VARPA (Sporten utan begränsningar)
ALLMÄNT OM VARPA
Varpa är en precisionsport som kan utövas av vem som helst, oavsett ålder eller kön. I varje fall gäller detta om varpa som motions- och familjeidrott.
Som tävlingsidrott kräver varpa emellertid såväl styrka, teknik, smidighet och kondition som god balans och kalla nerver. Varpa ger tävlandets hela spänning, den kräver precision och finurliga beräkningar, speciellt om motståndaren kastat så bra att man måste slå undan hans sten för den egna stenen skall komma närmast målstickan (pinnen).
Vid utgrävningar på Gotland har man gjort fynd som klart utvisar att man där sedan århundraden ägnat sig åt att kasta varpa. Man knacka till en flat sten så att man fick ett gott grepp om den. Helst med ett uttag på kanten för pekfingret. Genom att i utkastet bromsa något med detta finger fick man varpan att rotera, vilket i sin tur gjorde att varpan lättare stannade kvar där den slog ner. Stenvarpor slogs lätt sönder under tävlingarnas gång och då gällde det att ha tillräckligt med reservstenar med sig. Ofta kunde man se deltagarna komma till en tävling med en säck tillknackade stenar och lika ofta vände de efter tävlingens slut hemåt med säcken tom.
Då metallvarpan lanserades dröjde det inte många år, innan den slagit igenom fullständigt. I modern tids tävlingar får såväl sten- som metallvarpor användas. De senare skall bestå av aluminiumlegering med specifik vikt av 2,7-3,0 (vilket motsvarar gråstenens specifika vikt). Varpaförbundets tävlingsregler tillåter dock fortfarande kastning med enbart stenvarpor och det finns än idag stora stenvarpatävlingar.Stenvarpa är synnerligen lämplig som familje- och motionsidrott, kanske främst emedan den kan bedrivas med så enkla medel. Man behöver bara ett par pinnar och var sin flat sten, så kan man sätta igång. Intresserade av regler för stenvarpakastning kan få tävlingsregler från Svenska Varpaförbundet eller någon närliggande klubb.
KASTBANAN OCH DESS MARKERINGAR
Banan markeras med målstickor (i förekommande fall målpinnar). Banans längd är avståndet mellan båda så kallade "stabbar", som skall vara av trä med en storlek av ca 12*12*100mm, vilket helt slås ner i marken, helst någon centimeter under markytan. Stabbens enda uppgift är att fixera målstickans plats, så att man ej behöver mäta om banan, om stickan blir bortslagen av någons varpa. Målstickan (målpinnen) placeras framför och tätt intill stabben. Kastavstånd är 20 m för herrar och 15 m för damer, oldboys och äldre ungdom. För yngre ungdom är kastavståndet 12 m. Vid all mätning ser man till att stabben står upprätt och stickan på sin plats. Även om ett kast skett med lutande stabbe, så skall stabben rätas upp och stickan ställas på plats före mätning, som sker från varpan till stickans (pinnens) närmaste kant. På den uppmätta banan kastar man från den ena stickan till den andra och åter i omgångar. Den ena stickan markerar då varifrån kastet mot den andra skall göras.
NÅGRA TRÄNINGSRÅD
Det absolut viktigaste är att lära sig kasttekniken, så att man får varpan att stanna vid nerslaget. Det hjälper inte hur väl man än riktar sitt kast, om varpan sedan vid nerslaget kanar, studsar eller rullar bort från målet. När man börjar skall man därför inte försöka kasta full banlängd, innan man lärt sig kasta så att varpan går rätt i luften. Gör den det, stannar den också vid nedslaget och man kan så småningom öka avståndet tills regelrätt banlängd uppnåtts. Varpan skall på sin väg mot målet under en viss horisontell rotation ligga i det närmaste parallellt med markytan. Enda avvikelsen är att framkanten skall hänga ned ca 20-25º. Vid utgångställning till kast hålles varpan i brösthöjd med utsträckt arm, varvid handleden vrids utåt tills knogarna pekar mot marken. Den vridning armen och handleden då har skall bibehållas under hela kastutförandet, annars kommer varpan att hänga ned åt det ena eller andra sidan. Håll alltså varpan så som här beskrivits. Pendla med rak arm bakåt och fram igen. Se till att varpan även efter pendlingen befinner sig i rätt läge. Gör då en ny pendling, men låt varpan glida ut ur greppet när den kommer fram ungefär i midjehöjd, varvid ni ännu har pekfingret något krökt, medan övriga fingrar rätas. Varpan börjar då automatiskt få den rotation utan att man gör någon som helst vrickning eller knyck med handleden. Gör om försöket och öka hastigheten något i framåtpendlingen och ni märker att varpans rotation då också ökar. Om ni kastar på detta vis, tills ni känner att ni kan få varpan att stanna direkt, där den slår ned, kan ni sedan undan för undan öka kastlängden och träna in er egen personliga kaststil. Viktigt är också att under hela kastutförandet vända bröstet och blicken mot målet, så att man undviker diskussväng med armen, som skall pendla tätt efter sidan, vilket ger avsevärt större säkerhet i kastet.
TÄVLING
Man tävlar i centimeterkastning eller kulkastning. Begreppet kula innebär i kulkastning att ena parten tagit 12 stick (poäng) och i centimeterkastning att 12 kast utförts.
På ny bana tillåts fyra provkast. Målet flyttas efter varje kula till en ny, förut ej nyttjad målplats, dock minst 50 cm. Vid kulkastning tillåts inga provkast vid sådan flyttning.
Roligast och mest populär är kulkastningen, där man kan tävla individuellt, i 2- eller
3-mannalag, samt i partävling(mix = en manlig och en kvinnlig kastare från samma förening).
Den kastare som ligger närmast stickan "håller läget" åt sitt lag och hans lagkamrater skall ej kasta, förrän motståndaren antingen "tagit" läget eller dödat det.
Den kastare vars varpa ligger närmast målstickan efter varje kastomgång tar ett stick. Denne skall kasta först ("lägga upp") i nästa omgång (kastning i motsatt riktning). Den kastare eller det lag som först uppnår 12 stick vinner kulan. En match brukar gälla att vinna två kulor av tre möjliga.
Vid kulkastning skall varporna ligga kvar i orubbat läge, tills stick avgjorts. Rubbas en eller flera vid målet liggande varpor av efterföljande varpa räknas det förändrade läget. Om två eller flera varpor har ett sådant läge att det ej med säkerhet kan avgöras vilken som är närmast sägs vara lika (s k "dött läge"), detsamma gäller varpor med någon del liggande över målstickans plats. Vid lika läge fortsätter kastningen växelvis mellan lagen. Därvid skall det lag, vars varpa låg närmast målstickan innan läget blev lika, kasta först. Ligger efter avslutad kastomgång två motståndares varpor lika, gäller så kallat "likastick" det vill säga kastarna/lagen får var sitt stick (1-1). Detta system tillämpas tills någon/något lag nått 10 stick. Därefter gäller så kallat "bortslag" det vill säga omgången slopas, och samma uppläggare börjar nästa omgång. När en deltagare i ett 3-mannalag fått ett bra kast att ingen av de tre i motståndarlaget lyckas ta ifrån honom läget, tar hans lag sticket utan att någon av hans lagkamrater behöver kasta i den omgången.
Centimeterkastning genomförs i två omgångar. På varje bana tävlar sex deltagare. Centimeterkastning omfattar högst 36 kast per deltagare.
Medan ena omgångens tre deltagare kastar, Skall två av de övriga deltagarna mäta och den tredje skriva protokoll. När de tre första kastat färdigt omgången görs det 10-15 minuters uppehåll för att ge andra omgångens deltagare möjlighet till träningskastning.
Sammanräkning av resultat sker efter varje kula (12 kast). Vid mätning av kast bortfaller del av centimeter (avrundning nedåt) och avståndet över en meter räknas som 100 centimeter.