Summering av säsongen 25/26!

Då var vi här då, dags att summera säsongen, som i mitt tyckte har gått otroligt fort..
Brukar aldrig skriva ut att det är jag som skriver texterna här på hemsidan, men kanske är det dags nu, för den här säsongen har varit allt annat än vanlig. Den har varit personlig, känslosam och stundtals väldigt tung, men också fylld av stolthet, gemenskap och vi har skapat minnen för livet.

Jag hade kunna skriva så myyycket mer, men laget.se tillåter bara 7000 tecken..

Säsongen 25/26 drog igång redan i april/maj med ett tufft lagbygge. Vi tappade två viktiga spelare, vilket såklart påverkade oss, men Tessan lyckades återigen hitta flera guldkorn som klev in och gjorde truppen både starkare och mer komplett. Det gav oss en tro på det vi byggde tillsammans!

Sommaren bestod av mycket eget ansvar i träning och föreberedelser. Redan under juli började vi också arbeta med Cancermatchen som skulle spelas i oktober, en match som växte till något mycket större än vad vi anade. Där fick vi fantastisk hjälp av Ann-Sofie och teamet på Hälsinglands Fastighetsmäklare, som hjälpte oss att nå ut och stärka vår röst i stan. Det samarbetet betyder mycket för oss.

I augusti drog allt igång på riktigt. Förutom fysträning och handboll hann vi också med att delta i både Colour Run och Prideveckan i Hudiksvall. Att tillsammans med Hudikteatern få gå i Prideparaden var något alldeles extra, verkligen ett minne som värmer:)

Premiären kom tidigare än vanligt i september och det var också starten på en period som skulle visa sig bli väldigt tuff, inte minst mentalt. Efter matchen i Eskilstuna nåddes vi av det chockartade beskedet att en kollega till en i laget gått bort i arbetet. Det var svårt att ta in, svårt att förstå och ännu svårare att hantera. I en sådan stund handlar allt om att försöka finnas där för varandra, och särskilt för vår lagkapten. Handbollen kändes plötsligt väldigt liten.

Oktober var fokus Cancermatchen, och vilket avtryck den lämnade. Allt arbete runt omkring, alla förberedelser och all energi vi la ner, är något av det finaste jag fått uppleva i Strandtröjan. Stämningen, engagemanget, matchen och inte minst insamlingen, allt var magiskt rakt igenom. Ett minne som kommer leva kvar länge!

Under november fortsatte vi kämpa vidare, men drabbades av skador och en tunnare trupp. Samtidigt tog vi klivet in i vår nya arena. Det var speciellt och något vi sett fram emot länge. Även om inget riktigt kan slå känslan av en fullsatt idrottshall på Norra Kyrkogatan;) Så är vi stolta över att få kalla Oilquick Arena vårt hem och vi började sakta men säkert hitta rätt där också. Resultaten gick lite upp och ner, men vi visste att det fanns mer i oss!

December blev en av de tyngsta perioderna vi varit med om. Att spela matcher samtidigt som en lagkamrat går igenom det värsta man kan tänka sig är en känsla som är svår att beskriva. Handbollen blev oviktig, men samtidigt också en plats där vi kunde samlas, stötta varandra och få känna något annat för en stund. Vi visste inte hur vi skulle hantera det, för ingen av oss hade någonsin varit med om något liknande. Det enda vi kunde göra var att försöka finnas där, så gott vi kunde. Att spela med sorgband är inget man någonsin vill göra, och ändå behövde vi göra det två gånger den här säsongen.. Vi hoppas att vi, mitt i allt det svåra, ändå lyckades vara ett stöd för Corre, Tobbe, Amelia, och deras familjer.

Juluppehållet kom därför väldigt lägligt och gav oss en chans att andas och samla kraft.

I januari fick vi ett oerhört viktigt tillskott när Wilma Othberg kom tillbaka till oss. Det gav energi till hela gruppen och var möjligt tack vare våra fantastiska 365-medlemmar och lagsponsorer. Att både hon och Jonna dessutom pendlade från Stockholm säger mycket om viljan som finns i det här laget. Vi fick också en värdefull träningshelg tillsammans där vi kunde samla hela gruppen inför en intensiv vår.

Vi hann även med att besöka våra yngre lag, något som gav oss mycket glädje och ny energi. Att få träffa nästa generations spelare och dela med sig av det vi gör betyder mer än man tror, både för dom och för oss:)

Tyvärr fortsatte skadorna att påverka oss och resultaten räckte inte hela vägen. Derbyvinsten i februari gav oss hopp, men förlusten mot Rimbo blev avgörande i jakten på en topplacering och en möjlig kvalplats till allsvenskan.

När vi klev in i mars kom ännu ett tungt besked, att Tessan inte fick vara kvar nästa säsong. Det skapade såklart mycket känslor och påminde oss om att tiden tillsammans började rinna ut. De sista veckorna blev därför väldigt speciella. Vi försökte släppa prestationen lite och istället fokusera på glädjen, gemenskapen och att verkligen ta vara på varje stund tillsammans!

Vi avslutar säsongen på en 7e plats. Det är inte där vi ville vara och vi är inte nöjda, men med tanke på allt vi gått igenom, både på och utanför planen, så är det ändå en prestation vi kan stå för.

Att vi dessutom blev nominerade till “Hudiksvalls ambassadör” på Hyllagalan är något vi är otroligt stolta över. Att just vi, damlaget, blivit nominerade för allt vi gjort tillsammans, bara vi, ingen annan, känns som ett kvitto på vilken fin grupp vi är och vad vi faktiskt skapar tillsammans! För oss är det också viktigt att vara förebilder för vi har många som följer oss. Att våga stå för det man tycker, vara sig själv fullt ut och aldrig be om ursäkt för vem man är. Kan vi inspirera någon på vägen, då har vi lyckats med något större än bara handboll!

Vi är ett lag fullt av känslor, viljor och personligheter. Den här säsongen har verkligen innehållit allt, och då menar jag ALLT, skratt, tårar, frustration, kärlek och stolthet. Vi har vänt sorg och negativitet och använt oss av vår humor, den kanske är dålig och konstig, men den är vi, och vi har haft roligt åt den.
Vi har varit sams och osams, vi har utmanat varandra och stöttat varandra. Precis som i en familj. Och genom allt har vi stått där, tillsammans! För ni har väl inte missat vad Julia Ekvall skriker 70 ggr på en match? FÖR och MED varandra ;)

Jag är otroligt stolt över att få vara en del av det här laget och det här knäppa, fantastiska gänget. All tid, all energi och allt engagemang som läggs ner är värt varenda minut.

Nu står vi här igen efter en avslutad säsong, med många frågor inför framtiden. Vi hoppas på svar inom kort, så håll utkik för mer information.

Tack för den här säsongen<3
/ Lövet