En svidande förlust

Efter att alla tappert släpat sig ned till Studenternas IP redan klockan 8.00 på söndagsmorgonen (Tim, du behöver ej ta åt dig någon ära för detta) för att verkligen inte upprepa förra matchens försening på hela 1 minut så påbörjades det snabba ombyte som alla elitspelare behärskar. På något vänster så upprepas historien och vi börjar matchen med tom bänk likförbannat.

Efter att startsignalen ekat inne på arenan och publiksiffran approximerats till ungefär 4 personer så är det direkt några av matchens spelare som utmärker sig. Först ut är UppsalaIFs spelare Chewbacca, som genom hårt spel och lama kommentarer hamnar i dålig dager bland våra spelare. Efter en oschysst tackling mot vår spelare Oskar Vikholm inleds häxjakten som inte avslutas förän 5 minuter efter det att matchen är avblåst. Med Chewbaccas bevingade ord "Detta är inte innebandy" lämnar vi dennes historia åt sitt öde för att istället ta itu med Hannes Ahlund. Efter kontraktsöverträdelser (personen i fråga var på BJ utan tillåtelse igår) anländer förra matchens hjälte till bandyrinken med självförtroendet på topp och räddar oss ur många kniviga situationer, men dock är vi alldeles för slöa för att hjälpa vår målvakt genom matchens alla 90 minuter. Detta resulterar i 6 mål mot våra 4 mål, varav 2 av dessa var oärligt införskaffade genom straffslag. Matchen slutade alltså inofficiellt oavgjort.

Så, trots att UppsalaIF försvagades av utvisning av både Chewbacca och Barbapappa så lyckades vi ej hålla måttet denna match. Alldeles för många misstag och slöa åkningar producerar helt enkelt inga mål. Att sedan Dennis Öhlund anser sig ha rätten att kliva av banan enbart på grund av två ihoptryckta nackkotor är högst diskutabelt. Vart är lagandan, Dennis? I framtiden kommer alla sådana förseelser att bestraffas med armhävningar under måndags- samt tisdagsträningarna. Det vi lärt oss av denna match och väljer att ta med oss till nästa är att baklängesmål är dåligt och att Janne ska få ett eget omklädningsrum.