framför datorn kan varje match vara ett annandagsderby mot Nässjö. Kanske hade jag inte varit lika engagerad om jag sett varje match. För av de matcher jag sett de senaste tio åren har långtifrån alla varit minnesvärda eller ens särskilt sevärda. Oavsett vad det beror på har mitt intresse alltså ökat. Jag funderar nog mer på VBK 2013 än vad jag gjorde 2003 eller 1993. Att följa VBK på avstånd ger en känsla av maktlöshet. För att hantera denna har jag tillsammans med redaktionen på SvenskaFans initierat kampanjer där vi bakat 2100 bullar och delat ut sisådär 10 000 flygblad. Alltid under februaridagar då det varit lite extra kallt. Jag har också fått känna på att inte alla tycker bra om VBK. Några februaridagar för några år sedan blev vi ofrivilligt slagträ för några som å ena sidan var noga med den exakta innebörden av ett ord, men oförmögna att förstå att VBK inte hade något med kampanjen att göra. Detta är små uppoffringar jämfört med många andra. Men de gör att jag uppskattar än mer de uppoffringar som ni andra gör. Tack vare dem kan jag fortsätta att sitta på andra ställen och följa mitt kära VBK. Läs del 1 i serien "Några år med VBK" genom att klicka här. Vetlanda BK

Calle Klingborg direkt från Italien

Vi har nu fått kontakt med Vetlandas förlorade son, ute i den stora fotbollsvärlden, Calle Klingborg. Är du på träningsläger med Fiorentina? - Jo det stämmer allt, säger Calle Klingborg. Stort intresse. Uppskattningsvis var det nog i fredags ca 500-1000 personer på eftermiddagsträningen. Vid en presentation av laget på torget i fredags kväll var det 2000 personer närvarande!!! Och ni är uppe i Norra Italien, i bergen norr om Verona, var exakt är ni och hur ser det ut där? - Vi är 180 km norr om den gamla kulturstaden Verona i Moena (Val di Fasse). Fiorentina skall ligga på det traditionella lägret före seriestarten här från den 16 juli till 8 augusti. För några år sedan genomförde du och Carlos Banda, numera assisterande tränare i Hammarby Fotboll, ett uppskattande symposie för tränare i fotboll i Stockholm. Var det då du knöt kontakter med detta berömda storlag från Florens? - Indirekt kan man säga det. Det var så jag tog mig till Italien for att studera den första gången. Hur tränar Fiorentina nu och hur mycket? - Under de dagar jag varit här har det varit två träningar per dag. På morgonen är det först uppvärmning och skadeförebyggande träning i gymmet. Efter detta en kortare och mer högintensiv träning på planen. (På planen används boll i all moment i träningen) Eftermiddagen agnas åt taktisk träning med lite lägre intensitet och fritt spel 10v10. Det finns flera intressanta delar att diskutera runt träningen. Ex, metodik, frekvens, duration och intensitet... Gud, va spännande och stort att vara med där. Hur dokumenterar du? - "Oldschool"! Jag ritar, skriver och fotar. Jag har aven träffat en kille som filmar träningarna och blivit lovad att få köpa den DVD som han kommer klippa ihop for en rimlig peng. Är Luca Toni, Fiorentinas störste stjärna just nu med? Och tränas det snabbstarter med denne store spelare? - Många tröjor med nr 33 Mario Gomez på efter hans transfer från Bayern München. Ingen isolerad traditionell snabbhetstraning i denna fas, den tränas integrerat i olika typer av spel. Snabbhetsträning sliter hart på spelarna och konsekvensen kan bli muskelskador. Fokus (fysiskt) är att bygga upp skydd runt spelaren sa de far kontinuitet i träningen och blir mostandskraftiga mot skador. Du vet säkert var ex Hamrin, Hysén, Effenberg, Batistuta, Laudrup och Baggio har spelat? Läs tidigare artikel "Calle Klingborg förstärker IFK Vänersborg" genom att klicka här. Vetlanda BK

Del 1: "Några år med VBK"

Daniel Engström Stensson, 31, arbetar till vardags med miljö- och klimatfrågor på tankesmedjan Fores i Stockholm. På ledig tid är han bandyskribent. Vi har nu glädjen att presentera " Några år med VBK ", en unik högklassig artikelserie i tre delar. Sällan har någon gjort en så bred och djup beskrivning av bandyn i Vetlanda! Vetlandapojken Daniel, sedan ett antal år boende i Stockholm, har tillhört ungdomsspelarna, varit sargpojke, med i klacken, kampanjledare - ni minns väl häromåret, vilket liv det blev när någon halv svordom fanns med- och under senare år publik, mest på bortamatcher. Han skriver matchreferat och är krönikör på Svenska Fans, var under våren med och spelade in Web-tv-programmet "Bandyhörnan" och är, sist men inte minst, stor VBK-sympatisör. Idag presenterar vi del 1 i serien ”Några år med VBK”. Ett bortskämt barn Det var inte alls självklart att det skulle bli bandy. Mina första idrottsminnen kommer från fotboll med HvGIF, från när Djurgården besegrade pappas Leksand i hockeyns SM-final och hockey-VM i en nybyggd Globen. Jag spelade hockey på uterinken vid Tjustkulle. Ville vara Håkan Södergren eller Anders Eldebrink. Men bandyn var ständigt närvarande, även för oss som inte riktigt fastnat ännu. VBK mötte Boltic i final 1988. Jag såg inte matchen. Men överallt pratades det om matchen. Jag tyckte det var spännande, närmast skräckinjagande, att möta Boltic. Jag såg framför mig hur Bolticspelarna hade fantomenliknande blå dräkter, fast i hårt och igenomträngligt material. Beskedet att VBK förlorat finalen fick jag på en cykeltur. Jag tog det med fattning. Att cykla runt kvarteret var viktigare än bandy. Ihop med pappa såg jag min första match på Tjustkulle den 2 januari 1991. Regnet hängde i luften. Det var plusgrader och isen var dålig. Matchen kan inte ha varit särskilt bra. VBK vann med 2-0 mot Villa. Någon på läktaren passade på att Oldsberg-skämta om att ”Villa men inte kunna”. Det här var mitt under VBK:s storhetstid. Samma säsong blev Per Lennartsson stor hjälte genom att göra samtliga fyra mål när Västerås besegrades. Året efter stod jag på läktaren när Vetlanda tog sig till final genom att slå Sandviken med 8-2 i andra semifinalen. Det var på den tiden när söndagsmatcher spelades 13:15. Då och då fick slutspelsmatcherna spelas senare på kvällen på grund av den varma vårsolen. Det är åtminstone så jag minns det. En röst på radiosporten berättade att ”i Vetlanda hoppas man kunna komma igång och spela kl 18:00”. I finalen 1992 besegrade VBK Boltic. Vi var bortbjudna den eftermiddagen. Men det passade utmärkt att åka den korta biten under halvtidsvilan. I bilradion vevade radiosporten höjdpunkter från första halvlek. Jonas Claesson beskrevs som gubben i lådan. Väl på plats samlades samtliga närvarande runt en TV och såg andra halvlek. Kaffet fick vänta. VBK höll undan och vann ett andra raka SM-guld. Vid den här tiden började jag själv att spela bandy. Det var en kort karriär utan framgångar, men jag fick åtminstone se Otterbäcken. På vägen hem såg vi också VBK hämta in 2-5 till 5-5 på Isstadion i Lidköping. ”Svenska mästarna är här – VBK” sjöng vi ihop med den tillresta VBK-klacken. VBK-spelarna var stora idoler bland mina kamrater. Den som kunde få tag i Samuli Niskanens avslagna klubba var kung för en dag. Som bollkalle var det lika fantastiskt att stå bakom Pontus Sundelius eller Mikael Forsell (som en gång vände sig om till mig och sa att utvisningen på Stefan Helm var solklar, när jag protesterade högljutt), som det var skräckinjagande att stå framför värmeläktaren. Den som dröjde för länge med att rätta till sargen fick snabbt veta det av en understundom gnällig publik. Särskilt farligt var det om VBK ledde stort mot ett mindre lag. Då fanns det vare sig domare eller Ola Fredricsson att gnälla på. När jag slutade i ungdomslaget var jag inte längre bollkalle och flyttade upp på läktaren för gott. Först nere vid planket vid värmeläktaren. Sedan längre upp på värmeläktaren. Vid stora fredagsmatcher lite mer till vänster för att kunna vara med i klackens sånger. Men oftast lite mer åt höger. Nervöst sparkandes i marken. Och med allt fler motgångar att hantera. Att åka ut mot Ljusdal i en kvartsfinal kändes, bortskämd som jag var, overkligt. Men det skulle bli värre. I februari 1998 låg VBK under med 2-3 hemma mot Kungälv. Jag mumlade för mig själv att nu åker VBK ur. Och missar man sådana chanser är man inte värda att vara kvar. Men Per Lennartsson hade gjort comeback. Och han missade inte sådana chanser, utan kvitterade och VBK höll sig kvar. Nästa säsong fanns emellertid ingen räddning. Det var bara fyra år sedan Kent Edlund missade lite i nedtagningen på mittplan och Pål Hansen rann igenom och gjorde 2-1 för Boltic på Studenternas. Nu räckte det inte med vinst i sista matchen hemma mot Karlsborg. Resultattavlan visade att Sirius slagit Katrineholm. I radion svarade Rolf Hedberg att det inte fanns något positivt med att trilla ur. Jag minns hur jag dagen efter satt på skolans bibliotek och bläddrade i alla tidningar – i alla tabeller låg VBK under nedflyttningsstrecket. VBK och staden Vetlanda samlade emellertid kraft. Sami Laakkonen stannade kvar och Stefan Nordén likaså. Ofta var det en hemsk säsong. Att stå där borta i dimma och plusgrader och se storvinster mot Stångebro ihop med 328 andra var inget roligt. Men vi som var där bands nog lite närmare varandra. Dessutom fick vi ju uppleva 15-2 mot Nässjö. Och vi klappade taktfast när Gripen besegrades i sista omgången. Åter i högsta serien. Så småningom flyttade jag från Vetlanda. Men under dryga tio år i Vetlanda var bandyn alltid närvarande. Alltid en källa till glädje. Förhoppningen om att det stod något om VBK i Vetlanda-Posten var ett skäl att kliva upp på morgonen. Match på Tjustkulle var något att se fram emot. Cigarretrök i minusgrader gör fortfarande att jag tänker på bandy och fylls med en varm känsla. Läktarens dynamik var ibland lika spännande som den på isen. Det går ganska snabbt att känna igen folk i publiken. Utan att ha pratat ett ord med dem kände jag dem. Jag visste vem som skulle gnälla när Bubben vände hem. Vem som skulle gnälla på Lisell. Vem som skulle dra igång ”vi har kommit idag”. Men jag hade allt svårare att få med mina kompisar på matcherna. Och spelarna var inte alls de stora skolgårdsidoler som de varit. Det var ingen på Mogärde eller Njudung som brydde sig om att dividera om vem som var VBK:s bäste anfallare. Däremot diskuterade vi gärna Michael Owen, Ole Gunnar Solskjaer och Dennis Bergkamp. Kanske var det så enkelt att hos en tioåring som såg det som ett äventyr att åka till Otterbäcken var det naturligt att Patrik Sandell var en hjälte. För en 19-åring som drömde om Stockholm, London eller Kreta kändes kanske Sami Laakkonen ungefär lika spännande som Utposten. Men så var det aldrig för mig. Jag hade fortfarande bandyspelare i Vetlanda BK som idoler. Vetlanda BK

Klingborg förstärker V.......

IFK Vänersborgs ledarstab har många gemensamma nämnare. Här kommer en. Sedan en bit in i förra säsongen kom förre VBK- spelaren Stefan Karlsson till klubben som tränare med ett framgångsrecept och gjorde succé. Till kommande säsong lämnar Markus Sixtensson-Ottosson backplatsen, som han intog när han lämnade oss, och blir nu biträdande tränare. Och nu förstärks organisationen ytterligare när ur- VBK:aren Carl Klingborg, 27, gör entré som fystränare. - Calle är väldigt noggrann med vad han gör, är alltid påläst och intresserad av utveckling, säger Stefan Karlsson utan betänketid. Under fyra, fem säsonger har han haft motsvarande funktion hos Hammarby IF. Så Stefan och Carl är verkligen samkörda med varandra. Vi har sökt Carl för ett snack, men ej lyckats få kontakt . Han lär vara med Serie A- laget Fiorentina på träningsläger, någonstans i Italien. Vilken grej! Fotnot: Vår rekordunge ledartalang har sitt ursprung i "Talangfabriken" som han har krönte med dubbla SM- titlar år 2003. Då spelades pojk- och juniorfinalerna med bara några timmars mellanrum. Vilken prestation! Och det hände totalt tre gånger med dubbla SM-ungdomsfinaler samma dag för VBK (1999, 2000, 2003), endast en dessa sex finalmatcher förlorades. --------------------- Carl Klingborg, född 8/4-1986, spelade bandy för moderklubben Vetlanda BK t.o.m. säsongen 2003/04. Blev med VBK dubbel svenskmästare 2003, då klubben vann både U19- och U17-SM. Spelade två säsonger för Hammarby IF 2004/05-2005/06, spelade också två säsonger för IK Sirius, 2006/07-2007/08, 2008/09 Helenelunds IK. Spelade 2003 fem U17-landskamper. Har varit fystränare för Hammarby IF:s juniorlag i fotboll samt arbetat i Hammarby Fotbolls Medicinska Team. Vetlanda BK

Succéstart för Claesson

Så är premiären överstökad för bandyns nye förbundskapten. Som bekant heter han Jonas Claesson, om någon skulle bommat det. En premiär som har bestått av ett fyradagars läger i Valdemarsvik - orten som fostrat en av svensk fotbolls största, Nils Liedholm- i ett härligt sommarväder med bland annat segling. Även det en gren som behärskas av Hr Claesson. Med bl.a. seger i erkända Gotland Runt. Med ett antal spelare i Ryssland, semesterveckorna rullar på, en liten ålderstigen trupp, åtminstone avseende VM- spel, blev det många förhinder? - Vi var 24 spelare av 27 kallade svarar Jonas Claesson söndag kväll, nyss hemkommen till Sävsjö, med en något sliten röst. Eftersom VM äger rum i Irkutsk och Sverige har rekordmånga spelare i Ryssland blir nästa samling i Ryssland? - Nej, det blir med två dubbellandskamper mot Finland i Uppsala i september svarar Claesson. Vad var det största intrycket du fick, så här vid premiärträffen? - Att de rutinerade landslagsspelarna som exempelvis Anders Svensson, Daniel Berlin och Per Hellmyrs var så tända på landslaget, säger Jonas Claesson med en fasthet i rösten, trots sin ringa ålder har de upplevt mycket med landslaget. Per Hellmyrs, en av svensk bandys största spelare under senare, född -83 och med snart tio landsslagsår på meritlistan och med lika stor klokhet i tänket som i passningarna säger: - Det var en verkligt bra nystart för landslaget, som det var behov av, mycket stimulerande med nya spelare och ny ledarstab som naturligtvis bär Jonas Claessons stämpel . - Mycket inspirerande, säger Dynamoproffset i telefon från Bollnäs. Vetlanda BK

Visa fler nyheter