Referat Skärhamns IK - H.E.F Valbo 4-0

Så var det då dags för vårens sista match innan vi tar ett matchuppehåll över sommaren.
På ett varmt och lite gråmulet Röa tog vi emot H.E.F Valbo från Färgelanda, våra antagonister från seriepremiären. Vi hade en rejäl revansch att ta ut från premiären. Kanske inte så mycket på våra motståndare som på oss själva. Det är egentligen den enda matchen denna vår där vi faktiskt varit besvikna på vår prestation. Vi kom inte alls upp i den nivå vi hade förväntat oss.
Men på Röa´s konstgräs trivs vi väldigt mycket bättre än åkermarker i diverse Bohuslänska skogsgläntor. Målet för dagen av att försöka vila med bollen i större utsträckning då vädret var tämligen kvalmigt.

I vanlig ordning så startade vi matchen i sedvanligt högt tempo. Greta ”Gasellen” Gendrenaite lät inte en förkylning stoppa henne från att terrorisera Valbos högerkant de första 10 minuterna då vi i omgångar kom runt just där och fick in bollar mot straffområdet. Trots att vi fyllde på ganska bra så lyckades Valbo på ett skickligt sätt att blockera de farligaste lägena.
Bakåt kändes det väldigt tryggt och säkert med en för dagen stekhet Elin Björn som höll ihop backlinjen på ett formidabelt sätt som gjorde att Ebba Christensson näst intill hann bli uttråkad i målet. Vi lyckades stänga ner mittfältet på ett sätt vi inte klarade av i första matchen. Genom att flytta bollen snabbare, för att undvika att hamna i dueller med starka motståndare, så tappade vi inte så många andra bollar som vi gjort tidigare.
I andra ändan fortsatte vi trumma på längs kanterna och efter ett sådant anfall hade Olivia Farsén ett fint skott i ribban (skulle bli mer av den varan). Greta fortsatte virvla runt där framme och i 34:e minuten så virvlade hon så mycket att Valbo sänkte henne i straffområdet. Fram stegade kapten Rebecka Karlsson och gjorde processen tämligen kort genom att placera bollen otagbar vid den högra stolpen.
Efter det gick luften lite ur Valbo och våra anfall blev farligare och farligare. I 39:e minuten krigar Anna Haraldsson ner en boll på mitten och serverade Rebecka som med ett fint distansskott får bollen att dyka vackert ner under ribban. Bara två minuter senare står Rebecka som framspelare till Greta som vackert lägger upp bollen för sig själv, vrider runt sin och motståndarens axel och dundrar in en vänstervolley i bortre. Med detta kan vi gå till pausvila med en trygg 3-0 ledning trots att vi inte riktigt har levererat det passningsspelet vi helst önskat.

Detta med passningsspelet diskuterar vi i omklädesrummet i paus och detta ger resultat per omgående i andra halvlek. Vi rullar bollen mycket snabbare och med enklare passningar. För första gången denna säsong lyckas vi verkligen vila med bollen. Värmen är kvalmig och tryckande med besvärar oss inte så mycket då vi genom passningssekvenser kan flytta laget från sida till sida under kontrollerade former. Kvaliten i passningarna gör att vi sällan behöver oroa oss för snabba om ställningar. Det märks att Valbo blir trötta ganska snabbt och efter att Alinde Johansson retat upp en Valbo spelare en gång för mycket så drar Valbo spelaren en säkring och tar ett nacksving på Alinde, som John Cena hade varit stolt över, och vräker henne i backen. Detta tilltag belönas av ett rött kort från domaren.
De första 20 minuterna av andra halvlek var de bästa vi gjort i år. Lugnt rullande med bollen, varierat långt och kortpassningsspel. Överlappslöningar på kanten och fina djupledsbollar. Vårat 4-0 mål, i 62:e miuten, är kröningen på en 8-10 passningar lång sekvens där Anna Haraldsson kan avsluta med en halvvolley med vänsterfoten.
Efter detta går luften lite ur matchen och tempot sänks en aning. Valbo med enbart 10 spelare förmår inte riktigt att skapa några riktiga farligheter och vi blir lite för raka och ivriga i vårat eget anfallsspel. Vi får till några halvchanser till utöver att Olivias förkärlek till ribban fortsatte då hon med ett Super-Mac skott (för er som läst Buster) drar den så hårt i ribban att den fortsatte skaka matchen ut. Då jag i tidigare texter varit milt kritisk till domarkåren skall jag idag i stället rosa dagens domare, Mohamad Al Hariri, som gör en väldigt bra insats. Det första domaren vi haft i år som visat tjejerna respekt genom att tillåta hårda dueller men var tydlig åt båda håll när det var oschyst spel. Kudos!

Slutet gott allting gott. Vi kontrollerar matchen från början till slut och det känns väldigt trygg och säkert över hela banan. Ser man på utvecklingen från vår första match fram till denna så har vi gjort en fantastik resa dessa månader. Vi är otroligt imponerad av hur våra damer tagit till sig denna första halvan av säsongen och den konstanta positiva utvecklingen.
Vill även tacka våra bolltjejer som stöttas oss vid sidlinjen på våra hemma matchen, vår eminenta speaker Johan Larsson, alla som skött logistiken runt våra matcher samt vår härliga publik. Med er hjälp har vi förvandlat Röa till en svårintagen borg då vi fortfarande är obesegrade på hemmaplan.

Vi tränar ett tag till innan en välförtjänt vila infinner för tjejerna och en lång abstinens kickar in för ledarstaben.
Väl mött på andra sidan semestern då vi gästas av serieledande Grohed, den 18 augusti.

Björn Johansson Ass. Tränare